Köpa hus som ung

Av ren omtanke, köp inte hus förrän ni fått ordning på din sambos sons problem. Och din sambos ex hangup på er.

Jag har dessvärre inga förhoppningar på att det kommer att bättras inom kort.. 

Håller med #1, men tänker svara på dina frågor ändå.
Köpte mitt första egna hus som 26-årig ensamstående mamma. Hur det gick till? Jag hade fast heltidsanställning sen ett antal år tillbaka. Stället låg på landet (alltså ren, seriös landsbygd, inte "allt utanför Stockholm") och hade visst renoveringsbehov, så det var inte så dyrt. Jag hade sparat pengar, sexsiffrigt belopp, så jag behövde inte låna hela köpesumman och kunde dessutom renovera en del. (Det här var före finanskrisens, bolånetakets och amorteringskravens dagar, så min bankkontakt tyckte nästan jag var konstig som ville amortera, och ville jag inte låna lite mer, kunde få upp till 95% av köpesumman som bottenlån  !?)
Det var en helt otrolig känsla, mitt alldeles egna ställe!

Tack för svar! :)

Gällande min situation så hade ingen varit gladare än jag om situationen med bonusbarn och exet kunde lösa sig, detta har dock pågått i 3 år och vi behöver flytta till större. Vi har idag en bostadsrätt och vill alltså helst köpa ett hus istället för en större bostadsrätt. Jag tror inte att biomamman kommer att bli enkel att ha att göra med helt plötsligt efter tre års kaos men känner att vi inte riktigt kan sitta i en för liten lägenhet och vänta på bättre tider. 

Köpte bostadsrätt (en etta) vid 18, sålde med vinst och flyttade till större bostadsrätt (en liten trea) med min sambo. Även den sålde vi med vinst och flyttade till en större BR (en stor fyra). Sålde även den med vinst, och flyttade till hus december 2018 - alltså för snart 1 år sedan, är och var även då 24 och min man 25.

Så bostadskarriär mellan 2013 och 2018... Kan dock meddela att jag saknar att bo i lägenhet, men man och barn trivs tyvärr väldigt bra i huset än så länge

Bra jobbat!  Varför saknar du att bo i lägenhet?

Angående spar så har vi alltid sparat, men det är främst alla bostadsförsäljningarna som gått in i nya bostäderna. För övrigt bor vi heller inte i Stockholm, utan i Västerås.

För det är alltid något med hus, vilket både jag och maken såklart visste när vi köpte villa. Vi har vuxit upp i hus båda två. Jag har inget större intresse av trädgårdsarbete eller att skotta snö, men tycker förstås det är väldigt smidigt att gå ut med ungarna på gården.

Jag kan förstå att det alltid finns att göra! Jag är själv uppvuxen i både lägenhet och hus så har fått testa på båda som barn. Saknar möjligheten att bara öppna dörren och kunna gå ut. Nu är det världens projekt om man ska ut med bonusbarnet. 

Å andra sidan ska ju även kläder byltas på om man bor i hus, man ska hänga med ut och passa ändå o.s.v. Okej att man slipper trappor/hiss för att komma ut, men det är ju lite av ett projekt ändå på vissa sätt Nu är ju våra ganska små ännu, snart 3 och 4 (och nyfödd), men så enormt mycket enklare tycker jag inte det blivit (än).

Då var iofs vår senaste BR en vindsvåning i en gammal, härlig byggnad och vi som bodde i huset hade en stor, gemensam utegård med lekställningar för barn. Men där slapp man skotta och klippa gräset själv

Absolut, men det är skillnad att kunna öppna dörren och ha en liten trädgård som barnen kan gå ut till istället och man själv kan ha uppsikt men ändå pyssla på med annat också tänker jag 

Vi har bara balkong, får sån ångest på somrarna för jag måste UT. När jag bott i hus har jag alltid känt att man kan gå ut och sätta sig på altan. Det känns inte lika bra med balkong...

Jag ärvde mitt hus så jag behövde bara ta lån på hälften av vad de gamla lånen hade legat på. Rejält under snittet för området. Hade jag inte haft den turen i oturen så hade jag absolut inte haft råd att köpa ett hus där varken nu eller då. 

Finns pengarna bara där trådskaparen för husköpet.. så gå för det. 
Kör hårt!
Bind dig inte nu bara till världens dyraste bolåneränta så bör du klara dig.
Och tänk på om du sen köper ny Villapanna och ny Bil och Pool och masa annat så till sist så reder du kanske inte ut det.. och då har du skitigt i det blå skåpet. osv. Det kan snabbt bli farligt ju mer saker du köper.

..
Får man fråga vad herrn jobbar inom och med för något?

Jag och min sambo bodde i hyresrätt och hade heller inga arv eller hjälp från föräldrar att få. Vi köpte hus för 4 miljoner och fick då spara ihop ca: 500 000 till kontantinsats + pantbrev + lagfart. 

Det tog ca: 2 år att spara, dvs ca: 20 000 i månaden i snitt. Var faktiskt inte så jobbigt som jag hade trott innan.