Vi som försöker bli gravida...

Ja lite ledsen blev man ju :( Men samtidigt så vet man ju nu så då slipper man spekulera. Men som du säger, bara att vända blad och ge sig på det igen :D självklart uppdaterar jag er :)

Blev bara så förvånad för min menscykeln har aldrig varit såhär kort. Förra månaden var den 38 dagar så man blir ju helt förvirrad haha!

Förstår det här med att vänta. Så svårt att hålla sig. Testa när det känns rätt :) Du får gärna säga hur det går, om du vill såklart :) Jag håller tummarna för dig :)

Hej tjejer, jag hoppar in :) Vi och min sambo har försökt i lite över ett år nu så jag kan säga att jag kan relatera till era känslor och besvikelser och denna glädje som kommer när mensen blir försenad! För våran del är situation lite mer komplicerad men jag hoppas vi ska plussa... kanske nästa år :)

TS och alla andra som är på väg att bli föräldrar, håll oss uppdaterad :) Jag håller tummarna för er. 

För dem som tycker att era killar inte fattar: berätta för era partners om era känslor, om symtomer, om barnlängtan. Våga dela med er och prata om sina känslor. De får ju lära sig lite grann om allt detta även om de aldrig ska känna detta på så sätt som vi gör det. Det är lite tråkigt med män som är likgiltiga och deras attityd är "det händer när det händer", särskilt om man försöker få barn i mer än ett par månader... Kram 

Hej KajsaMia,

Kul att du hoppar in :)

Vad tråkigt att höra att det har tagit tid för er, jag hoppas för er skull att det tar sig snart :) Visst är det en bergodalbana med alla känslor att försöka och inget händer. Du får gärna hålla oss uppdaterade också :)

Jag har pratat mycket med min sambo om hur jag känner och han förstår väl på ett sätt men samtidigt tror jag det är lite svårare att relatera när han inte känner dom symtom som jag gör. Min sambo vill gärna också ha barn men han är liksom inte lika ?stressad? över det som jag och tror det är därför han tar lite lättare på det. Men jag tänkte faktiskt prata med honom idag efter jobbet och verkligen förklara hur jag mår kring det här, jag behöver ju liksom hans stöd i detta :)

Åh ja, jag tror att jag också kommer få vänta in kroppen och så får det bli ett nytt försök under november. Jag hoppas att cykeln kommer igång så fort som möjligt då jag inte har någon aning när/om jag får mens. Jag håller tummarna för oss :)

Jag hoppas också att det inte ska ta så mycket tid för er och för andra i tråden som det gör för oss. :) 

Att prata om känslor är viktigt, har jag märkt. Det ska inte göra att våra män ska precis kunna leva sig in i vår situation, till hundra procent. Men just som du skrev det hjälper dem att stödja oss när de förstår oss bättre. Det är förresten kul om försök att få barn med alla emotioner och tvivel och glädje som de innebår är en gemensam grej. Eller så är det för mig och min sambo, det känns att vi blev närmare varandra.

Lite nyfiken, ni som försöker bli gravida, gör ni något speciellt? Exempelvis kosttillskott, kost, träning? Hade varit kul att höra :)

Jag har börjat äta folsyra men annars gör jag inget speciellt mer än att försöka ha ett aktivt sexliv haha ;)

Får hoppas helt enkelt att din kropp kickar igång som den ska så snart som möjligt :D

Hoppas kan man alltid :) Har ni tagit till hjälp nu när det gått mer än ett år för er eller kör ni bara på som vanligt? :)

Ja det är verkligen viktigt. Ja det håller jag verkligen med om. Det är ju ändå något man gör tillsammans :) Vad skönt att ni kan ha sånt stöd i varandra. Hade önskat lite mer stöd från min sambo men det kanske kommer. Det var ju vara ganska nyligen han faktiskt kom till den insikten att han ville ha barn så :P