Min man och våra djur

Jag är väldigt djurkär och har alltid varit! Förstår att dina marsvin är viktiga för dig och vet hur mycket man kan älska sina djur!
Men jag tror att du behöver förstå att långt ifrån alla känner så för djur, särskilt smådjur i bur.
Det som jag har krävt av mina pojkvänner och sambosar genom åren har varit att de accepterat mitt djurintresse. Vill inte höra något gnäll om spån, oljud, lukt eller hår.. Men har också varit noga med att det är MITT intresse och att de inte behöver dela det.
Killarna har varit olika intresserade med har fått köpa läget med mina djur om de ville vara med mig.

Tror att din man inte är särskilt intresserad av marsvinen och har aldrig varit det, inte på samma sätt som du! Men däremot så tänker han logiskt kring att det är bättre med marsvin än med hamster pga att de lever mycket längre. Han älskar dig och viaccepterar ditt intresse med djuren, men han delar det inte.

Jag har stått för alla kostnader och större delen av jobbet med djuren eftersom de är min "hobby". Precis som han har stått för kostnader kring sin egen hobby.

Men sen är det väl skönt om man kan få hjälp med vissa saker, och de har som sagt varit olika intresserade. Men att få hjälp med djuren om man själv är bortrest eller att de kan fylla på matskålen/vatten om det tar slut på eget initiativ är en fördel, men inget jag har krävt.

Men i ert fall så låter det som att ni har lite olika syn på om det är era gemensamma eller dina marsvin? För har man skaffat djur tillsammans, och som båda vill ha, då ska man såklart dela på kostander och ansvar tycker jag.