Hej hej också 80talist vi är mitt uppe i ivf har gjort 1 äggplock och ska snart göra vår 2 behandling.

Vi börja försöka för 3 år sedan med att bli gravida. Efter vårt första äggplock i början av året så har jag vart super stressad och jag tror inte jag någonsin har gråtit så mycket under ett år som jag gjort iår. Både för som ni berättat att det känns lönlöst tiden går man blir äldre och man kanske lägger för mycket tid åt något som inte kommer bli.

All ens tid läggs åt att planera efter behandlingen. Alla återbesök, samtal och ens egna mentala hälsa. Jag tycker det är tufft det är ofta man försöker intala sig själv att ge upp. Men efter nedfallet ena dagen så ställer man sig upp nästa dag för att man är för envis för att ge upp. Längtan efter barn är starkt. Just nu planerar vi om.vi ska ansöka adoption samtidigt som vi fortsätter med ivf .

Det jag läst om just adoption är att dom blivit mer öppna för alla. Beroende på vilket land man väljer så har varje land ett specifikt krav på föräldrarna. Men många tar emot både ensamstående och av samkönade par. Doc är det lång väntetid men på det viset så vet man ju att man kommer få ett barn ????