• Wed 6 Nov 2019 12:20
    7124 visningar
    244 svar
    244
    7124

    Arbetslivet passar inte mig

    Den typen av arbete som du beskriver finns så klart men det finns gott om jobb där man värderas och uppskattas för sin kompetens, får stöd av organisationen och har stor frihet under ansvar.

    Du har förmodligen hamnat fel och nu generaliserar du då det passar din självbild att vara unik och annorlunda från alla tallriksmodell-pk-löneslavar. Samtidigt vill du bli hemmafru och försörjd av en man. Det är förstås den enkla vägen ut om man inte orkar skaffa sig en kompetens som värderas på arbetsmarknaden.

  • Wed 6 Nov 2019 12:45
    #19
    +1
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 12:29:03 följande:

    Jag verkade träffa en öm tå hos dig, det var ju tråkigt och inte min mening att lägga det personligt på någon här, men det var du som tog åt dig av en allmänt skriven mening. Jag har haft väldigt många arbeten och är uppskattad på mitt arbete och varit uppskattad på tidigare arbeten också. 

    Jag vet att jag är bra och att jag har den kompetens som behövs och jag kan "stiga i graderna" om jag vill. Det är INTE det som är problemet. Problemet är att JAG tar stryk på kuppen. Men jag vet också att det förväntas av en, att offra sig själv för att arbetet ska fungera. Stavas sjukt.

    Och ja, jag är också unik och annorlunda från den titel du nämnde ovan. Vet inte varför du tänker att det är en enkel väg att vara hemmafru och framförallt hemmaförälder som jag vill kalla det. Att ge all sin tid åt sina barns första och viktigaste år i livet som lägger grunden för resten av deras liv, på vilket sätt är det enkelt? Knappats enkelt men oerhört viktigt och något jag hoppas vi kommer se mer av framöver, föräldrar som väljer att vara hemma med sina barn. Det borde värderas minst lika högt, men absolut högre än någonting annat <3


    Jag tog inte alls illa upp. Jag tycker bara det blev mycket omoget och nedlåtande struntprat i ditt inlägg om det så kallade systemet. Jag skulle gissa att du är ganska ung också. Att känna sig unik är något av det mest generiska man kan göra.

    Är du så handlingskraftig och kompetent som du beskriver det finns inga hinder för dig att hitta en försörjning som funkar för dig. De flesta som sitter på ett jobb de trivs med har fått ta ett antal omvägar för att komma dit och kört in i flera hinder längs vägen. Det är sånt man växer och utvecklas av. Och vill du bli försörjd så är det din och din partners ensak. Det är dock lite drygt att se ned på de som förvärvsarbetar samtidigt som man tänker låta någon annan stå för den egna notan.
  • Wed 6 Nov 2019 13:42
    #36
    +3
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 12:59:44 följande:

    Tycker det är intressant att du faktiskt väljer att vrida mina ord till din sanning, men det blir kanske lätt så i text. Och om du inte tog illa upp så visar du iaf raka motsatsen.

    Att du tycker det är struntprat är helt ok och får stå för dig, Jag vet inte vad ganska ung är för dig? Men jag skulle gissa att för de flesta så räknas jag knappast som ganska ung längre iaf.

    Jag och min partner är överens om att så fort möjlighet finns så blir jag hemmaförälder. Han ser det som en lika viktigt del som jag, för mig men främst för barnen! Att du sedan ser det som att jag låter någon annan betala för min nota är ju lika med att du inte värdesätter det viktiga arbete en hemmaförälder gör... Viktigare än någonting. Det är sorgligt.

    Det du pratar om sedan är också rätt PK att säga, förstår ju att du gillar när jag skriver så. Klart att det "bara" är att göra eftersom jag nu är så handlingskraftig. "Kan jag så kan du snacket". Jag känner att du inte tror på mig. Det handlar inte om vad jag presterar, utan det här handlar om vad som händer med mig när jag gör det. vet inte om du tycker att det är rätt att människor offrar sig själva i arbete för att förgöra sig själva? Jag försöker hitta likasinnade människor som känt eller känner likadant för att utbyta erfarenheter och hitta lösningar.

    Du är uppenbarligen inte en av dom som känner eller upplever det här så frågan är vad du gör här? 

     

    Men jag tror iaf att vi kan vara rörande överens om att vi inte har mer att säga till varandra? Tjipp tjopp.


    Men ärligt talat. PK...? Vad har det med saken att göra annat än att det är nedlåtande?

    Jag tror absolut att du känt dig förstörd på de jobb du testat. Som respons väljer du att döma ut hela det så kallade systemet och se ned på de hjärntvättade och underkänsliga löneslavarna. Det är den arrogansen jag reagerar på.

    Det finns otroligt många människor som väljer sin egen väg och skapar en vardag som funkar för dem. De flesta genom att vara sin egen, ofta ihop med ett downsize:at liv. Jag körde själv eget företag under en period då det krävdes extra flexibilitet för min egen skull och för min familjs skull. Jag har aldrig jobbat så lite då. Det krävs så klart att man hittat sina styrkor och intressen och kan omsätta dem i något folk vill ha. Jag har en vän som varit forskare, nu bor hon på landet med tre barn, har får och bin och jobbar i knappt halvtid som egen konsult (men med ett högt timpris tack vare hennes ovanliga kompetens). Men för att komma dit måste man så klart se möjligheterna i det så kallade systemet och inte bara tro att man är så speciell att man helt kan stå utanför.
Svar på tråden Arbetslivet passar inte mig