Vem får vilket rum?

Öh du är medveten om att TS förmodligen har vardagsrum, kök och andra sociala ytor som barnet får röra sig på? Barnet kommer inte hålla till på bara 8 kvm.  

Samma gäller för det lilla barnet. Har själv barn, och ju större barnen blir desto mer tid spenderas i deras rum. Små barn lite, stora barn mycket.

Och? TS har möjligheten att ge det stora rummet till sitt barn, som har autism och som tillbringar mycket tid i sitt rum och kommer att bo kvar hemma länge, kanske aldrig arbeta. Och då tycker jag att det är taskigt att inte göra det, med de förutsättningarna.

Att andra, friska och arbetsförande ungdomar bor hemma i små rum, hör inte till saken, tycker jag.

Ok, jag tyckte ditt förra svar lät som att det gällde barn i stort. Men hur länge tänker du att ts barn ska bo hemma då? Alltid? H*n lär ju isf kunna ta rummet längre fram när den minsta vuxit ur det/flyttat hemifrån.

Det vet väl inte jag, jag känner varken TS eller hennes barn.

Du menar om ca 15 år..? Bara för att minstingen ska få ha en inomhus-rutschkana och leksakskök som hen kommer leka med i ett år eller två? Handen på hjärtat, tycker du verkligen att det låter som den bäste, mest genomtänkta lösningen för den här familjen?

Läs ditt eget inlägg ingång till som jag svarade på så kanske du fattar vad det var jag faktiskt svarade på som du skrev. Jag skrev att TS har andra ytor barnet får röra sig på, alltså inte bara hålla till på 8 kvm. 

"har själv barn" jag med och en hel del andra i den hår tråden också. Du kan skriva hur dina barn är men det betyder inte att alla barn är sådana. Skulle nu TS placera det stora barnet med autism i det lilla rummet och hen bor hemma till 30 kan hen nog få det stora rummet när den yngsta flyttar hemifrån eller kanske att de till och med frivilligt byter med varandra om några år, man vet aldrig hur framtiden ser ut eller hur andras barn fungerar. Inget barn fungerar, vill eller tänker som ett annat barn oavsett diagnos och ålder. 

Och? Jag tycker ändå att det stora barnet med autism ska få det stora rummet, och inte behöva vänta 15 år på det.

Skulle inte resonera alls gällande storlek på rummet. Jag skulle vilja ha minsta barnet närmast föräldrarnas sovrum! Vid 4 års ålder kan man fortfarande vakna på natten och då kan det kännas tryggt både för föräldrar och barnet att vara nära varandra.

Hen är frisk och visst kommer hen arbeta. Att inte klara av vardagssysslorna är inte nödvändigtvis samma sak.

Och att lilla får stora rummet nu betyder ju inte att det alltid kommer vara så, tror knappast vi ens kommer bo där när de är så stora.