Varför är det provocerande att ha många barn?

Och i många av dom kulturerna får barnen ingen utbildning, bara jobba och hjälpa till hemma.

Om nu preventivmedel inte funkar så kanske det är dags att börja tänka på sterilisering?

Exakt! Äldsta här får ibland ta nätterna med 1-åringen, när jag eller pappan verkligen inte orkar. När äldsta kommer hem från skolan får denne ofta hämta på dagis, ibland gå och handla, tvätta, ta jand om barnen osv. En bra lärdom för henne inför när hon själv ska bilda familj. Äldsta är 17 år.

Håller med trådstarten. Det är inte folks sak att lägga sig i hur många barn andra skaffar och jag förstår inte varför man känner att det är rätt att komma med negativa kommentarer oavsett om det handlar om någon som vill skaffa 0, 1, 2, eller 9 barn. Har dock läst en del av dina inlägg här i tråden nu och börjar fråga mig om detta är på riktigt. En så aggressiv och överlägsen attityd om att din 17 åring minsann ska hjälpa till och ta vaknätter och det ena efter det andra och att det är rätt. Detta brukar vara folks nidbild av en stor familj och en av anledningarna till negativa kommentarer. Om denna tråd är trollning förstärker du bara folks fördomar mot folk med många barn. Trollar du inte tycker jag synd om dina barn.

Jag har 1 barn nu och drömmer om en stor familj med många fler barn och jag hoppas på att få det. MEN, och detta är ett stort men, jag kommer inte att skaffa fler barn än jag känner att jag själv orkar ta hand om - UTAN hjälp från de äldre barnen. Det är mina barn och därmed mitt ansvar och min sak att ta hand om dem. Finns inte på kartan att jag skulle låta mina barn ta hand om varandra för att jag inte orkar och ändå fortsätta skaffa fler barn. Nej. Mina barn ska absolut få hjälpa till med sysslor hemma - städa sina rum, bädda sina sängar, diska osv. men att systematiskt ta hand om småsyskon? Nej. De ska få vara barn och tonåringar ifred, inte ofrivilligt extraföräldrar till sina syskon. Jag tycker faktiskt det är fel att skaffa fler barn om man inte ens orkar ta hand om de man redan har utan lämnar över det ansvaret på sina äldre barn. I extrema fall, som när man konstant tvingar på dem vaknätter, isolerar dem från vänner för de ska ta hand om syskonen osv., nästan en form av (psykisk) barnmisshandel.

Och ja folk har blivit provocerade när jag ber äldsta komma hem och hjälpa till med hemmet efter skolan ist för att vara med kompisar, gå på bio osv. Jag ska snart föda och är mammaledig, jag gör så mkt det går under tiden hon är i skolan men jag är väldigt trött nu så nu får alla dra sitt strå till stacken.

Jag tycker inte det där är OK. När i sitt liv ska hon få vara tonåring?

Typisk elak kommentar.

Om ni undrar om försörjningen, jag jobbar 50 % och pappan heltid. Sedan har vi ju barnbidrag plus flerbarnstillägg. Pappan till barnen reser bort en del vilket gör att jag ganska ofta blir ensam med alla barnen. Men vi har det ok ekonomiskt. Tidsmässigt är ett större problem.

Det är ju lite synd. Fast här slipper ungarna inte skolan så utbildning kommer de att få.