Varför är det provocerande att ha många barn?

Exakt! Äldsta här får ibland ta nätterna med 1-åringen, när jag eller pappan verkligen inte orkar. När äldsta kommer hem från skolan får denne ofta hämta på dagis, ibland gå och handla, tvätta, ta jand om barnen osv. En bra lärdom för henne inför när hon själv ska bilda familj. Äldsta är 17 år.

Jag tycker att det är synd om barn som lever i stora familjer. Det är min åsikt, som jag förvisso delar med flertalet andra, men tydligen inte med dig - och det är helt okej.

Det värsta är ju att barn i storfamiljer sällan får egentid med sina föräldrar, mor- och farföräldrar. Sällan får eget rum, sällan får göra läxor eller umgås med kompisar ostört.

Barn i storfamiljer får sällan delta på fritidsaktiviteter, de går sällan på bio, lekland, museum, åker på resor, etc.

Barn i storfamiljer får alltid ha sina syskon på sina kalas; i en del familjer bjuds inte ens vänner in, då kalasen blir tillräckligt fulla av alla syskon (nu pratar vi fler än 5-6 barn i familjen).

De får ofta ärva kläder, leksaker, möbler.

Det är ofta stökigt och stojigt och aldrig lugn och ro.

Nä, fy, så många vänner jag har som har 5-6 barn eller fler. Jag tycker alltid så sjukt synd om barnen och jag har full förståelse att dessa barn hellre är hemma hos oss och leker, än hemma hos sig själva.

Jag tycker att det är synd om barn som lever i stora familjer. Det är min åsikt, som jag förvisso delar med flertalet andra, men tydligen inte med dig - och det är helt okej.

Det värsta är ju att barn i storfamiljer sällan får egentid med sina föräldrar, mor- och farföräldrar. Sällan får eget rum, sällan får göra läxor eller umgås med kompisar ostört.

Barn i storfamiljer får sällan delta på fritidsaktiviteter, de går sällan på bio, lekland, museum, åker på resor, etc.

Barn i storfamiljer får alltid ha sina syskon på sina kalas; i en del familjer bjuds inte ens vänner in, då kalasen blir tillräckligt fulla av alla syskon (nu pratar vi fler än 5-6 barn i familjen).

De får ofta ärva kläder, leksaker, möbler.

Det är ofta stökigt och stojigt och aldrig lugn och ro.

Nä, fy, så många vänner jag har som har 5-6 barn eller fler. Jag tycker alltid så sjukt synd om barnen och jag har full förståelse att dessa barn hellre är hemma hos oss och leker, än hemma hos sig själva.

Ok. Delar inte alls din bild av familjer med tex 5 barn. Men i vår egen familj samt de få familjer vi känner med fem barn eller fler har så pass många år emellan sina barn att allt du rabblar upp inte blir något problem. Det är inte speciellt svårt att hinna med att se och tillfredställa fem barns behov när deras behov är så oerhört olika. Jag har aldrig behövt ta något ansvar över mina småsyskon. Jag är oerhört lycklig över att ha dom. Likväl mina egna barn. De har på sin höjd sett efter sin lillasyster i en kvart när jag kört till affären.

Sen om du har såå många vänner med många barn som de inte klarar av att ta hand om på ett bra sätt..låter mer som att det är ditt umgänge det är fel på. Låter som att du har många vänner med låg socioekonomisk bakgrund?

Eller är dina vänner höginkomsttagare? Åker de årligen på skidresa/solsemester med sina barn? Kämpar de dagligen för att vart och ett av barnen ska lyckas i skolan och peppar dom till att skaffa sig bra utbildningar? Går barnen på aktiviteter/spelar instrument? Har de alla egna rum där de får vara ifred? Mm mm.

Dina åsikter visar bara vad just DU umgås med för folk. Jag tycker också att det är för jävligt med folk som skaffar barn de inte klarar av att ge en bra uppväxt. Vare sig de har 7 eller 1 barn.

Kan lova dig att det varken är synd om mig själv och mina syskon eller mina egna barn. Tvärtom.

Umgås och umgås; mitt barn umgås med barn ur olika storfamiljer. De tillhör väl samhällets lägre skikt, ja. Där vi bor är det väldigt blandat; det är en liten stad med två grundskolor. Villor blandas med bostadsrätter och hyresrätter. Barnen ser förbi klass.

Barnen i storfamiljerna åker inte på resor, nej. I den ena familjen har 6 av 7 barn bokstavskombinationer, i en annan familj fostras samtliga 5 barn inom en sjuk kristen sekt och barnen gör därför inte väl ifrån sig i skolan - då föräldrarna är kritiska mot skolan och alla normala människors ideologier. De tror inte på vad de lär sig om i skolan. I en tredje familj (också 5 barn) är två av barnen riktigt skärpta. Jag har det ena barnet på fiollektioner hos mig och då barnet är god vän med mitt barn, så behöver de endast betala halva priser plus att jag lånar ut en fiol helt gratis (annars får man hyra fiol).

Men överlag så är det ohängda ungar som är konstant stressade och stimmiga, i dessa stora familjer som jag känner till.

Och ja, det är min åsikt; jag tycker oerhört synd om barn som växer upp i ett hem med 5-6 ungar, där många av barnen tar hem minst en kompis var varje dag. Fy fan! Jag ryser när jag tänker på det.

Låter sjukt obehagligt och jobbigt det du beskriver. Synd att du inte är förmögen att se bortom din egna lilla världsbild. Att alla faktiskt inte ens lever i närheten av det kaos du beskriver.

Din reaktion säger allt om dig och din familjesituation.

Over and out!