Håller med trådstarten. Det är inte folks sak att lägga sig i hur många barn andra skaffar och jag förstår inte varför man känner att det är rätt att komma med negativa kommentarer oavsett om det handlar om någon som vill skaffa 0, 1, 2, eller 9 barn. Har dock läst en del av dina inlägg här i tråden nu och börjar fråga mig om detta är på riktigt. En så aggressiv och överlägsen attityd om att din 17 åring minsann ska hjälpa till och ta vaknätter och det ena efter det andra och att det är rätt. Detta brukar vara folks nidbild av en stor familj och en av anledningarna till negativa kommentarer. Om denna tråd är trollning förstärker du bara folks fördomar mot folk med många barn. Trollar du inte tycker jag synd om dina barn.
Jag har 1 barn nu och drömmer om en stor familj med många fler barn och jag hoppas på att få det. MEN, och detta är ett stort men, jag kommer inte att skaffa fler barn än jag känner att jag själv orkar ta hand om - UTAN hjälp från de äldre barnen. Det är mina barn och därmed mitt ansvar och min sak att ta hand om dem. Finns inte på kartan att jag skulle låta mina barn ta hand om varandra för att jag inte orkar och ändå fortsätta skaffa fler barn. Nej. Mina barn ska absolut få hjälpa till med sysslor hemma - städa sina rum, bädda sina sängar, diska osv. men att systematiskt ta hand om småsyskon? Nej. De ska få vara barn och tonåringar ifred, inte ofrivilligt extraföräldrar till sina syskon. Jag tycker faktiskt det är fel att skaffa fler barn om man inte ens orkar ta hand om de man redan har utan lämnar över det ansvaret på sina äldre barn. I extrema fall, som när man konstant tvingar på dem vaknätter, isolerar dem från vänner för de ska ta hand om syskonen osv., nästan en form av (psykisk) barnmisshandel.