• Anonym (Barna­längta­n)
    Thu 7 Nov 2019 13:12
    831 visningar
    27 svar
    27
    831

    Hur vet ni att det räcker med barn?

    Hur kom ni fram till att ni är nöjda med X antal barn? Vad är det som gör att ni inte vill ha fler?


     


    Vi har två skolbarn och jag har börjat fundera allt mer på att skaffa en sladdis. Min man tycker dock att det räcker med två, en av varje, självständiga och allt är upplagt som "två vuxna två barn". Medans jag är inte lika säker på att jag är till lags med att aldrig uppleva denna perioden av livet igen. Det känns inte komplett med bara två barn, min man tror bara att det är "sista chansen" fasen jag går igenom och jag kommer inte ångra att vi inte skaffa fler när det är över. Men jag är inte lika säker..

  • Svar på tråden Hur vet ni att det räcker med barn?
  • Anonym (J)
    Thu 7 Nov 2019 13:35
    #1

    Mina är fortfarande små men jag känner mig väldigt klar. Jag tycker det är tufft nog med två och ser inte vad ett tredje skulle tillföra. Visst kan det kännas tråkigt att bebistiden är slut men dels blir det roligare ju äldre de blir och dels är de bebisar så kort tid så det känns inte som ett vettigt skäl.

    Älskad skulle även en trea bli men mina barn har redan syskon, vi har mer tid för dem medan en till ger större kostnad och krav på boende, bil etc, mer miljöpåverkan.

    Men den känslan är såklart väldigt individuell.

  • Anonym (Maja)
    Thu 7 Nov 2019 13:35
    #2

    Barnlängtan är ju biologisk och så länge man är i fertil ålder kommer man få dras med viss barnlängtan. Jag är steriliserad men kan ändå känna nästan en fysisk smärta av längtan efter flera barn.

    Jag bestämde mig av två skäl, dels kroppsligt, jag skulle inte klara av en graviditet till rent fysiskt då jag har haft tre riskgravideter och några jobbiga missfall. Och sen insåg jag att i det äktenskap jag då levde i inte fanns möjlighet till flera. När jag insåg att jag övervägde abort om jag skulle bli oplanerat gravid så var det dags att sätta stopp.

  • Anonym (Ladyb­ug)
    Thu 7 Nov 2019 13:44
    #3

    Jag hade gärna haft fler barn känslomässigt, men praktiskt skulle det bli svårt. Livspusslet är redan tillräckligt komplicerat, och att hinna jobb, fritid och flera barn är jobbigt, så det är slut med barn. Men det känna lite i hjärtat ändå.

  • Anonym (Barna­längta­n) Trådstartaren
    Thu 7 Nov 2019 14:08
    #4

    Jag tänker väl att ett till gör ingen skillnad att ha två eller tre, vi kan bo kvar i samma hus då vi har två rum "över" (lekrum + kontor). Bilen rymmer 5 personer och man inser att man hade allt för mycket barnsaker i onödan när barnen var små, mycket går ju att köpa begagnat också. 


    Min man argumenterar just för att ex att det blir så mycket dyrare att resa, men fom nästa år går äldsta inte som barn längre (12år). Han säger att vi inte kommer kunna umgås hela familjen då någon måste passa bebisen. Ex om vi ska gå på bio eller göra en aktivitet som inte är anpassat för att ta med småbarn. Om vi reser kan vi inte göra saker ihop, som att dyka, utflykter eller bara åka skidor. Och visst har han rätt men är det skäl nog, det handlar om några få dagar av ett år?

  • Anonym (Zxc)
    Thu 7 Nov 2019 15:00
    #5
    Anonym (Barnalängtan) skrev 2019-11-07 14:08:31 följande:

    Jag tänker väl att ett till gör ingen skillnad att ha två eller tre, vi kan bo kvar i samma hus då vi har två rum "över" (lekrum + kontor). Bilen rymmer 5 personer och man inser att man hade allt för mycket barnsaker i onödan när barnen var små, mycket går ju att köpa begagnat också. 

    Min man argumenterar just för att ex att det blir så mycket dyrare att resa, men fom nästa år går äldsta inte som barn längre (12år). Han säger att vi inte kommer kunna umgås hela familjen då någon måste passa bebisen. Ex om vi ska gå på bio eller göra en aktivitet som inte är anpassat för att ta med småbarn. Om vi reser kan vi inte göra saker ihop, som att dyka, utflykter eller bara åka skidor. Och visst har han rätt men är det skäl nog, det handlar om några få dagar av ett år?


    Det är klart att det blir skillnad, dels för att ni är låsta av småbarn ett antal år framåt, men även sen då allt är gånger tre, inte två.

    Varje barn kräver ju sitt, på sitt egna sätt efter ålder. Läxläsning, sporter som ska tränas, köpas utrustning för och skjutsas till, utvecklingssamtal, tandläkarbesök, skolsköterskebesök. Kläder, skor, fritidsprylar. Kompisar som ska hänga, konflikter som ska lösas. Mat som ska handlas. Studiedagar, lov som ska planeras.
  • Anonym (A)
    Thu 7 Nov 2019 15:03
    #6
    Anonym (Barnalängtan) skrev 2019-11-07 14:08:31 följande:

    Jag tänker väl att ett till gör ingen skillnad att ha två eller tre, vi kan bo kvar i samma hus då vi har två rum "över" (lekrum + kontor). Bilen rymmer 5 personer och man inser att man hade allt för mycket barnsaker i onödan när barnen var små, mycket går ju att köpa begagnat också. 


    Min man argumenterar just för att ex att det blir så mycket dyrare att resa, men fom nästa år går äldsta inte som barn längre (12år). Han säger att vi inte kommer kunna umgås hela familjen då någon måste passa bebisen. Ex om vi ska gå på bio eller göra en aktivitet som inte är anpassat för att ta med småbarn. Om vi reser kan vi inte göra saker ihop, som att dyka, utflykter eller bara åka skidor. Och visst har han rätt men är det skäl nog, det handlar om några få dagar av ett år?


    För honom är det skäl nog, varför kan du inte respektera hans argument och hans ovilja att skaffa fler barn?

    Och det är ju inte bara några få dagar om året. Hela bebistiden kan bli ett enda långt kaos, det vet man inte innan.
  • Anonym (Ines)
    Thu 7 Nov 2019 15:15
    #7

    Jag hade gärna haft flera barn men för mig har de senaste årens prat om miljöförstöring och klimatkrisen gjort att jag nöjer mig med de två jag har. Jag vill inte bidra till överbefolkning och sätta ännu ett barn till en värld där framtiden känns så osäker. Vi kanske har mat och resurser tio våra barn för idag och imorgon men hur ser det ut om några år?

  • Fri 8 Nov 2019 09:10
    #8

    Jag har aldrig längtat efter barn, fick ändå två med en man jag fortfarande lever med. Ungarna är snart 10 och 11 och jag är steriliserad sedan ganska många år tillbaka. Ett barn till hade inte tillfört något positivt alls i vårt liv. Hade aldrig orkat börja om nu när de är så stora och självgående. Jag hade varit lycklig även utan barn i mitt liv (utan att för den sakens skull önska bort de två jag har), så beslutet att inte skaffa fler var otroligt lätt.

    Maken däremot hade det inte lika lätt. När vi träffades ville han ha fem barn, vilket jag sa direkt att jag aldrig kommer att gå med på. När jag själv bestämde mig för sterilisering så tog det ett år innan han hade funderat klart och gick med på det. Ville inte göra det om han inte var helt säker, kändes som ett för stort och definitivt beslut att ta själv i ett förhållande. 

  • Elin P
    Fri 8 Nov 2019 09:28
    #9

    Vi har två barn på 12 och 8 år och en liten på 2,5 år. Jag/vi vet egentligen att det räcker med barn just för att vi båda känner oss nöjda och ingen av oss har någon som helst lust till att få fler. Skulle vi skaffa fler så räcker inte tiden och orken till de som vi redan har. Innan vi fick yngsta så hade främst jag en väldigt stark längtan och kände mig inte "klar". Maken sa att han hade kunnat nöja sig med två men kunde också tänka sig en till så då blev det så.

    Så en anledning kan väl vara att man går på känsla om man vill eller inte vill. Dock tycker jag man ska ta hänsyn även till praktiska faktorer. Har man tid för både ett nytt barn och sina befintliga? Är man för gammal? Finns ekonomin?

  • Elin P
    Fri 8 Nov 2019 09:32
    #10
    Anonym (Barnalängtan) skrev 2019-11-07 14:08:31 följande:

    Jag tänker väl att ett till gör ingen skillnad att ha två eller tre, vi kan bo kvar i samma hus då vi har två rum "över" (lekrum + kontor). Bilen rymmer 5 personer och man inser att man hade allt för mycket barnsaker i onödan när barnen var små, mycket går ju att köpa begagnat också. 


    Min man argumenterar just för att ex att det blir så mycket dyrare att resa, men fom nästa år går äldsta inte som barn längre (12år). Han säger att vi inte kommer kunna umgås hela familjen då någon måste passa bebisen. Ex om vi ska gå på bio eller göra en aktivitet som inte är anpassat för att ta med småbarn. Om vi reser kan vi inte göra saker ihop, som att dyka, utflykter eller bara åka skidor. Och visst har han rätt men är det skäl nog, det handlar om några få dagar av ett år?


    Just detta är faktiskt sant, man blir begränsad i att kunna göra saker som familj och att göra saker med de större barnen om man har en sladdis. Vi får ofta dela på oss för att det inte går att ta med 2,5 åringen på aktiviteter som de stora vill göra. Vår yngsta är väldigt vild och aktiv så det är faktiskt mycket saker vi inte kan göra just nu när han är med. Ibland jobbar vi helger/kvällar och den andra är ensam med barnen. Då blir det ju att de stora måste anpassa sig till vad den lilla kan följa med på, annars kan vi inte göra saker. De måste vänta på att han ska sova middag etc. Är han sjuk måste vi vara hemma allihopa om det är helg och man är ensam. Kanske lättare om man ibland kan få barnvakt åt den yngsta men vi har sällan möjlighet till det. Så i den här aspekten har din man rätt. Man måste fundera på om det är viktigt att ha lätt att t.ex. kunna åka skidor.
Svar på tråden Hur vet ni att det räcker med barn?