Att inte vara någons förstahandsval

Samma här för dottern som går i 4 an. Har alltid varit så, har ansträngt mig så in i norden för att någon ska höra av sig och vill leka. Vi har bjudit hem många tjejer och killar från klassen på mat och lek både efter skolan och på helger och alla tackar gladeligen ja och tycker det är ett jättetrevligt initiativ men sen händer liksom inget mer. Helt tyst. Både dottern och jag har tröttnat. Hon blir aldrig tillbakabjuden. Men i skolan är hon omtyckt och har alltid någon att leka med.

Jag försöker att inte göra så stor grej av det. Vi försöker hitta på roliga saker tillsammans hela familjen. Hon har slutat fråga mig om vi kan fråga om någon vill leka.