Det här med ekonomisk (o övrigt ) orättvisa mellan syskon

Låter som ett jobbigt tänk du har. Har aldrig resonerat som du. Om stora för nåt de behöver så ger jag inte de små bara för att det ska va rättvist, blir ju helgalen. Då ska man ju tänka ålder också, när lilla blir samma ålder som stora kanske den får det stora får nu.

Lär barnen från början att det jämnar ut sig i längden. Och kläder får man efter behov.

Men om problemet är att äldsta FÅR kläder, medan mellanbarnets ärvda kläder bara hängs in i garderoben när han ärver dem, kan du inte göra det till en större grej när du tar fram kusinernas kläder första gången, så att barnet FÅR dem som om de vore nya. De är ju nya för honom.

Är orsaken till skillnaden endast att äldsta får nya kläder och de andra ärver?

Rent generellt tycker jag inte att summan är det viktigaste utifrån rättvisa utan att det upplevs rättvist av barnen. Tex att alla barn får välja ett firtidsintrese var, då är det inte orättvist om ett barns jntresse kostar 500 och ett annats 5000 så länge de fått välja fritt. Däremot om ett barn måste välja bland billiga intressen för att ett annat ska få möjlighet till ett dyrt - då blir det orättvist.

Men så kan du ju inte tänka. Livet är orättvist. Vi har tre barn och jag köper oftast mest nytt åt den äldsta sonen. Köper bra grejer så ofta tål det att ärvas av barn nr 2 och ofta av nr 3 också. Det har hänt någon gång att mellanbarnet klagar men jag brukar då förklara att vi är smarta och sparar pengar på att han ärver storebrors kläder och saker så vi kan göra något roligt istället t.ex. en resa tillsammans. Eller att vi har råd att jobba deltid vilket vi gör bägge två, så han slipper vara på fritids varje dag.

Jag köper alltså bara efter behov och tar inte hänsyn till vem som fått vad senast. Behöver någon av barnen skor så får de skor utan att syskonen får, om de redan har som passar. Sen om det är jul och födelsedag så får de två äldsta ungefär lika mycket (de är 8 och 12 och förstår sakers värde lite mer). Medan den yngsta som är 2,5 ofta får fler paket men lite billigare (han förstår ändå inte). Jag tänker som så att det jämnar ut sig i slutändan. Den lille kommer att bo hemma längre än de två stora, och han kommer då att få saker eller kanske resor som de inte får.

Har tvillingar men inte ens där kör jag millimeterrättvisa.

De får vad de behöver när de behöver.

Behöver den ene nya byxor då får inte den andre ny leksak bara för det ska bli lika att få något.

Men köper jag något annat som gidis, leksak eller så då är det lika eller likvärdigt.

Märkligt tänk, så om den ena är hungrig, måste ALLA äta då för annars blir det orättvist? Barnen kan ju inte vara så gamla om de fortfarande behöver blöjor,? Blöjor mat osv tillhör väl endå inte extra grejer? Det är för en standar sak? Så om du köper bindor, MÅSTE du då köpa något EXTRA till mannen för det är DINA bindor??

Fyra barn och aldrig riktigt funderat så över saken.

När yngsta barnet fyllde 2 år fick hon fyra inslagna presenter av oss föräldrar. En cykelhjälm och 3 nappar. Hon var supernöjd, sen hade syskonen fått välja ut en leksak hon inte behövde eftersom allt redan fanns. Men det var för syskonens skull och inte hennes.

Vet jag att ett barn behöver mycket nya kläder och något annat barn behöver med och handla så har jag tidigare låtit dem få välja ett par strumpor, en snyggare hårsnodd eller något annat litet bara för att de ska få välja något när vi går på stan 2 timmar och kollar på kläder åt ett syskon men det är ungefär så långt jag sträckt mig. Man får kläder efter behov. Äldsta har givetvis fått mest men sen har det jämnat ut sig ganska bra. Vissa kläder har tvåan nött slut på så trean fått nytt, vissa kläder har tvåan fått nytt för att han helt enkelt hann ifatt ettan i storlek och då har trean ärvt det och fyran fått nytt o s v. 

Har barn med väldigt olika pris på sina idrottsaktiviteter också, så länge barnen får göra vad de vill så ser jag inte problemet.

Det jag försöker vara någorlunda rättvis med är tid, det tror jag är viktigt att alla barnen får känna sig sedda och får göra saker med en själv ibland.

Jag har 2 barn. En snart 3 åring, och en 8 åring. 

Hos oss är ju ungefär 90% av alla inköp till barnen till storebror, eftersom till lillebror finns precis allt. Och det är verkligen "åt var och en efter behov". 
Detta fungerar utan problem. Lillebror märker ju inte när storebror får nya saker, eller kläder, och både lillebror och storebror tycker det är jätteroligt när vi tar fram nya grejer till lillebror som storebror haft. Båda mina barn får saker som dom "verkligen" vill ha ibland, tex just den där tröjan med bamse eller kepsen med pokemon. 

Jag tänker att detta är något som vi kanske får känna in när lilla blir större. De närmsta 5-10 åren räknar jag med att det funkar med ärvda grejer och kläder, men när lilla börjar komma upp i tonåren så får man ju lyssna in om det finns en genuin saknad efter "nya grejer" ibland. 

När det gäller sparande så spar vi mer till storebror än till lillebror, eftersom vi påbörjade sparandet när lillebror sparade, där känns det viktigt att det blir rättvist, att dom har lika mycket vid 18 årsdagen.

 

Jag vet inte om jag förstår alls faktiskt. Barn har olika behov i olika åldrar. Tonåringar kostar ofta mer än yngre barn tex (äter mer, dyrare intressen).  Dy kan väl ändå inte räkna in blöjor och mat mm i att du "kostar på" dina barn något? Basbehov som du ju säger själv. 

Det handlar väl inte om att det ska bli rätt i kronor eller %? Det handlar om att man får det man behöver, när man behöver. Det beror väl på ålder också, hur man kan förstå detta. Du skriver inte hur gamla barnen är men jag antar att ni inte har sagt till mellanbarnet att han "bara" kostar ca 10%? Ni får förklara (säkert flera gånger) att ibland får han sånt han behöver och då får de andra inget, och tvärtom.

Nu är det snart jul, då kanske ni väljer att ge julklappar för en viss summa = rättvist i era ögon, men ett mindre barn räknar ofta antalet julklappar eller hur stora paketen var och kanske inte alls tycker det är rättvist trots att ni verkligen försökte. 

Har två barn, enda gången de får lika är om det gäller om leksaker/pyssel osv. Kläder får de efter behov, nu kan de inte ärva varandra -olika kön och födda olika årstider.

Sen gillar tjejen kläder mer än pojken så han bryr sig inte på så vis. Är det problem kan man avdramatisera det hela och handla i smyg.

Men helt omöjligt att precis ALLT ska vara 50-50 varje gång man ska förnya garderoben osv. I slutändan blir det så ändå.

Det här kan man dela upp i stora och små saker.

I det lilla: Om ett barn får dricka läsk på helgen blir det orättvist om de andra får dricka vatten. Men om ett barn får vara uppe längre på kvällen för att det är äldre så är det rättvist - det yngre barnet kommer också att få vara uppe längre när det kommer upp i samma ålder.

I det stora: Större barn får andra och ofta dyrare saker i julklapp/födelsedagspresent. Min femåring blir avundsjuk när 12-åringen får en egen telefon. Men sånt är livet. Han får vänta tills han blir stor. Om han däremot inte får en telefon när han väl blir 12 - då är det orättvist.

Man kan inte hålla på och räkna på kostnader mellan barnen - det viktiga för dem är väl exempelvis inte att de får julklappar för x kr, utan att de får något personligt, som passar dem - alla är ju olika individer. Det där att titta på andra och vilja ha nåt som andra får bara för sakens skull tror jag inte är något man vill lära sina barn om man kan undvika det....

Men herregud... Vi köper efter behov. Då får väl syskonen bli avundsjuka då.

Jag ser kläder, mat mm som barnen får för att de behöver det som något som köps efter behov. Dvs man köper den mängden som behövs till resp barn och det är bara så det är.

Däremot när det gäller annat, sånt man köper för skojs skull, får det finnas rättvisetänk kring. Behöver inte vara i kr utan bara barnen är nöjda. Vill en spela ishockey för 10000/år och den andra spela fotboll för 500 är det rättvist så länge båda får göra det de vill och ingen blir begränsad av det.