• Anonym (Gravi­dhjärn­an)
    Sat 9 Nov 2019 10:07
    1105 visningar
    42 svar
    42
    1105

    Pappan lämnar 2-åring ensam??!

    Min man, barnets pappa, lämnar ofta vår nyss fyllda 2-åring utan uppsyn. Själv verkar han inte tycka att det är någon fara eftersom det oftast gått någorlunda bra.

    Jag är höggravid och känner mig lite "dum i huvudet" eftersom jag är osäker på vad jag ska säga till honom?

    Visst är det så att detta inte är okej?? Vad skulle ni göra i min situation?

  • Svar på tråden Pappan lämnar 2-åring ensam??!
  • Anonym (Charl­otte)
    Sat 9 Nov 2019 13:20
    #21
    Anonym (Gravidhjärnan) skrev 2019-11-09 12:50:08 följande:

    Jag gråter när jag läser era svar...

    Det här är mannen jag lovat älska i nöd och lust, tills döden. Nu ska vi snart få ett till barn. Hur ska jag kunna lita på honom? Jag märkte ju redan för två år sedan att han inte var speciellt erfaren med barn, och jag börjar vara säker på att om han skulle få en utredning så skulle de hitta ADD eller något liknande hos honom...

    Jag hade räknat med honom, som medförälder och avlastning, men nu vet jag inte längre...?

    Det är svårt att framföra "kritik" åt honom, han blir defensiv och arg, som en martyr av minsta lilla.


    Förstår verkligen att det här är en svår situation för dig! Även om han har ADD så är det ingen ursäkt för att riskera sitt barns liv på det här sättet, det finns många föräldrar med den diagnosen som ändå är bra och trygga föräldrar. Sök hjälp! Och ta hjälp av anhöriga! Kanske någon förälder eller ett syskon kan vara villig att hjälpa till med avlastning? Skicka mannen på föräldrakurs eller liknande, det finns i vissa kommuner. Han måste förstå allvaret i det här.
  • Anonym (Fy)
    Sat 9 Nov 2019 13:30
    #22

    Känner tyvärr igen mig Ts.

    Jag pratade med BVC, tog upp allt sånt här. Bad henne kalla pappan på pappasamtal. Hon gick IGENOM allt jag hade tagit upp. Men la upp det som att nu har ni en X-åring hemma och då är det viktigt med det här bla bla bla. Det gjorde att han lyssnade för att ngn annan tog upp det.

    Nu satte sig min karl inte på en annan våning och spelade men hade för vana att spela i sin skrubb (liten lght men ändå). Typ la sig och sov på soffan när han hade barnet som röjde runt.

    Jag började hitta på att jag hade hittat barnet med en kniv i handen/ öppnat balkongdörren själv etc varje gång jag kom på att pappan gjorde så här. Det hade också en avskräckande effekt.

  • Anonym (Hind)
    Sat 9 Nov 2019 13:30
    #23
    Anonym (Gravidhjärnan) skrev 2019-11-09 12:50:08 följande:

    Jag gråter när jag läser era svar...

    Det här är mannen jag lovat älska i nöd och lust, tills döden. Nu ska vi snart få ett till barn. Hur ska jag kunna lita på honom? Jag märkte ju redan för två år sedan att han inte var speciellt erfaren med barn, och jag börjar vara säker på att om han skulle få en utredning så skulle de hitta ADD eller något liknande hos honom...

    Jag hade räknat med honom, som medförälder och avlastning, men nu vet jag inte längre...?

    Det är svårt att framföra "kritik" åt honom, han blir defensiv och arg, som en martyr av minsta lilla.


    Försök att inte framföra det som kritik, utan istället ge förslag på hur han kan göra istället, dvs istället för:

    "Hur tänkte du när du inte väckte mig?"säg

    " om du åker iväg måste du tydligt säga till att du åker"
  • Sat 9 Nov 2019 13:31
    #24
    -1

    Oansvarigt, verkligen.  Är din kille bara en i raden av väldigt många trådstarter på FL . En kille som egentligen inte va så jättesugen på barn innerst inne . Inte va riktigt där i mogenhet och önskan.

    Men föll offer för att kvinnan verkligen ville och han sade ja, för då blir det mycket sex. När det skall tillverkas.  Det vet ju alla killar. Sedan fortsätter pojkarna med sitt liv som vanligt. Playstation, vänner, intressen, osv.

    Oftast blir det bäst när killen verkligen VILL ha barn och är redo att stå för uppgiften. 

    I en del fall så gör killen bra ifrån sig, men är inte på samma nivå som en hönsmamma-delux. Då blir det lite tjafs. 

  • Sat 9 Nov 2019 13:52
    #25

    Har en snart 2 åring hemma. Bor i villa, 2 plans. Har alltid barnet på samma plan där jag är. Om jag lagar mat och han vill vara på sitt rum och greja (samma plan) så går jag fram och tillbaka med några minuters mellanrum och kollar. Men försöker i flesta hand få med mig barnet ut till köket, hämtar leksaker dit osv. Vi har barnsäkrat allt vi kan men olyckan kan ju ändå vara framme. Jätteviktigt att inte lämna dem utan tillsyn.

    Måste tyvärr säga att din man brister i sin tillsyn. Ganska mycket. Förstår han vilka olyckor som kan ske? Hur mår barnet när denne blir lämnad? Ledsen, orolig?

  • Sun 10 Nov 2019 08:02
    #26

    Även om barnet inte råkar ut för en olycka så är det psykisk misshandel att lämna det ensamt så länge. En tvååring behöver sin förälder. Han kan inte sitta och spela själv, han måste umgås med barnet, prata med det, leka, få det att må bra. Jag får tyvärr känslan av att din man saknar insikt om hur barn fungerar. Har han något npf?

  • Sun 10 Nov 2019 08:10
    #27
    Godisbuske skrev 2019-11-09 13:31:56 följande:

    Oansvarigt, verkligen.  Är din kille bara en i raden av väldigt många trådstarter på FL . En kille som egentligen inte va så jättesugen på barn innerst inne . Inte va riktigt där i mogenhet och önskan.

    Men föll offer för att kvinnan verkligen ville och han sade ja, för då blir det mycket sex. När det skall tillverkas.  Det vet ju alla killar. Sedan fortsätter pojkarna med sitt liv som vanligt. Playstation, vänner, intressen, osv.

    Oftast blir det bäst när killen verkligen VILL ha barn och är redo att stå för uppgiften. 

    I en del fall så gör killen bra ifrån sig, men är inte på samma nivå som en hönsmamma-delux. Då blir det lite tjafs. 


    Vad trist att du omyndigförklarar så många män. Själv har jag betydligt högre förväntningar på människor.
  • Anonym (Lägg av)
    Sun 10 Nov 2019 08:55
    #28
    -1
    Barbro45 skrev 2019-11-09 11:44:10 följande:

    Tyvärr ett typiskt mansbebisbeteende. Män vet att om de är dåliga på någon syssla, så tar kvinnan över och de slipper. De vinner! Det kan vara passa barn, städa, laga mat, tvätta.


    Lägg ner ordet mansbebis.

    Detta beteende och lathet gäller just bunsenbrännare specifike man som diskuteras om.

    Gnällkärring ska inte behövas användas som ett typiskt beteende och heller inte mansbebis.
  • Anonym (Lägg av)
    Sun 10 Nov 2019 08:58
    #29
    Anonym (Gravidhjärnan) skrev 2019-11-09 12:50:08 följande:

    Jag gråter när jag läser era svar...

    Det här är mannen jag lovat älska i nöd och lust, tills döden. Nu ska vi snart få ett till barn. Hur ska jag kunna lita på honom? Jag märkte ju redan för två år sedan att han inte var speciellt erfaren med barn, och jag börjar vara säker på att om han skulle få en utredning så skulle de hitta ADD eller något liknande hos honom...

    Jag hade räknat med honom, som medförälder och avlastning, men nu vet jag inte längre...?

    Det är svårt att framföra "kritik" åt honom, han blir defensiv och arg, som en martyr av minsta lilla.


    Min sambo har ADD och hade ingen erfarenhet innan våra barn, men han skulle aldrig lämna våra små ensamma. Har barnen suttit framför tvn har han gått på toan som ligger 7 meter bort.

    Det var som någon skrev tidigare att han räknar väl med att du kliver in och tar över så han slipper. Du måste sätta dig ner och prata med honom
  • Anonym (.....­...)
    Sun 10 Nov 2019 09:19
    #30
    Avenia skrev 2019-11-10 08:02:16 följande:

    Även om barnet inte råkar ut för en olycka så är det psykisk misshandel att lämna det ensamt så länge. En tvååring behöver sin förälder. Han kan inte sitta och spela själv, han måste umgås med barnet, prata med det, leka, få det att må bra. Jag får tyvärr känslan av att din man saknar insikt om hur barn fungerar. Har han något npf?


    Exakt det med. Han överger sitt barn, psykisk misshandel när barnet inte har nån där
Svar på tråden Pappan lämnar 2-åring ensam??!