• Anonym (Tveksam)

    Normalt att få "kalla fötter" i början av graviditet?

    Detta är absolut inte mitt första barn. Jag har redan flera barn. Innan denna graviditet så kämpade vi rätt länge med att bli gravida. När plusset väl kom så kände jag nog inte den där typiska nervösa lyckan.

    Har mått ganska dåligt med illamående osv. Och vet inte om det är därför jag känner mig så tveksam.

    Men nu börjar tankarna. Kommer jag verkligen att orka denna grav. Förra var ett helvete. Är livrädd inför förlossningen, och undrar om jag kommer orka efter? Sen gör man ju oftast det för att man måste, men jag vill ju gärna njuta av att vara förälder också.

    Har aldrig känt denna tvekan innan, och undrar om det är normalt? Bm kommer jag inte träffa fören efter rul, vilket blir i januari.

  • Svar på tråden Normalt att få "kalla fötter" i början av graviditet?
  • Orkide

    Vi försökte med barn nr 3 i över tre år. När jag väl blev gravid så fick jag till och från i hela graviditeten om det var rätt val speciellt gentemot barnen. Måste berott på hormoner.

    Mådde ganska dåligt på olika sätt genom hela graviditeten också.

    Grattis till dig/er. Det kommer gå så bra!!

  • Anonym (??)

    Det låter väl knappast som bra förutsättningar för att påbörja en livslång resa?

    Tycker du inte att det känns bra så är det antagligen inte bra, men det är svårt att ge råd helt utan insyn då man inte vet någonting alls om förutsättningarna. Hur gamla är ni? Hur många barn har du respektive han? Hur ser det ut mad inkomst och stabilitet?

  • Anonym (Tveksam)
    Orkide skrev 2019-11-09 14:53:04 följande:

    Vi försökte med barn nr 3 i över tre år. När jag väl blev gravid så fick jag till och från i hela graviditeten om det var rätt val speciellt gentemot barnen. Måste berott på hormoner.

    Mådde ganska dåligt på olika sätt genom hela graviditeten också.

    Grattis till dig/er. Det kommer gå så bra!!


    Det är ju så skumt! Hur något man kämpat och längtat efter kan bli så fel?

    Hur blev det för dig efter förlossningen? När vardagen kom igång som vanligt? Försvann känslorna?
  • Anonym (Tveksam)
    Anonym (??) skrev 2019-11-09 15:05:44 följande:

    Det låter väl knappast som bra förutsättningar för att påbörja en livslång resa?

    Tycker du inte att det känns bra så är det antagligen inte bra, men det är svårt att ge råd helt utan insyn då man inte vet någonting alls om förutsättningarna. Hur gamla är ni? Hur många barn har du respektive han? Hur ser det ut mad inkomst och stabilitet?


    Vi har alla förutsättningar.

    Stort boende. Stabil inkomst. Vi är lite över 30 båda två. Han är ju verkligen såå glad och taggad över graviditeten, vilket nog sätter mer press på mig att känna likadant.

    Han skulle såklart stötta mig oavsett hur jag väljer att göra, och även om det är min kropp, så anser jag att han har lika mycket att säga till om. Det är ändå lika mycket hans barn & vi båda var med på tåget.

    Jag övervägde faktiskt abort i början. Men ändrade mig sen då det alternativet inte kändes rätt.

    Det kan ju vara att allt bottnar i rädsla i och med förra graviditeten och förlossningen. Men jag vet inte.
  • Orkide
    Anonym (Tveksam) skrev 2019-11-09 15:32:05 följande:

    Det är ju så skumt! Hur något man kämpat och längtat efter kan bli så fel?

    Hur blev det för dig efter förlossningen? När vardagen kom igång som vanligt? Försvann känslorna?


    Allt försvann när jag fick upp honom i mina armar!! Jag tror att det var mycket känslor som ?tänk om jag dör? - hur kommer det påverka mina barn. Eller ?jag har fått två friska barn hur stor chans är det att även nästa kommer ut frisk?..

    2-3 dagar efter förlossningen kom den klassiska babyblusen med tårar hela dagen men sen har allt varit toppen!! Jag ångrar absolut inget. Skulle vilja ha en till
  • Anonym (Liknande)

    Jag väntar andra nu och precis som med första ser jag inte alls fram emot att få ett barn till. Precis som med första gissar jag att jag inte alls kommer uppleva den stora kärleken på en gång. Jag är helt enkelt inte sådan. Men min första är nu en fyraåring som jag älskar över allt annat och som jag har så otroligt roligt och mysigt med.

    Så nej, du är inte ensam. Också våra barn är sådana som man fått kämpa sig till och jag tror faktiskt att det spelar in. Det är lång tid av att hinna förbereda sig och fundera och vrida och vända och båda gångerna har jag fått ställa in mig på att det faktiskt kanske inte går. Och till och med börjat vila i den tanken. Dessutom är jag inte jättebra på förändringar. Jag vet vad jag har, men inte vad jag får, så att säga.

  • Anonym (Tveksam)
    Orkide skrev 2019-11-09 15:44:52 följande:

    Allt försvann när jag fick upp honom i mina armar!! Jag tror att det var mycket känslor som ?tänk om jag dör? - hur kommer det påverka mina barn. Eller ?jag har fått två friska barn hur stor chans är det att även nästa kommer ut frisk?..

    2-3 dagar efter förlossningen kom den klassiska babyblusen med tårar hela dagen men sen har allt varit toppen!! Jag ångrar absolut inget. Skulle vilja ha en till


    Åh. Då finns det kanske hopp!

    Jag älskar ju barn. Mina barn. Så varför detta skulle vara ett undantag vet jag inte. Men jag blev nog lite chockad när plusset väl kom. Så många månader utan ett tillstymmelse till plus, och så pang, så var det där.
  • Anonym (Tveksam)
    Anonym (Liknande) skrev 2019-11-09 15:50:47 följande:

    Jag väntar andra nu och precis som med första ser jag inte alls fram emot att få ett barn till. Precis som med första gissar jag att jag inte alls kommer uppleva den stora kärleken på en gång. Jag är helt enkelt inte sådan. Men min första är nu en fyraåring som jag älskar över allt annat och som jag har så otroligt roligt och mysigt med.

    Så nej, du är inte ensam. Också våra barn är sådana som man fått kämpa sig till och jag tror faktiskt att det spelar in. Det är lång tid av att hinna förbereda sig och fundera och vrida och vända och båda gångerna har jag fått ställa in mig på att det faktiskt kanske inte går. Och till och med börjat vila i den tanken. Dessutom är jag inte jättebra på förändringar. Jag vet vad jag har, men inte vad jag får, så att säga.


    Där sa du något. Jag är för kontrollerade förändringar. Men att kämpa för att bli gravid är ju egentligen så okontrollerat som det kan bli, eftersom du aldrig vet när det händer.

    Har du gått långt i graviditeten?
  • Anonym (Liknande)
    Anonym (Tveksam) skrev 2019-11-09 15:59:27 följande:
    Där sa du något. Jag är för kontrollerade förändringar. Men att kämpa för att bli gravid är ju egentligen så okontrollerat som det kan bli, eftersom du aldrig vet när det händer.

    Har du gått långt i graviditeten?
    Jag har två månader kvar. Och jag är också för kontrollerade förändringar. Men först skulle man försöka i nästan två år och sen en högriskgraviditet på det med mycket koll och läkarbesök från tidig graviditet. Det är inte särskilt kontrollerat från min sida
  • Anonym (Tveksam)
    Anonym (Liknande) skrev 2019-11-09 16:06:21 följande:

    Jag har två månader kvar. Och jag är också för kontrollerade förändringar. Men först skulle man försöka i nästan två år och sen en högriskgraviditet på det med mycket koll och läkarbesök från tidig graviditet. Det är inte särskilt kontrollerat från min sida


    Ah.. det blev högrisk också. Stackare. Eller ja, du förstår nog. Känns det ok ändå med fl som närmar sig?
  • Anonym (Liknande)
    Anonym (Tveksam) skrev 2019-11-09 16:17:17 följande:
    Ah.. det blev högrisk också. Stackare. Eller ja, du förstår nog. Känns det ok ändå med fl som närmar sig?
    Förlossningen är nog det jag är minst orolig för. Det ordnar sig, tänker jag, kanske lite naivt. Dessutom är det en kort stund. Förändringen med ett barn till ska jag leva med resten av livet.

    Men, det som gör det lättare den här gången är att jag vet att det går över. Jag vet att det kommer en dag när jag tycker min situation det och älskar mitt barn. Det visste jag inte förra gången vilket så klart gjorde det tuffare när jag dels mådde dåligt och dels slogs med mig själv för att jag kände som jag gjorde.
  • Anonym (Liknande)
    Anonym (Tveksam) skrev 2019-11-09 16:17:17 följande:
    Ah.. det blev högrisk också. Stackare. Eller ja, du förstår nog. Känns det ok ändå med fl som närmar sig?
    Förlossningen är nog det jag är minst orolig för. Det ordnar sig, tänker jag, kanske lite naivt. Dessutom är det en kort stund. Förändringen med ett barn till ska jag leva med resten av livet.

    Men, det som gör det lättare den här gången är att jag vet att det går över. Jag vet att det kommer en dag när jag tycker min situation det och älskar mitt barn. Det visste jag inte förra gången vilket så klart gjorde det tuffare när jag dels mådde dåligt och dels slogs med mig själv för att jag kände som jag gjorde.
  • nernu

    Ja. När jag hade lite ångest i början sa min mamma att du ska inte vilja föda barn nu. Det kommer senare.

  • Anonym (Tveksam)
    nernu skrev 2019-11-09 22:26:02 följande:

    Ja. När jag hade lite ångest i början sa min mamma att du ska inte vilja föda barn nu. Det kommer senare.


    Det var klokt sagt.
  • Anonym (Tveksam)

    Puffar upp lite för att dela tankar med någon.

Svar på tråden Normalt att få "kalla fötter" i början av graviditet?