19 år och aldrig..

Varför har du inte testat tinder eller någon annan app? Det är ju som gjort för dig om du vill skriva med någon och få lite erfarenhet?

Många dömmer ut tinder och liknande direkt men jag har träffat min stora kärlek genom det och så har även mina närmsta vänner. Fler jag känner har träffat sin partner genom tinder än inte tinder.

Hur har du försökt hittills?

ärligt så har jag ej försökt med något alls...

Jag antar att jag har haft fördomar om tinder och aldrig trott på att det ska fungera...

Kille 32 år i samma sits.

Synd det är sån åldersskillnad annars hade vi kanske kunnat hjälpa varandra.

Var med på studentfesterna och pubar och andra aktiviteter medan du går på universitetet så tror jag du har en hyfsad chans att hitta någon.

jag var 19 när jag för första gången skaffade en seriös pojkvän, hade en pojkvän i skolan, men var inte så seriös med denna kille så vi kysstes aldrig och hade heller inte sex.

Var precis som du och var inte direkt förtjust i fester och sånt. Träffade min sambo på ett onlinespel och vi bodde bara någon timme från varandra.. nu bor vi ihop och har en dotter på 4 månader :)

Om en nörd som jag kan hitta någon så kan du också!

Haha, det känns inte så just nu iallafall????

Det känns som att det ända sättet att hitta någon idag är genom fester och sånt men du ger mig hopp????

Har du inte ens försökt så är det ju inte så konstigt att inget har hänt. Det är få killar som bara går fram till en tjej och börjar prata/flörta. Det är alltid utbyte av blickar leenden och ibland att man pratat som vänner innan dem vågar lägga in en stöt.

Dejting appar som tinder gör första kontakten lättare så du borde absolut testa det. Där kommer du få erfarenheten du söker. Det är inte för alla men är man blyg eller inte träffar folk annars som ex krig och fester så är tinder väldigt bra.

Jag förstår ju att tinder och liknande appar kan vara till hjälp men jag är typ rädd att det ej ska gå bra! Typ att ingen skriver eller att jag ör tillbakadragen och att det allmänt ej ska gå bra!

:(

Så kände jag med i början eller att det va något fel på en för man inte kunde hitta en partner i den "riktiga" världen. Men man ska inte fokusera på dem man inte matchar med eller inte får svar från. Majoriteten av dem jag matchat med skriver inte ens. Fokusera istället på dem du får kontakt med.

Fördelen med tinder är just detta då man inte kommer ihåg alla man swipat på och kan inte kolla upp en intressant profil igen. Så dyker det upp en intressant person och man inte matchar direkt så är det inte hela världen. Kan vara att han inte sett mig än. Blir det ingen matchning direkt så glömmer man ju sedan bort dem.

Jag är även sån som testar lite vilken typ av bilder jag får mest matchningar med och för mig är det bilder där jag gör en ful grimas eller har väldigt lite smink på.

När det kommer till själva texten så minska matchningar om man skriver enbart ute efter något seriöst. Ställer man en fråga i texten så skriver fler till en. Det är en bra öppning grej. En gpn hade jag en absurd fråga typ vad hade du valt om du antingen skrek varje gång du pratade eller om du var tvungen att alltid springa när du skulle gå nånstans. Den startade några roliga konversationer.

Våga testa och ge det en chans.

Fördomsfullt så vill jag påstå att du som kvinna har större chans att få napp än någon kille.

Min hustru gav mig sitt nummer när jag satt i kassan för 20 år sedan, aldrig pratat innan.......

Jag var också tillbakadragen och 19 vid första kyss. Jag är inte den som har en stor vänskapskrets, aldrig ens gillat att festa. Jag tvingade mig under uni att gå dit men hatade det. Jar bara haft 2 pojkvänner hela mitt liv.

Båda mina relationer startades genom att göra min grej, vara mig själv, och då andra som var lika mig hittade mig. Jag var volontär i ett barnhem i Rumänien under sommarlovet, jag åkte dit för att hjälpa andra. Guess what, det fanns en otrolig kille där från samma stad jag bodde i. Relationen höll för 8 år. Vill du träffa kvalitet killar? Titta runt hos volontärorganisationer. De har en vision, brinner för nånting och offrar deras fritid för att göra världen bättre.

Min andra pojkvän har jag träffat via jobbet där bag startade nytt. Min andra dag lyckades vi bråka om en ekvasions betydelse tills vi skrek åt varandra (jobbade som forskare då). Sen insåg vi att vi har gemensamma intressen, vi båda är passionerade om samma ämnen, so let's get a drink. Vi är gifta nu.

Mitt råd är: gör din grej, vara den du verkligen är. Cliché, jag vet. Men om du gillar sjunga - gå till kör, paddla - kanotklub, bokcirkel, diverse volontärorganisationer, dans, teaterklubb osv... hitta din passion och DÄR kommer du att träffa killar som är pojkvänmaterial just för dig.

Jag antar att jag alltid varit mig själv, jag har alltid gjort det jag gillar osv och är alltid mig själv men tyvärr känner jag att jag ör väldigt tillbakadragen och vet hur jag ska ändra på det :(

När jag var 19 var jag snygg och vältränad men höll en distans till killar och var livrädd att det skulle komma ut att jag var oskuld.
När jag väl lyfte blicken fanns det hur många killar som helst i närheten men jag var ju blyg så det tog ett par år till att hitta en kille, kille nr 2 är jag gift med.
Var dig själv men försök öppna dig och utveckla din nyfikenhet.
det måste finnas massa aktiviteter och resor man kan göra i högskolans miljö.
När jag pratar med unga män på mitt jobb så är många ganska osäkra på hur man tar kontakt med tjejer och tex ger komplimanger de är nästan lite rädda.

Alltså jag vet inte vad jag ska säga..

Jag är alltid mig själv men är tillbakadragen, så fort någon kille pratar med mig så är jag kort i mina svar och kan typ uppfattas som nonchalant som inte vill prata typ... har typ alltid varit så och vet inte vad jag ska göra för att förändra just det beteendet?

Även om jag går på aktiviteter på högskolan så känns det fortfarande hopplöst och jag vet inte vad jag ska göra?

Sedan är det ju de att det känns ?pinsamt? att man fortfarande är oskuld men å andra sidan så antar jag att det inte alls är det, det är väl bara sällan man ser ?så gamla? i dagens samhälle som är så ?gamla? och frtf oskuld...

Pinsamt? Kanske några omogna klasskamrater tycker det nu. Men ingen vuxen person tycker att det är pinsamt. Om ämnet kommer upp när du är 30 eller 50 ingen kommer att undra varför. Och vet du vad? Jag har bara haft sex i väldigt stabila relationer (och ja, väl över 20 vid första tillfälle). Så tacksam för detta nu! Mina väninnor har dåliga erfarenheter också av sex, speciellt från tonåren. Allt från pregnancy freakouts to abort to upplevelsen att man blev dumpad efter sex, sjukdomar, att man gick för långt och kändes absolut inte bra (vilken tonåring vågar säga i sängen att jag är ok med detta men inte med det här) osv. Sex är fantastiskt men man kan faktiskt samla på negativa erfarenheter också. Jag själv har inga negativa erfarenheter. För mig - än så länge - sex är bara awesome :)

När folk pratar om f.d pojkvänner och sex osv, så känns det lite pinsamt ibland. Jag vet inte varför, då det inte är så det ska vara men tyvärr...