Varför stannar man.

Som rubriken.

Varför är jag och så många andra så dum att vi stannar med en person som sårar och minimerar ens känslor?

Har nu i 3 år väntat på att mitt NU ex ska ta beslutet om att flytta ihop. Visa mer kärlek osv.

Det enda som här hänt är att han lovat en massa skit som han ändå inte håller. Ursäkter till att han håller på som han gör.

Vi har ett barn gemensamt och jag ville så gärna att allt skulle fungera.

Är en massa som inte varit bra.

Det fysiska fungerar inte alls, han tar knappt i mig.

Det känslomässiga lika och när jag försöker prata om allt så behandlar han mig illa och säger att jag bara hittar på och snackar skit.

Jag är egentligen en stark kvinna och kan få en bra och attraktiv man.

Varför är jag så dum så jag stannat?

Varför nedvärderar man sig så lågt?

Helt ärligt så bryr jag mig inte mer om han ens varit otrogen eller är kär i någon annan!

Är förbannad över att jag tillåtit han lura mig och fått mig att känna mig oattraktiv och oälskad men ändå hållt kvar mig med ord om att allt ska bli bättre.

Snälla kvinnor och män som känner så här GÅ, det blir aldrig bättre. Var med någon som är värd er och var hellre ensam än i dåligt sällskap.

Ville nog mest skriva av mig för jag inser att jag är den som varit puckad som har förlitat mig på att en person helt plötsligt ska ändra sig.

Hur ska jag sluta känna mig så blåst? Lättlurad och värdelös?

I