Testar varje dag...

Jag är i v.32 och är extremt orolig. Vi har haft en för tidig födsel, ett barn som dog i magen och ett ma.

Man får försöka hitta en balans och tänka positivt. Det är skitsvårt och vissa dagar är värre än de andra men det finns inte så mkt att göra..

Jag pratar mycket om det och går hos kurator och får stort stöd av sjukvården.

När du träffar din bm så kan du alltid fråga om samtalsstöd hos mödravården. Jag personligen tycker att det är en enorm hjälp när man är så orolig.

Vad ledsamt att höra men vad bra att du får stöd genom samtal, hoppas allt går bra för er, håller tummarna. Detta är första graviditeten för min del så har inga egna erfarenheter.

Tack för råden.

Nej det är svårt att veta ibland hur man ska relatera till en graviditet. Känslorna är så långa och övermäktiga.

Man får försöka tänka att man väntar barn och inte missfall och jag brukar försöka tänka att det föds betydligt fler levande barn än att något går snett.

Vi har haft optimal otur så jag väljer att tro att denna graviditet kommer gå bra, men självklart finns inga garantier.

Tillåt dig själv att vara orolig men även att vara glad och försöka slappna av. Prata med vänner/familj om dina tankar så du inte stänger dom inom dig.

Förhoppningsvis kommer du kunna släppa lite oro och få njuta.

Problemet med att testa sådär är att hormonet till slut kommer överstiga testets kapacitet, vilket kommer resultera i ett svagare testresultat och massa noja (läs om; the Hook-effect). Dessutom så tror ju kroppen fortfarande att den är gravid vid ett MA så det är inte säkert att du märker någon skillnad på testen isåfall, en annan femma om du skulle få ett spontant missfall m. utdrivning och därav en dipp i HCG:t. 

Börjar med att ursäkta långt svar men känner att jag vill dela lite av min historia.

Under mina senaste graviditeter har jag testat som en galning!

1a fick jag positivt och ville typ berätta för alla direkt men något gnagde i mig så jag testade med några dagars mellanrum. Sen en morgon kom störtblödningen och jag testade negativt någon dag senare...

2a när jag fick positivt var jag mer tillbakadragen med glädje. Var orolig och testade hela tiden... och efter några dagar sjönk resultaten allt mer. Sa till min man en kväll att något är väldigt fel med min kropp eller graviditeten. Störtblödde dagen efter och det vart negativt efter någon dag...

3e gången plusset kom (månaden efter 2a) väntade jag typ på missfallet. Testade varje dag, säkert mer och resultatet steg! Tills det slutade stiga ungefär vid samma tid som missfallen. Sen sjönk det och jag ringde och ville ha tid på mvc, säker på att något var fel med mig...

Var ledsen och deprimerad, men gjorde som bm sa åt mig och testade efter några dagar, starkt positivt! Fick pga oro och datering ett tidigt ul som gjordes i v.7. Det lugnade lite men väntade mig typ missfall tills efter KUB ul var klart. Och började glädjas på riktigt efter rul...

Nu i v.30 kämpar jag med att hinna njuta innan det är över. Känns ungefär som jag missat halva graviditeten... Och jag önskar att jag tvingat bort det negativa mer än jag gjorde.

Som du ser ovan också så kan testen dippa även om allt är bra och de kan visa starka resultat utan att det är bra där inne, så sluta testa och "tvinga" dig att vara gravid nu. Och njut av att du är gravid just nu!

Lycka till

Tack för att du delar med dig av din historia, vad tufft det måste ha varit för er och för dig. Hoppas att resten av graviditeten kan ge dig glädje. Jag vet att jag egentligen inte har någon kraft som kan hindra kroppen från att göra det den gör, ska ta upp på torsdag om min stora oro och åtminstone få prata om den med någon kunnig person.