Gravida - hur är ni mot era män?

För min del är jag mer positiv till min man sedan jag blev gravid, älskar honom mer och känner att jag behöver hans närhet mer. Känner mig lugnare och gladare än annars.

Inte konstigt att du känner att du behöver honom och vill känna stöd och närhet, kan ju behövas under en graviditet som är både psykiskt och fysiskt påfrestande. Tråkigt att han inte finns där för dig och förstår att han behöver stötta dig i detta. Det är inte bra att du känner dig ledsen och nere. Försök prata med honom och få stöd från honom. Om han inte kan ge dig det du behöver så bör du nog söka hjälp på annat håll, det är ju inte meningen att man ska vara ledsen och nere sånt kan leda till depression.

De första 14-15 veckorna var jag nog hemsk mot allt och alla. Kort stubin och lättirriterad.

Nu i v.32 så är jag mer känslosam och hormonerna spåret totalt. Jag har förklarat för min sambo så han vet varför jag kan bli som jag blir, det är lättare för honom att förstå sig på allt då, för det är okänd mark för honom med.

När jag börjar bli känslomässig så brukar han fråga vad han ska göra så han kan ge mig vad jag behöver. Oftast så vet jag ont rens själv vad jag behöver haha.

Även om vi kvinnor blir väldigt påverkade av hormoner och känslor så ger inte det oss rätten till att bete oss hur vi vill. Därför tror jag på en rak kommunikation och öppenhet där man har ett fint samarbete partners emellan. Min sambo vet ju knappast hur han ska bete sig gentemot mig när jag inte själv vet hur jag ska hantera känslorna i min kropp.

Jag är även sjukskriven och mest sängliggandes så det påverkar känslorna enormt också, att inte bara kunna få njuta av graviditeten och göra vad man annars skulle kunna göra.