Jag är en trevlig person mot andra, försöker vara öppen, lyssnande och känner mig ganska empatisk.
Samtidigt vet jag att jag är rätt snabb att döma el snarare se ganska nyktert på mina medmänniskor och har väldigt svårt för ohyfsat beteende. Tröttnar inom mig väldigt snabbt men visar det inte utåt. Tex människor som jämt gnäller över ohälsa, men nä de slutar inte röka el göra något positivt för sig själva. De har aldrig pengar till det som är viktigt, men alltid till meningslösheter som massa krimskrams typ nagelförlängning. Då tänker jag ganska negativt om dessa typer. Det finns liksom gränser och vissa människor beter sig på ett sätt som bjuder in att andra människor kommer att vara "dömande".
Men jag dömer aldrig på förhand människor pga utbildning, ursprung el liknande. Utan försöker alltid ha ett öppet sinne från början.