Sambo tappat alla känslor, jag tror det är stress

Det kan inte ha något med killen på hennes jobb att göra? Låter tyvärr som att det kan ha ett samband. Hon kanske har fallit för hans bekräftelser som många tjejer gör. 

Svårt att veta det kan självklart ha med utmattning och depression att göra med. Men det där med att jobba över kan också vara en varning om att hon föredrag att vara på jobbet där hon kan prata med killen ostört.

Vet tyvärr inte vad du ska göra utan att se hur det utvecklar sig. Många gånger saknar man inte kon förrän båset står tomt.

Hoppas att det bara är en tillfällig svacka. Förstår att det är fruktansvärt jobbigt att inget veta .

Det kan inte ha något med killen på hennes jobb att göra? Låter tyvärr som att det kan ha ett samband. Hon kanske har fallit för hans bekräftelser som många tjejer gör. 

Svårt att veta det kan självklart ha med utmattning och depression att göra med. Men det där med att jobba över kan också vara en varning om att hon föredrar  att vara på jobbet där hon kan prata med killen ostört.

Vet tyvärr inte vad du ska göra utan att se hur det utvecklar sig. Många gånger saknar man inte kon förrän båset står tomt.

Hoppas att det bara är en tillfällig svacka. Förstår att det är fruktansvärt jobbigt att inget veta .

Jag tror inte att det är stress.

Jo men hon har själv sagt att han är verkligen ingen för henne, ingen hon vill leva med etc, så jag vet inte om det bara är att vi har haft det tufft, mycket stress, känslorna svalnat och nu finns han där med bekräftelse och lockelse.

 

Det är bara så jävla jobbigt när vi varit tillsammans sen vi var 18-19 år och lever idag i hus och liksom precis skulle börja på riktigt.

Jag får nog räkna med att det är över, frågade om vi skulle flytta fram datumet för parterapin (tod nästa veckan för hon slutade tidigt då) men då säger hon att hon inte kan ta ledigt, och jag blir liksom "vadå ta ledigt? Du kan väl sjukanmäla dig vårt förhållande går väl före allt" och hon säger att hon får panik och ska låta henne vara.

Jag tycker att efter så många år tillsammans och efter att ni köpt en hund ihop nyligen, så är hon skyldig dig att prata. Berätta hur hon mår, vad hon känner och om hon vill göra slut eller satsa på er.

Att bara tiga ihjäl det och sova någon annanstans är fegt och respektlöst.

Sedan får du naturligtvis respektera det hon säger och även acceptera en eventuell separation.

Tycker det låter som att ni faktiskt har rätt stora problem i er relation, och orsaken till att hon mår dåligt skulle ju också kunna vara det, att hon inte är nöjd med relationen. Är ni inte kompatibla är det väl bättre att göra slut nu än att starta familj ihop?

Vad tråkigt att läsa. Men du, jag uppfattar det faktiskt som att hon kör över dig totalt!!! Och du bara hänger på och hoppas hela tiden... du analyserar minsta detalj och söker svar som antagligen inte finns..

Kärlek är svårt. Det är en känsla som man inte kan styra med tankekraft. Det måste bara finnas liksom. Och gör den inte det så är ju frågan snarare hur länge du ska orka och bara vara till lags hela tiden.

Jag tappade känslorna för mitt ex. Försökte få tillbaka dom i flera år men till sist var jag mest äcklad av honom och irriterad för allt. Försökte han krama mig eller sitta nära så slog jag bort honom.

Jag förstod inte vad som var fel förens en annan man började uppvakta mig. Precis som någon nu gör med din sambo. Först då förstod jag att känslorna var döda. Vi hade också skaffat valp då och hade hus och varit ihop i mer än 15år. Det var kaos ett tag sen sa jag att jag ville separera. Idag, 2år senare, är vi båda lyckliga i vars ett nytt förhållande. Han är gift dessutom. Önskar honom gärna den lyckan för den hade han aldrig fått med mig.

Håller med

Jag beklagar verkligen. Jag har varit där du är just nu. Man känner sig sviken, förådd, inte värd att älska etc. Tvivlar på allt man haft.

Jag tror det är naturligt att försöka hitta en förklaring. Som du t ex tänker utmattningsdepression, jag själv trodde det var en ålderskris. Nu när jag fått lite mer distans så förstår jag att han dels var olycklig i vår relation, att vi faktiskt inte passade ihop särskilt bra och att han träffat någon annan.

Men men, med det sagt. När jag läser din text så låter det som att din tjej redan i somras sa som det var.. du vill bara inte ta in det riktigt. Och du får låta det ta tid. Det gör ont. Det tog 2 år, en kortare relation och en massa dejting innan jag hade byggt upp min självkänsla någorlunda igen och inte längre sörjde och saknade den gamla relationen. Det är 6 år sedan jag blev lämnad, men jag har många minnen av den smärtan jag kände just då.

Jag hade stort stöd av mina föräldrar och nära vänner. Jag hoppas att du också har någon att vända dig till. Livet är inte slut, och ert liv ihop var inte förgäves, ni har lärt er massor av varandra och om er själva. Önskar dig stort lycka till med allt jobb du har framför dig. Det kommer gå bra.