Hörnan om klumpfot!

... inviger den här hörnan med att tala om att vi nu börjar se lite ljusare tider i Liljas behandling.
På sjukhuset har hon haft en ortoped som lägger alldeles för lösa gips, så vår lilla Houdini slingrar sej ur dem...
Vi har funderat på att byta sjukhus... Ev till Astrid Lindgren....

Men nu fick vi träffa en barnortoped från Linköping som är inblandad i alla fall på vårt sjukhus, och nu ska vi gå hos honom i Linköping ett par gånger framöver - SKÖNT!

Sen trodde han att om nån månad kanske det blir aktuellt med operation.........

Hur går det för er andra???

// Mona

Har hört att man kan få vårdbidrqag när man har barn med klumpfot, iochmed att man måste ha "specialprylar", såsom matstol där bygeln går att ta bort, vissa vagnar har ej borttagbar bygel, alltså behövs ny, sedan när det gäller vinteroverall.... Hur många såna har knappar i grenen....??
Har hört om många som klipper upp overallen och syr i tryckknappar = ersättning för förstörda kläder, osv....

Ta kontakt med FK och så begär de ett intyg från er läkare!!

Fru Larzzon: Åh, vad trist att de inte lyssnar...! Klart att han ska ha skenor!!
Det verkar som att DB-skor funkar för vissa och inte alls för andra....
Får se hur det går för oss...
Vi ska få testa skor.... Fast jag tycker (så långt jag vet) att skenor verkar bättre. Iallafall ur barnets synvinkel... kanske inte för fötterna, vet inte....

SophiaM: Vad kul att fossingarna reagerar bra på behandlingen...! VAr inne o kikade på Thyras (underbart namn!) fossingar - kul att se andras fötter oxå...! =)

Ska snart lägga in bilder på Lilja när hon hade trillat ur gipset...! =)

Klumpfot är inte alls extra stora fötter, hihi, snarare är det mer regel än undantag att fötterna blir ovanligt små... =)

Klumpfötter är (oftast?) vridna inåt och neråt.
Neråt eftersom hälsenan ofta är för kort (vilket avhjälps med antingen bara gipsning och skenor, eller operation där man kapar hälsenan)
Benen i fötterna har hamnat fel på nåt vis, och dem trycker ortopederna på och försöker få i rätt position....

Behandling är gipsning så tidigt så möjligt (min Lilja gipsades åtta timmar gammal) ända ner från tårna och upp till låren (måste över knät för att sitta kvar)
Sedan behövs i många fall hälsenekapning, och ytterligare gipsning efter det en några veckor.

Sedan blir det, beroende på sjukhus och så, antingen DennisBrown-skor (skor som sitter ihop med en skena emellan så fötterna ska hållas i rätt position. De skorna ska man ha på sej 23 timmar om dygnet i tre månader, sedan bara under natten)
eller så har man skenor som löper längs benet... De vet jag inte så mycket om...

Färdigbehandlad är man i 6-7årsåldern....

Till Er som vet: Har jag beskrivit rätt??
Om inte - rätta mig gärna!!! =)

Aaah.... Så lättad man kan känna sej!!
Vi var i Linköping idag och fick träffa Risto som gipsade Lilja förra gången med, och undrade om det kunde gå att ordna så att vi slapp få den ortoped vi hittills har haft, för han är inte så bra enligt oss.
"Visst, det ska vi ordna" sade underbare doktorn....!!

Så nu är hon "ordentligt" gipsad, med plastgips för första gången, så fint så... =)

Känns skönt att han lyssnade på oss... Dock känns det som att vi inte är de första som kom med klagomål på just den läkaren... =/

Smärtlindringen var som från en annan galax dessutom!
På "vårt" sjukhus fick vi ge henne glukos. Punkt.

Men i Linköping ger man Panodil Supp 1,5 timme innan gipsningen, och nåt lugnande, OCH glukos, som en sköterska ger....! Avancerat!

Vad har ni andra gör smärtlindring?

// En lättad Mona - nu känns det som att vi kommer nånvart!

När man redresserar foten...

Men så skönt Sophia! Det låter ju som att det kanske inte var klumpfot... utan bara att fossingarna har leget tryckt i magen...? Eller....?

...Jag tror att det är tre av fyra som är killar när det gäller klumpfötter.
Här på Familjeliv verkar det vara tjejerna som har "övertaget"... =D

Får ofta höra "Jaha, hur är det med honom?" av nya läkare, som säger "han" om klumpfötter av bara farten. Och "hon" om höftluxar... =)

Välkommen Melisa! =)

Nja... 5-6 veckor, sedan operation har vår nya läkare sagt...
Men vi överväger så smått efter att ha hört andra föräldrar, att byta till Astrid Lindgren.....
Men vi får se, det kanske blir jättebra...

Lilja gipsades i Linköping i tisdags och fick då plastgips, softcast, känns ju jätteläskigt!
Jag sitter o klämmer på hennes ben hela tiden, så häftigt att det är alldeles mjukt.... =)

...apropå smärtlindring under gipsning...

Lilja får PanodilSupp och ska få lugnande medel som kallas "Medasolan".
Jag sökte i Fass men fick inga träffar, sedan sökte jag på Google och fick EN enda träff...

Det var från en privat hemsida som handlade om en liten kille som hade nåt lungfel eller så... och han fick Medasolan för att bli lugn.

Det stod att de trodde att det var "similar to valum" antar att de menar Valium....?

Dessutom stod det "It took effect quite quickly, and was quite interesting to see a boy so young look so drunk! He was quite happy! He stayed awake for the procedure, though due to an effect of the medicine, he doesn't remember anything"

Det känns ju lite läskigt alltså...
Vet inte om jag vill utsätta Lilja för det. Som att välja mellan pest eller kolera; Ont eller minnesluckor... =/

Nån som har erfarenhet av det? Nån som vet nåt....??

Monie: Är du SÄKER på att det stod "(USCH)" i din patientinfo...?? ;o)

*fnissar och tycker att jag är jättevitsig*

SophiaM: ÅH, vad himla skönt för er att slippa gipsning nåt mer....!! *kramar om*

ElleBell: Ja, själv längtar jag till 17/10 - då ska Lilja på hälsenekapning... Äntligen...!

Prillan73: PUUUH, inte lätt att navigera på AL:s hemsida....!! =(

MEn det här fick jag fram iallafall:

Måndag, tisdag, torsdag, fredag kl 13.00 - 14.30

Onsdag kl 09.00 - 10.30

Telefon: 08-517 776 52

Angående små fossingar som syns "genom" magen - njäee... Det kan jag junte direkt påstå att jag såg.... "Bulor", som Fru Larzzon, såg jag. Som jag trodde var hälar, men det var kanske rätt o slätt fossingarna...

Skrev fel datum för Liljas operation - 17/10 är ju imorgon.... =)
Dock vet vi inte om det bler när det är bestämt. 19 är det sagt, alltså på tisdag, men det får vi veta först på måndag, när vår läkare o den läkare som har haft Lilja de 2 senaste ggrna har snackat ihop sej...

SUCK, det känns som att det aldrig händer nåt ..... =(

Prillan: I somras när vi var i Sthlm så var vi på ett akutbesök på AL för att Lilja hade glidit ur gipset.
Då träffade vi en privatpraktiserande ortoped, som hoppade in o sommarvickade där.
Per Sandberg hette han - jag fick intrycket av att han verkligen visste vad han håller på med - det var han som gav oss tankarna på att byta läkare, eftesom han såg att det inte hade gått så bra framåt med Lilja...!

Jaaaaa!! ÄNTLIGEN har vi fått ett datum, ett absolut definitivt datum för Liljas hälsenekapning!!
Anledningen till att det har dröjt är för att hennes "dumma" fot, den högra, aldrig ger med sej, men i teorin ska ALLA fötter gå att redressera, men nu har de kommet fram till att vi kommer ingen vart längre om vi inte opererar...
Nån gång v, 45 blir det troligtvis.

*LÄTTNAD* - Nu händer det äntligen något! =)

*kopierat från min dagbok*

Vi kom till ortopeden vid 15-tiden och där fick Lilja bli av med gipsen.
Klanten till sjuksköterska lyckades såga henne i benet, så lilla sötnosan blev ju såklart jätteledsen, det blidde ett sår på ca 4 cm.... Inte djupt, men lite blod... =(

Sedan bar det av till Barnavdelningen, där sköterskan som hade ansvar för Lilja sist vi var där (två veckor för att Lilja skulle lära sej äta) tog hand om oss, trevligt att ses igen, känns som att jag är tjenis med alla på det där sjukhuset. =)

Där skulle vi bo över natten och vi fick då veta att Robert inte skulle få bo över... Det hade man ju kunnat räkna ut med lilltån, men det tänkte inte vi på... =(
Vi stod där i vårt ensamma dubbelrum med fyra sängar och sade bara "Jaha..." när sköterskan sade att det får inte plats att pappan oxå ligger över....
Nähä....

Så Robert fick åka hem. Han var startklar med jackan på och allt, precis när de kom in med provtagningsvagnen.
Huvva, bara massa nålar, rör och plåster....
Så Robert fick stanna medans de fixade det, och jag satt i en fåtölj bredvid och försökte koncentrera mej på en tidning... =(

Så fick hon en kanyl satt, som hon genast ryckte i slangen så att slangen fylldes med blod och de var tvungna att fixa o trixa.
Eftersom Lilja snuttar på handen så var det väldrigt lätt för hennes små klåfingrar att rycka tag i kanylen... så de slog in hennes hand med massa massa gasbinda så det såg ut som att hon hade en boxningshandske på sej....
Men det var effektivt iallafall, för det blev inga mer blodfyllda slangar....

Den kvällen gosade jag och Lilja, och jag kunde knappt se mej mätt på hennes knubbiga små ben, som var alldeles gipslösa...!!
Tänk att ett par nakna barnben kan göra en så fascinerad...

Nästa morgon kom Robert och sedan bar det av till operation...
Eftersom den läkaren som skulle utföra operationen, är den enligt oss, inkompetenta, som vi har slutat gå till, så var jag så osäker...
Tänkte be honom att SNÄLLA, lägg gipset hårt, så att hon inte tar sej ur det, men jag tänkte att "Hon är ju för sjutton sövd, då ska han väl lyckas!" och lät bli att säga nåt....

Jag och Robert gick till avdelningen igen för att få i oss lite frukost.
Precis när vi var klara pep sökaren vi hade fått med oss och talade om att vi kunde komma o träffa Lilja.
Vi gick dit och förväntade oss att få sitta och "vaka" medan Lilja sakta vaknade upp från narkosen, men när vi klev innanför dörrarna hörde vi en ursinnig och vrålhungrig Lilja föra oväsen, så det blev brått att få fram tutten och utfordra vår lilla mistlur. =)
Vi fick stanna kvar på uppvaket ett tag och roade oss med att läsa Kalle-tidningar o spela Othello, när Lilja hade somnat...

Vår vana trogen kollade vi hur gipsen satt, så vi kunde kika lite då och då, om foten hade åkt eller så...

Vi fick komma tillbaka till vårt rum där Lilja fick äta igen.
Tårna hade åkt in en bit i gipset... =/
Vi fortsatte hålla koll...

Efter ett tag muttrade jag lite om att idiotläkaren hade satt gipset för långt ner... Robert lutade sej fram och kände på tårna - sedan reste han sej och tryckte på "larmknappen" man har i alla sjukhussalar.
Han såg upprörd ut och då kände jag oxå efter hur långt in tårna var.
Jag kände dem inte! Foten hade åkt in så långt i gipset att man kunde inte ens känna den!

Då kände kände jag bara "Näee... Näe, nu orkar jag inte mer...!"
Snacka om hopplöshet...
Här låter vi en läkare vi inte litar på, operera vår dotter - och så visar han ÄNNU en gång att han är värdelös!!
Jag ville bara gråta...

Visste ju, att nu var vi tvungna att återigen gå till ortopedmottagningen, återigen ge Lilja lugnande, återigen utsätta henne för gipsning.... =(

Fy... Det var inget kul... =(

Men hon överlevde såklart det med (och vi oxå - utan att ge läkaren varsin rak höger...) och jag tror att vår lilla guldklimp kommer att bli en stark tjej! Så mycket som hon har, och kommar att gå igenom...!

Ögonläkaren kom och pratade med oss, han hade färdigställt sin undersökning medan Lilja var sövd och han talade om att det var ungefär som han hade sagt innan - översynt, och även ett litet brytningsfel.
Han jämförde det med att vissa barn kan, när de är små, ha en viss översynthet som växer bort, och då ligger de på 2-3 på en skala de har. Lilja ligger på 8....
Så snart har hon glasisar... Läkaren skulle skicka remiss till ögoncentralen...

Det var vår sjukhusvistelse, det... Nu ska jag gå o byta blöja på fröken Bajsmonster som är vaken och sprudlande glad! =)