Landskaps sånger

100-årig landskapssång

Av Ingemar Ingers

Såsom vedertagen skånsk landskapssång torde i allmänhet gälla Nils Hanssons
"Vackra hembygd, du som vilar" från tiden omkring 1900. Den har till
författare rektor Nils Hansson i Skurup, en yngre broder till skalden Ola
Hansson. Något yngre, men också nämnvärda i detta sammanhang äro K. G.
Ossianilssons Skånesång och "Här är den bygden som fäderna röjde" av
hälsingborgaren Nils Hildestrand. Men det torde vara okänt för de flesta,
att vi har två ännu äldre skånska landskapssånger, som äro författade av
icke-skåningar. Den ena är "Lundaslätten" av den Finlands-svenske skalden
Zacharias Topelius, som skrevs vid hans besök i Lund 1868. Den andra, som
är minst 100 år gammal och nu torde vara helt bortglömd, är den som här
nedan skall presenteras. Den är författad av den frisinnade politikern,
tidningsmannen och skalden Oskar Patrik Sturzenbecker, till börden
stockholmare men i flera år bosatt i Hälsingborg. Han var född 1811 och var
i två perioder bosatt i Hälsingborg, första gången 1847-1854, då han var
redaktör för Öresundsposten, och andra gången 1863 till sin död 1869. Under
mellantiden bodde han i Köpenhamn. Han var stor Danmarksvän och skandinav,
och det var ganska naturligt då han i sin dikt, som är en hyllning till
Skåne och naturen kring Hälsingborg, använder samma versmått och samma
begynnelseord som i Öhlenschlägers "Der er et yndigt land". Den är
tydligtvis också avsedd att sjungas på samma melodi som denna. Att jag fick
uppmärksamheten fäst vid denna gamla Skånesång var en tillfällighet.

För några år sedan förvärvade jag "Skånes adress- och affärskalender samt
resehandbok", utgiven av fanjunkaren Claes Wigström och tryckt 1862.
Utgivaren torde vara mest känd såsom make till den hälsingborgska
författarinnan Eva Wigström. Han delade i hög grad sin hustrus intressen,
och det framgår av kalendern att han var god kännare av Skåne och dess
säregna kultur. Det är på första sidan i denna kalender man som inledning
finner denna hyllning till Skåne av O. P. Sturzenbecker eller, som hans
författarnamn lydde, Orvar Odd. Då boken är tryckt 1862 och, som av
innehållet framgår, den varit förberedd ett par år förut, kan man med
säkerhet förlägga tillkomsten av denna Skånesång till Sturzenbeckers första
vistelse i Hälsingborg i åren omkring 1850. Fanjunkare Wigström var på
1850-talet disponent i Ramlösa brunn och har varit bosatt i nära grannskap
av den hälsingborgske tidningsmannen och skalden, som han då lärt känna.
Sången återgives här med sin ursprungliga stavning. Att den inte blev känd
torde bero på att vid tiden för dess tillkomst, vid mitten av 1800-talet,
varken existerade något föreningsliv eller folkmöten, där den unisona
sången bedrevs. Då den nu offentliggöres, är det i egenskap av den
veterligen äldsta sången till landskapet Skåne.

Det är ett "yndigt" land
der Sundets böljor glittra
vid bokomskuggad strand,
der öfver tegar utan tal
de glada lärkor qvittra
och rödbent stork går vakt för bondens förstu-sval.

Det landet är oss godt,
med sina milda tycken,
sin rika arfvelott,
med sina minnens ädla börd
och nya ärors smycken,
med sina häfders skatt och sina slätters skörd.

Det är en mö så huld,
med blåklint krönt om pannan,
med ax af kärntungt guld;
med hälften sydländska behag
hon ler som ingen annan
men blond är likväl hyn och nordiska dess drag.

Vid hennes altarhärd
Du, Skånske man, hembäre
din kärleks bästa gärd!
och under lifvets pilgrimsgång
du henne trofast äre
med ständigt ny bedrift, i saga och i sång.

O. P. Sturzenbecker

Det är ett "yndigt" land
der Sundets böljor glittra
vid bokomskuggad strand,
der öfver tegar utan tal
de glada lärkor qvittra
och rödbent stork går vakt för bondens förstu-sval.

Det landet är oss godt,
med sina milda tycken,
sin rika arfvelott,
med sina minnens ädla börd
och nya ärors smycken,
med sina häfders skatt och sina slätters skörd.

Det är en mö så huld,
med blåklint krönt om pannan,
med ax af kärntungt guld;
med hälften sydländska behag
hon ler som ingen annan
men blond är likväl hyn och nordiska dess drag.

Vid hennes altarhärd
Du, Skånske man, hembäre
din kärleks bästa gärd!
och under lifvets pilgrimsgång
du henne trofast äre
med ständigt ny bedrift, i saga och i sång.

O. P. Sturzenbecker

Kom med lite mycket där

Ack Värmeland du sköna....

Annan text till Jämtlandssången....känner inte riktigt igen den i TS.

JÄMTLANDSSÅNGEN

Så tåga vi tillsammans bort
mellan Jämtlands gröna ängar
bort mellan nyland som prunka
fulla av bröllopsblomsters prakt.

Så skåda vi med gamman hän
över berg i blåa fjärran
hän över sjöar, strömmar, skogar
jämt kring bygder på vakt.

Fagert är landet som blev vår lott och arvedel
så firom dess fägring nu
med sång och stråkars spel.
Tändom ånyo det hopp som våra fäder närt!
För slit och mödor av fröjd och sol
ett mått oss beskärt.

Text: Wilhelm Peterson-Berger

Jämtlandssången
...............................

Den jämtlänska texten lyder:

Ma går på stigom
å leit oss opp öve backan,
bort milla åkrom opp hitat vållom,
der bjällan pingel skvällt
i jänsmässti.

Ma sir frå höjdom bort mot åsom,
der kjörsan står milla gålom
bort ditat fjällom vår der Skuta
står så gnistrenes vit.

:/: Fejen så sjong ma att JAMTLAND
DE E LANNE VÅRT!
I tusen år ha ma hadd'e,
håll'e därför hårt.
Ler ta den friheit som fedran ein
gång at oss ga!
Hen ske ma lava å minnes allt,
som fedran oss sa. :/:
...............................

Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land!
Du krona för Svea rikes länder!
Ja, om jag komme mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändå återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar.

Ja, när du en gång skall bort och gifta dig, min vän,
då skall du till Värmeland fara;
där finnes nog Guds gåvor med flickor kvar igen,
och alla ä´ de präktiga och rara.
Men friar du där, så var munter och glad!
Ty muntra gossar vilja Värmlandsflickorna ha;
de sorgsna - dem ge de på båten.

Och Värmelandsgossen, han är så stolt och glad,
han fruktar för intet uti världen.
När Konungen bjuder, då drager han åstad,
bland kulor och blixtrande svärden.
Ja! Vore det Ryssar till tusendetal,
han ej dem alla fruktar, han vill ej annat val,
än dö eller segra med ära.

Och skulle han ej strida med glädje och med mod,
och livet sitt våga, det unga?
Där hemma sitter moder och beder för hans blod,
med Bruden, den älskade, unga,
en Värmelandsflicka, så huld och så skön!
För Kung och Land han strider, och hon skall bli hans lön,
Ho kan honom då övervinna?

Version 2

Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land!
Du krona för Svea rikes länder!
Ja, om jag komme mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändå återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar.

I Värmeland är lustigt att leva och bo;
det landet jag prisar så gärna.
Där klappar det hjärtan med heder och tro
så fasta som bergenas kärna.
Och var och en svensk uti Svea rikes land,
som kommer att gästa vid Klarälvens strand,
han finner blott bröder och systrar.

I Värmeland - ja där vill jag bygga och bo,
med enklaste lycka förnöjder.
Dess dalar och skog ge mig tystnadens ro,
och luften är frisk på dess höjder.
Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång -
vid den vill jag somna så stilla en gång
och vila i värmländska jorden.

Jennie

Jag har sett många olika texter till Jämtlands sången, de liknar varandra men inte riktigt lika.

Jag känner bara igen Jennie Brunflos version.....

Denna fick jag av en kompis!

Vill ni se fler versioner?

Ts

Versionen du lagt in känns mer som om nån inte kan texten ordentligt utan har sktivit det de tror att man sjunger....

Fick just veta att det är Fame Factory Per´s version

hahha

Så går dte om man ber om hjälp att få en text!

Men jag har sett flera versioner så det förvånar mig inte att denna va lite skum!

Någon som kan "sthlms sång"?

Den börjar typ : Hela uppland står i lågor, kvällsol brinner över solna skog

Kan ingen landskapssång, men för mig är norrbottens sång "Var hälsad vackra Tornedal".

Se hur hela Uppland står i lågor
kvällsol brinner bortom Solna skog
grön som ärg med violetta vågor
brunnsviksvassen står där gäddan slog
Långt i syd mot bleknad himmel blänker
fönstrens rad som guld på Södermalm
och på Slottet vakten flaggan sänker
Stockholm svalkas efter dagens kvalm.

Men det är taube, vet ej om du menar denna?