Tack, ja visst ska hon få det värdigaste avslut som går och jo jag måste ju göra det för hennes skull.....våra vänner kommer finnas där, hon har fått en docka och en filt,egna kläder....men hon fattas mig....Hon är född i v 39+2, efter en "normal" graviditet och en "normal" förl, vägde 3700g och var 50cm lång, hon är född 20.55, hon hade 10,10,10 på apgarskalan, hon åt direkt, hon var med och tittade, hon sov, vaknade och skrek, vi var uppe med henne sen la vi oss igen och 04.55 vaknar jag och då andas hon inte, hon var inte blå, hon såg inte konstig ut....de försökte återuppliva henne i 32min utan resultat. Den totala lyckan förbyttets på några sekunder till chock och bottenlös smärta.....även om förnuftet säger mig att det går att leva vidare så fattar jag inte hur....
Varmaste kramar tiller alla änglamammor med respektive och era små änglar.....