Min son kramar andras föräldar

Hej

Min 3½ åriga son som fyller 4 år i januari är en supersocial go liten kille.
Dock har hans dagmamma berättat att han gärna springer fram om kramar de andra barnens föräldrar när de skall hämta sina barn och liksom klättrar upp på dom och vill busa och gosa.
Han går även fram till främlingar när de två dagbarnsgrupperna är ute i olika lekparker och ber dom gunga honom och pratar hej vilt.
Jag och min man har inte upplevt detta då han är med oss då han då är helt fokuserad på just oss.
Dock hände en incident på hans gympa i söndags då en förälder busade med sin son och min son hoppade på även han och ville brottas och busa. jag sa till honom att sluta, men fick i princip ta bort honom

Vi blir såklart oroliga över hans naivitet och tänker det värsta tänkbara med pedofiler och annat.
Sedan måste vi lära honom det sociala spelet.
Han är en extremt gosig och utrycksfull liten kille

Vi pratade med honom igår och sa att man kramar och klättrar inte upp på andras föräldrar
Vi sa också att man aldrig får gå iväg med främlingar och inte heller be andras morfärädrar eller främlingar i parken man inte känner gunga eller annat
Såklart blev vår son fundersam och ställde en massa motfrågor som vi besvarade så gott vi kunde och vi förklarade också att alla vuxna är inte snälla

Finns det något annat vi kan göra? Har vi gjort rätt?
Hur tacklas man med detta? Som min man säger, hans sociala sida är en enorm tillgång och man vill inte skrämma honom för mycket?

Mvh
Sandra

Hej!
Jag tycker att det låter som om ni gjort helt rätt när ni utan att överdriva har pratat med er 4-åring om dessa saker .
Som jag ofta hävdar är barn olika och det är en tillgång, inte något som ska uppfostras bort. Men självklart måste man varna sina barn för de reella faror som finns i omgivningen. Ett barn som är socialt modig kan behöva få vissa restriktioner medan ett barn som är blygt och tillbakadraget behöver helt annat stöd och hjälp.
Ni beskriver er sons beteende som naivt, men jag skulle snarare säga att han har en positiv människosyn som ännu inte förstörts av negativa upplevelser. Det kan också stå för att han känner stor tillit till er som föräldrar och därmed generaliserar detta till att gälla alla andra föräldrar också. Detta är ett förhållningssätt som brukar slipas av med tiden när barnet självt upptäcker att alla andra vuxna inte reagerar så positivt på hans närmanden som ni gör. Men det bidrar säkert också till en massa positiva kontakter med andra vuxna vilket ju också är värdefullt.
Lycka till med er sociala lille son.
Margit Ekenbark

Min son kramar andras föräldar

INNEHÅLL