Finns det nån mer här som under förlossningen hade verkningslösa värkar? Dvs att man hade värkar men inte öppnade sig något? Inte ens med hjälp av värkstimulerande dropp. I mitt fall slutade det med akut snitt. Nu är jag gravid igen och har börjat fundera på om samma sak kommer att hända igen, dvs att trots värkar så öppnas man inte. Någon som har erfarenhet av det här? Hur blev de efterkommande förlossningarna? Var värkarna likadana som första gången?
Hade som du under första förlossningen. Höll på i 50 timmar o kom aldrig längre än 7 cm... Blev också akutsnitt när kroppen inte orkade mer. Väntar andra barnet jag med 
kanske händer det igen? Isf tror jag vi är mer förberedda o kan be om snitt tidigare med tanke på förra gången eller så händer det inte och vi får föda snabbt o enkelt. Hur de än blir kommer de gå bra, men alla förlossningar är så olika, går inte att förutsäga hur det ska bli alls.
Ja, för öppnade mig bara 4 cm och sen var det stopp. Jag är riktigt rädd för att samma sak ska hända igen och vill därför ha planerat snitt. Men jag tänkte att jag skulle höra mig för hur det har gått för andra. Jag menar, jag borde ju förhoppningsvis inte vara ensam om det här.
Vet du om du har nån kvinnlig släkting som också hade verkningslösa värkar?
Jag hade det under min femte förlossning. Jag blev igångsatt och mon livmoderhals var öppen 1-1,5 cm och fick en värkstimulerande tampong. Jag fick pinvärkar men inget hände. Så de tog bort den men pinvärkarna fortsatte. Så de gav mig bricanyl samt morfin för att häva förlossningen men pinvärkarna fortsatte. Så höll det på i 31 timmar och 55 minuter. Pinvärkar men inget hände. På fem minuter öppnade jag mig från 1-1,5 cm till 10cm och helt utplånad cervix och krystade ut en välskapt son. Barnmorskan var i chock för hon var inte beredd på när hon satt på ena sidan av sängen, känt och sagt 1-1,5 cm till att hon gått runt sängen och jag säger -jag måste krysta.
Värkstimulerande tampong? Visste jag inte fanns.
Men nästan 32 timmar är ju väldigt lång tid att försöka häva en förlossning. Tanken slog dig aldrig att be om snitt?
O jo! Men det var tio minuter innan han kom. De hade aldrig hunnit.
Värkstimulerande tampong är en pappremsa med ett snöre som har ett medel på sig som ska starta förlossningen om den inte kommit igång av sig själv. Sedan när den kommit igång tar man ut den.
Ojdå, för tanken skulle nog ha slagit mig tidigare än efter ca 30 timmar. Fast det kanske beror på situation också.
Utsökta om jag frågar men dina tidigare fyra förlossningar, var dom vaginala eller med snitt? Tänkte på att har man väl öppnat sig 10 cm så "har man gjort det jobbet tidigare" (som en sköterska på förlossningen sa till mig när jag var inne). Och att det kunde ha bidragit till att det 10 minuter tills er bebis kom.
Jag har fött alla fem vaginalt.
1:a 14h
2:a 1h
3:an och 4:an 10h
5:an 32h
Då får man ju även tänka på att jag blev igångsatt med 5:an och de andra startade spontant. När det sätter igång spontant så är ju kroppen redo för att föda. Bebisen är klar och vill ut!
Så var det för mej med tredje och fjärde barnet. Jag blev igångsatt med båda och båda gånger var jag öppen 2,5-3 cm när dom satte igång det. Med trean så öppnade jag mej till 7 cm och med fyran bara till 5 cm. Med trean var det en chock eftersom första och andra barnet föddes helt utan problem. Med fyran så förstod jag själv efter ett antal timmar då det stod still på 5 cm att det kommer att sluta med snitt igen.
Jag sparar denna då jag var med om liknande. Min förlossning kan beskrivas ordagrant som Ronja 551 beskriver sin. Tänker aldrig mer göra om det! Men till mig sa de på återbesöket hos bm att man får göra upp en plan nästa gång. Att tex efter tolv timmar bli erbjuden snitt om det finns minsta misstanke att det blir verkningslösa värkar även då..
diskuterade det med min man. Dock var vi båda överens om att jag skulle tacka nej till snitt efter 12 timmar. Även efter 24... Och 40... Jag är tyvärr envisare än synden o vill uppleva "naturlig" förlossning! Men blir det snitt tillslut igen så accepterar jag det, men något planerat vill jag inte ha. Älskade känslan av att det patte igång förra gången så spännande!
Ronja 551, absolut! Jag älskade också allt runtomkring förlossningen cv alla tankar kring HUR det kommer att sätta igång och så vidare. Det tänker jag att jag vill vara med om igen också och att det förhoppningsvis går vägen den gången! Men står jag och stampar på 7 cm i 10 timmar igen så vill jag kunna veta att jag kan få snitt om jag vill. Står jag still på 7 i ett par timmar och att det ser mörkt ut, vill jag också kunna välja. Sedan vet man ju aldrig hur man känner då! Det kanske går bra den gången :) är också envis! Men nästa gång kan det ju gå hur bra som helst också :) det vet man ju inte (kanske är lite av tjusningen). Längtar nästan redan efter nästa förlossning för att se hur den blir!
Lycka till alla!!