Stressad av mannen?

Jag och min man beslutade i somras att vi är redo för att skaffa barn och jag tog sista p-pillret nu i mitten av augusti. Det är alltså första försöket till första barnet. Som säkert många andra så pratar vi barn en del och är sådär förväntansfulla, diskuterar mycket praktiskt m.m.

Jag känner dock att jag nästan blir lite stressad av det här, innan vi knappt hunnit börja. Jag vill än så länge inte ta några äl-tester utan istället ligga regelbundet just för att jag inte vill att det blir för intensivt rent mentalt. Försöker berätta för mannen att detta kan ta tid och att han inte ska förvänta sig något direkt. Han förstår och tar till sig, men ändå vill han redan nu åka och kolla på vagnar och förbereda bilen och göra sådant. Han frågar om det är de "riskfyllda" dagarna och vill gärna veta mycket. Jag vill typ bara ligga och sen råka få sen mens, utan att gå och vänta på det för mycket. Någon mer som har det lite omvänt, att mannen är den som grottar ner sig helt och en själv vill försöka tänka på annat?