ADHD eller inte?

Nu får du nog läsa om och lösa rätt.

Det var du som svarade någon annan med ganska stora bokstäver att bli speedad är inte en biverkning av ADHD medicin. Jag rättade dej med att hyperaktivitet och flera andra symptom som kan sammankopplas med att bli speedad faktist är biverkningar till just ADHD mediciner. Inget annat.  Och hur du kopplar i hop det till att jag tycker det är konstigt att just den biverkningen finns på ADHD medicin är ett mysterium. Ingenting som jag sagt.

När det gäller depotmedicin ger man det i först hand för att få en jämnare utsöndring av dom verksamma substanserna. Inget annat. Att man slipper kontrollera att lunchdosen tas räknas som en positiv bieffekt. 

Om ditt syfte inte var att använda dej av ovan nämnda teknik är det lite lustigt att du använde det även i ditt nick. För vad var syftet annars att välja ett som riktar sej nedlåtande mot mej?

Det finns  forskning som visar på en fysisk störning av överföring av signalsubstanser som orsak till ADHD. Om du vill du diskutera i fall det räknas till begreppet störning av utveckling (obs i fysiologisk mening, inget annat) kan du och jag ta det privat. Den här tråden handlar inte om det. 

För övrigt har du inte svarat på ts frågeställning. Kanske dags att göra det?

Som vanligt blev det en massa käbbel och hårda ord i denna tråd. Och ni beskyller andra, som delar mina åsikter, för att vara Ts. Men det är de inte, detta är mitt andra inlägg.

Varför jag har skrivit denna tråd var för att en släktings barn fick denna diagnos, som vi alla tyckte var helt felaktig. Men sjukvården och psykologerna ansåg att de hade helt rätt. När han sedan växte upp var han lugn och stabil, och blev en mycket uppskattad präst. Men sedan var det dags för nästa utmaning, att sluta med denna medicinering som innebar flera års helvete av abstinens. Och den var inte nådig, trots att den utskrivande läkaren ansåg att det bara "satt i huvudet". Men dessa mediciner ger abstinens! Och många klarar inte detta lidande, utan det blir en livslång medicinering med alla dess biverkningar.
Och Läkemedelsindustrin fortsätter att håva in miljarder på dessa mediciner.

"Forskning har visat att en tredjedel av alla som får diagnosen som barn inte har kvar svårigheterna i vuxen ålder. Det är vanligt att både förälder och barn i en familj har ADHD. Det existerar dock ingen "ADHD-gen".

Jag har träffat flera föräldrar som hela tiden ursäktar sitt barns dåliga beteende med att de har ADHD. Och de kan därför uppföra sig precis hur som helst. Och precis som en forskaren har skrivit i ovanstående artikel, så kvarstår inte alltid dessa symtom i vuxen ålder. Och vad kan det bero på? Att de som barn ständigt blev itutade att de har denna diagnos? Och biverkningarna av dessa mediciner gör inte saken bättre.

Som vanligt blev det en massa käbbel och hårda ord i denna tråd. Och ni beskyller andra, som delar mina åsikter, för att vara Ts. Men det är de inte, detta är mitt andra inlägg.

Varför jag har skrivit denna tråd var för att en släktings barn fick denna diagnos, som vi alla tyckte var helt felaktig. Men sjukvården och psykologerna ansåg att de hade helt rätt. När han sedan växte upp var han lugn och stabil, och blev en mycket uppskattad präst. Men sedan var det dags för nästa utmaning, att sluta med denna medicinering som innebar flera års helvete av abstinens. Och den var inte nådig, trots att den utskrivande läkaren ansåg att det bara "satt i huvudet". Men dessa mediciner ger abstinens! Och många klarar inte detta lidande, utan det blir en livslång medicinering med alla dess biverkningar.
Och Läkemedelsindustrin fortsätter att håva in miljarder på dessa mediciner.

"Forskning har visat att en tredjedel av alla som får diagnosen som barn inte har kvar svårigheterna i vuxen ålder. Det är vanligt att både förälder och barn i en familj har ADHD. Det existerar dock ingen "ADHD-gen".

Jag har träffat flera föräldrar som hela tiden ursäktar sitt barns dåliga beteende med att de har ADHD. Och de kan därför uppföra sig precis hur som helst. Och precis som en forskaren har skrivit i ovanstående artikel, så kvarstår inte alltid dessa symtom i vuxen ålder. Och vad kan det bero på? Att de som barn ständigt blev itutade att de har denna diagnos? Och biverkningarna av dessa mediciner gör inte saken bättre.

Jag är Ts som tycker att ADHD sätts som diagnos alltför lättvindigt, och därmed gynnar läkemedelsindustrin. Jag själv är en orolig själ, rastlös och rusar lätt iväg. Men inte har jag ADHD, och behöver narkotikaklassade mediciner. Det är min personlighet.
Jag lider med alla dessa 30% av barn som i vuxen ålder visade sig vara feldiagnostiserade. Varför måste en personlighet vara en negativ diagnos?

Tillägg till mitt förra inlägg: Nu beskrev jag mig själv på ett mycket enkelt sätt. Jag har slarvat bort det mesta, glömt tider och det har varit ett allmänt kaos i mitt liv. Nästan satt eld på huset tre gånger, det hände något hela tiden. På jobbet är jag pedant, men här hemma blir det lätt kaos. Allt åker bara runt, runt och jag kommer ingenvart. Testade Stesolid som hjälpte, men ville inte bli beroende av ett narkotikaklassat preparat. Mina vänner säger alltid att jag måste ha väldigt många skyddsänglar omkring mig.

Men diagnosen ADHD existerar ändå inte i min värld. Kanske för att denna diagnos inte fanns under min uppväxt? Så jag började med meditation och det allra viktigaste; mindfulness. Det tog tid, och ibland gav jag upp. Och jag skriver ett schema varje dag på sådant som jag ska göra för att undvika kaos. Och det fungerar för det mesta, men inte alltid och bakslag.

Men naturligtvis så finns det många som verkligen har denna diagnos. Men jag tror även att många blir feldiagnostiserade på grund av sin personlighet. Är man inte lugn och stabil så får man lätt diagnosen ADHD. Tonåringar är förvirrade och rastlösa och får genast denna diagnos.

Varför kan inte olika personligheter accepteras istället för denna diagnos? Om man inte håller måttet för "normal" så har man ADHD.

Håller med dig ts. Förstår precis hur du tänker.