att leva med obotlig cancer

stor kram till dig instantcasting

Jättekram till dig instantcasting...tänker på dig!

hej
allt gick bra var inte så hemskt som jag trodde *ler* lite ont men det kan man leva med ....

Life goes on jag ska försöka få lite bilder av stefan nu som jag ska lägga på liams sida lite terapi jobb medans man läker ....

Kram till er alla
ni e så goa

/Bee

Hej Beatrice
Kul att se att du är ute påfamiljeliv.
Blev så himla glad.Tänkte att Du nog behövde vila upp dig ett par dar.
Har Liam en egen sida eller ska han få?
Ha nu en riktigt fin helg.
Kram

Hur är det med Cissis andra barn... man hör knapt något om dom ?? Vart har dom tagit vägen eller har Stefan dom oxå ?? Hur mår dom ??
Det är hemskt för Liam, absolut. Men dom andra är ju så stora så dom måste ju ha det jätte jobbigt !!

Jag tänkte samma sak, dom är ju så stora så dom kommer ju att minnas henne för alltid, Liam är ju så liten, så det är ju inte lika illa för honom, även om det är hemskt att växa upp utan sin mamma. Men dom stora måste ju ha det jättejobbigt just nu.

Hej igen

Vad det gäller de andra barnen hos cissi så är jag inte helt 100% hur de mår
Under begravningen så var de enormt ledsna och visade sin sorg väldigt öppet
Jag personligen lovad eJesper att jag ska läsa bröderna lejon hjärta för honom
Sen vet jag inte hur det ska ske praktiskt med barnens far och så vida men vi jobbar på det jag och maria
Tyvärr så har man egna familjel som kräver mycket och vi har även märkt att när nu sagan är slut så försvinner även publiken och hjälpen .....

Så i som stod cissi och hennes övriga barn nära kanske kunde hjälpa mig och maria lite

kram bee

Hej Bee...

Jag pratade mycket med Cissi när hon väntade Liam. Vi fann mycket gemensamt eftersom jag oxå har 5 barn. Men jag bor nog lite för långt ifrån för å kunna hjälpa... ? Finns det något man kan göra för dom ? Jag bor ända ner nere i Skåne ju

Idag är det 5 September, Vet inte helt och fullt vad som hänt allt har gått så fort
Tror att min sorg och förståelse över att Cissi är borta börjar smyga sig på.
Jag hade så fullt med att få Cissi att skratta fixa dop göra det
man kunde för att hon skulle få uppleva det hon ville på
så väldigt kort tid.
Någonstans så tror jag att min intuition sade mig att
Ängel Cissi är klar på jorden Bea hon kommer att åka hem snart
När den dagen kom så stängde jag nog av mig igen och tog tag i nästa projekt begravningen ....
Men som sagt nu finns inte mycket att gömma sig bakom mer man gråter lite kommer närmare sin sorg och saknad
Jag har i samråd med Stefan beslutat att börja ta bort de bilder av Cissi där hon var som sjukast
Jag gör det inte idag kanske inte nästa vecka men jag ska göra det vill minnas vår
Cissi som den bild jag har inramad av henne
och som även smyckade kistan.
Jag hoppas ni förstår att det är plågsamt att se de bilder på vår Cissi när hon var på väg hem till sitt hem hos Gud.
Men det är något som vi måste göra för att gå vidare i sorgen
Livet finns ju kvar Cissi´s själ är hos oss då och då vakar över oss. Över barnen
Jag kommer bygga ett album med bilder, då hon var frisk där även alla barn finns med
Så vi minns henne som hon själv ville, med ett skratt och massa humor för den otroligt fina tjej hon var.
Jag har ett alldeles egen minne från Juni 2005 Cissi hade vart hos mig och blonderat sig inför bröllopet ...
När jag åker i min bil på Vallbyleden så ser jag Cissi med sitt nya blonda långa hår svaja i vinden frenetiskt trampande på sin cykel i uppförsbacke så himla gullig hon såg ut då .... en bild so aldrig lämnar min näthinna ...
~Beatrice~

Hej

Tittar bara in för att höra hur du själv har det.
Med barn , din mage och allt annat.
Känner så väl igen den där tomheten, man blir gärna sittande.
Har du ork, ta en promenad, det gjorde jag. Man tänker så bra då.
Många minnen ploppar upp. Allt kul man gjorde, att hon kunde vara envis som en åsna, all hennes omsorg m.m.

Gå nu ut och gör nåt för Dig själv om du har möjlighet.
Ha det så bra och kram från mig.

Jag minns en Cissi jag fick kontakt med på internet någon gång runt 2000-2004 .Vi blev bra vänner över nätet och pratade en hel del.

Det var en rätt stökig period i mitt liv och minnena från den tiden är luddiga.
Ibland när jag tänkt tillbaks på livet har hon poppat upp. Jag har undrat hur det gick för henne..och det var så jag hamnade i den här tråden.

Hoppades på att jag skulle hitta något spår som fick mig att se om det var rätt Cissi men jag vet inte om det är det. Kommer inte ihåg hennes efternamn minns inte var hon bodde men har ett vagt minne av hennes röst med Stockholmsdialekt. Skulle någon säga hennes alias på internet hade jag nog känt igen det.
Vill minnas att hon hade familj eller anknytning till Kiruna.

Cissi och jag hördes över telefon och pratade långt in på nätterna.
Vi byggde en vänskaplig relation där vi pratade om det mesta men ofta om dom jobbiga bitarna i livet. Hon kunde ringa mig ledsen & med ångest. Hon sa att hon blev glad av mig och att jag var så unik. Gråtandes kunde hon berätta om hur cancern spridit sig, om smärtorna, om oron, operationerna. Hon berättade att det inte fanns mycket mer kvar att ta bort av henne inne i magen.

Jag försökte vara det bästa stöd jag kunde och ge henne hopp. Vill tro jag lyckades tända en gnista när allt var väldigt tungt hos henne. Hoppades den skulle växa sig stark och att den mentala biten hos henne skulle krossa allt vad cancer heter. Efter ett tag orkade jag inte längre, jag mådde inte bra mentalt och var deprimerad. Det berodde aldrig på Cissi men jag var tvungen att fokusera på mig själv kände jag. Vill minnas att vi pratade om det..att jag sa rakt ut som jag kände och hon på något förstående sett accepterade det men jag hörde att hon blev ledsen. Sen hade vi inte någon kontakt förrns några år längre fram. Fick veta att hon hade fått barn. Vill minnas att det var en son. Blev glad för hennes skull för minns hur hon pratat om att hon så gärna ville ha ett. Tänkte på hennes cancer och hur det gått men frågade aldrig.

För några år sedan pratade jag och min sambo om det här.
Hon hade hamnat på en blogg hon tror tillhörde Cissi och hon var rätt säker på att ett inlägg handlade om mig. Efter det jag berättat och vissa detaljer var jag säker. Minns att hon i det inlägget benämnde mig som en ängel som kom för att försvinna och att jag betytt väldigt mycket för henne...

Jag var bara en människa och en vän som fanns där när det var jobbigt. Jag lyssnade och jag ville sprida min känsla att inget är omöjligt bara man vågar tro. Mer än så var det inte och jag önskar jag inte varit i den sitsen jag själv var och svek henne så där. Det gör mig ledsen, ibland lämnar vi större avtryck än vad vi vet.

Att det är samma Cissi som nämns i tråden vågar jag bara hoppas.
Då vet jag efter ha läst tråden att hon träffade en man med världens största hjärta som gav kärlek och ett stöd många aldrig kan förstå.

Om det är du Cissi ska du veta att jag är ledsen för att jag drog och att jag är väldigt tacksam för det lilla jag lärde känna dig

/Martin

Efter ha postat mitt inlägg känner jag mig osäker på ifall det är den Cissi jag tog upp ni pratar om.Om det inte är det hoppas det inte rört upp någons känslor. Cancerformen, barnet, orten mm stämde lite för bra för att vara sant så gjorde ett försök.

RIP