Jag minns en Cissi jag fick kontakt med på internet någon gång runt 2000-2004 .Vi blev bra vänner över nätet och pratade en hel del.
Det var en rätt stökig period i mitt liv och minnena från den tiden är luddiga.
Ibland när jag tänkt tillbaks på livet har hon poppat upp. Jag har undrat hur det gick för henne..och det var så jag hamnade i den här tråden.
Hoppades på att jag skulle hitta något spår som fick mig att se om det var rätt Cissi men jag vet inte om det är det. Kommer inte ihåg hennes efternamn minns inte var hon bodde men har ett vagt minne av hennes röst med Stockholmsdialekt. Skulle någon säga hennes alias på internet hade jag nog känt igen det.
Vill minnas att hon hade familj eller anknytning till Kiruna.
Cissi och jag hördes över telefon och pratade långt in på nätterna.
Vi byggde en vänskaplig relation där vi pratade om det mesta men ofta om dom jobbiga bitarna i livet. Hon kunde ringa mig ledsen & med ångest. Hon sa att hon blev glad av mig och att jag var så unik. Gråtandes kunde hon berätta om hur cancern spridit sig, om smärtorna, om oron, operationerna. Hon berättade att det inte fanns mycket mer kvar att ta bort av henne inne i magen.
Jag försökte vara det bästa stöd jag kunde och ge henne hopp. Vill tro jag lyckades tända en gnista när allt var väldigt tungt hos henne. Hoppades den skulle växa sig stark och att den mentala biten hos henne skulle krossa allt vad cancer heter. Efter ett tag orkade jag inte längre, jag mådde inte bra mentalt och var deprimerad. Det berodde aldrig på Cissi men jag var tvungen att fokusera på mig själv kände jag. Vill minnas att vi pratade om det..att jag sa rakt ut som jag kände och hon på något förstående sett accepterade det men jag hörde att hon blev ledsen. Sen hade vi inte någon kontakt förrns några år längre fram. Fick veta att hon hade fått barn. Vill minnas att det var en son. Blev glad för hennes skull för minns hur hon pratat om att hon så gärna ville ha ett. Tänkte på hennes cancer och hur det gått men frågade aldrig.
För några år sedan pratade jag och min sambo om det här.
Hon hade hamnat på en blogg hon tror tillhörde Cissi och hon var rätt säker på att ett inlägg handlade om mig. Efter det jag berättat och vissa detaljer var jag säker. Minns att hon i det inlägget benämnde mig som en ängel som kom för att försvinna och att jag betytt väldigt mycket för henne...
Jag var bara en människa och en vän som fanns där när det var jobbigt. Jag lyssnade och jag ville sprida min känsla att inget är omöjligt bara man vågar tro. Mer än så var det inte och jag önskar jag inte varit i den sitsen jag själv var och svek henne så där. Det gör mig ledsen, ibland lämnar vi större avtryck än vad vi vet.
Att det är samma Cissi som nämns i tråden vågar jag bara hoppas.
Då vet jag efter ha läst tråden att hon träffade en man med världens största hjärta som gav kärlek och ett stöd många aldrig kan förstå.
Om det är du Cissi ska du veta att jag är ledsen för att jag drog och att jag är väldigt tacksam för det lilla jag lärde känna dig
/Martin