Livsmedelsverket har inga speciella rekommendationer vad gäller konsumtion av aspartam, förutom de generella rekommendationerna att det av JECFA föreslagna ADI-värdet inte bör överskridas. En användning av begränsade mängder aspartam som sötningsmedel kan alltså betraktas som acceptabel från hälsosynpunkt. En person som väger 60 kg kan konsumera 2,4 g aspartam/dag (40 mg/kg x 60 kg). Aspartamsötade läskedrycker får innehålla högst 600 mg/l. Det betyder att en person som väger 60 kg kan dricka fyra liter aspartamsötad läsk/dag.
Aspartam utsöndras inte i modersmjölk (4). Aspartamsötade livsmedel innebär inte någon risk för att foster eller spädbarn som ammas utsätts för förhöjda nivåer av fenylalanin (4). Den mängd fenylalanin som kan komma från aspartam är försumbar jämfört med den mängd som intas från livsmedel.
I press, radio och TV har det framförts att aspartam kan öka risken för att man ska drabbas av hjärntumör. Bakgrunden till detta är en amerikansk forskningsrapport av Olney och medarbetare som anger en koppling mellan aspartam och en ökning av antalet hjärntumörer i USA (6). Tolkningen av data i denna rapport har kritiserats av andra forskare (7).
Incidensen av tumörer i hjärnan och övriga centrala nervsystemet började öka under 70-talet i USA. Under mitten av 80-talet började ökningen plana ut och den trenden fortsätter in på 90-talet, där även en viss minskning i tumörincidens har registrerats. Även i Sverige, som jämfört med många andra länder har ett av de bästa och mest landsomfattande registreringssystemen för cancer, har man för hela befolkningen registrerat en avklingning i incidensökningen av hjärntumörer och tumörer i övriga centrala nervsystemet (8). Däremot har det presenterats data av Hardell och medarbetare som anger att incidensen av hjärntumörer ökat i Sverige i åldersgruppen 0-19 år under åren 1978-92 (9). Någon förklaring till ökningen inom denna åldersgrupp har forskargruppen inte.
Olney et al menar att den ökning av hjärntumörer som registrerats i USA sedan början av 1970-talet förändrades mellan åren 1983 och 1984, vilket han kopplar samman med att aspartam introducerades på marknaden i USA i början av 80-talet. Aspartam började användas i USA 1981 som sacketter eller strösötningsmedel för kaffe och te. Sedan 1983 får aspartam användas i all slags mat och dryck i USA. Användningen i USA har sedan 1982 ökat stadigt och år 1990 användes ungefär 5 ggr så mycket aspartam i USA som år 1982. Om den relativt låga användningen av aspartam i samband med introduktionen skulle ha ökat antalet hjärntumörer mellan åren 1983 och 1984 borde den kraftigt (5 ggr) ökade användningen synas tydligt i cancerstatistiken under 90-talet. Någon sådan tendens finns inte. Vid en närmare studie av cancerstatistiken från USA visar det sig alltså att introduktionen av aspartam sammanfaller med en avklingning av den ökande incidensen av hjärntumörer och inte med en acceleration som Olney et al framför. Aspartam har inte varit cancerframkallande i djurförsök och epidemiologiska data talar emot en koppling mellan aspartamanvändning och hjärntumörer. Det finns således ingen grund för antagandet att aspartam kan orsaka hjärntumörer.
Källa:www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx&epslanguage=SV
