Min älskarinna är gravid!
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag är gift med en jättefin tjej, vi har varit gifta i snart 5 år. Vi har inga barn, min fru studerar och vill vänta några år till.
För ungefär 2 år sedan träffade min frus bror en underbar tjej,vi kan kalla henne "Malin" trevlig, vacker, intelligent. Vi upptäckte snart att vi har mycket gemensamt.
Förra nyårsafton var vi alla hemma hos min svåger, vi drack lite och firade men ingen var jättefull utan det gick väldigt städat till. Min fru var väldigt trött och somnade strax efter tolvslaget, min svåger somnade strax efter. Jag och Malin satt och pratade lite, och hur det gick till vet jag inte men snart började vi kyssas.
Vi träffades ett par ggr efter detta, det var en del kyssar och smek men inget mer. Men i somras tog vi steget fullt ut, och inledde ett förhållande.
Problemet nu är att Malin är gravid, och hon är säker på att det är mitt barn då hon och min svåger inte har sex så ofta.
Jag älskar min fru, men jag vill göra det rätta för Malin och barnet hon väntar.
Min fru har varit borta i en vecka och kommer hem ikväll, jag tänkte prata med henne och "lägga korten på bordet". Men hur talar man om en sån här sak???
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-11-27 18:07:18:
Jag skrev att jag "älskar min fru", men vill klargöra att den kärlek jag känner för henne enbart är av den sort man kan känna för en mycket god vän. Ledsen att jag var lite otydlig.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-11-29 08:03:31:
Dags för en uppdatering, då...
Jag pratade med min fru när hon kom hem. Berättade precis som det var, när det hela hade startat osv. Hon blev självklart rosenrasande och bad mig dra åt ett mycket varmt ställe. Först. När hon hade lugnat ner sig lite pratade vi en stund till.
Hon ville veta om jag älskar Malin, om jag vill leva med henne i stället för med min fru. Och jag svarade att jag vill leva med Malin. Jag berättade prercis hur jag har känt, länge: Att jag och min fru mer är som göda vänner som delar hem, än som ett älskande par. Varför det har blivit så vet jag inte. Självklart tar den där första himlastormande förälskelsen slut, så är det för alla, men om det är ett slitstarkt förhållande så övergår passionen och förälskelsen i ett annat slags kärlek, och man fortsätter att leva ihop.
Så har det inte blivit göt mig och min fru, och hon insåg det också.
Min fru vill inte ha barn än på många år, hon vill plugga och få jobb först. När vi gifte oss var inte detta aktuellt, vi hade tänkt skaffa barn ganska snart men så blev min fru arbetslös och ville plugga.
Detta var ju inte vad vi hade planerat, och jag antar att det redan då blev snett mellan oss.
Självklart var det fel av mig att inleda ett förhållande med Malin, jag skulle naturligtvis ha skilt mig från min fru först.
Men nu gjorde jag inte det, saker hände och nu är det som det är.
Det är rörande att se att det finns så många som "aldrig skulle vara otrogna", det måste vara oerhört skönt att vara 25 (?) och veta med 100% säkerhet att ens liv alltid kommer vara som det är nu, inget kommer ändras och ni kommer leva lyckliga med era sambor. Kan ju bara gratulera till detta! 
Ni som säger att vi skulle använt skydd: Det gjorde vi. Eller rättare sagt, Malin gjorde. Men det finns inga 100% säkra skydd (utom för er som aldrig skulle vara otrogna, då... )
Nej, jag hade inte kondom vidd några tillfällen, och det var slarvigt. Men nu är det som det är.
Malin pratade med sin sambo i förrgår, han vill inte fortsätta deras förhållande. Skulle barnet vara hans vill han inte ha någon del i det. Han vill att jag adopterar barnet i så fall. Det är jag beredd att göra, även om jag tycker det är lite sorgligt att ett barn inte ska få veta vem hans/hennes biologiska far är.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-11-29 08:05:48:
Min fru kommer nu att flytta. Jag ska inte flytta ihop med Malin på en gång, vi ska självklart träffas osv men inte bo tillsammans ännu.
JAg ska följa med henne på alla läkarbesök och MVC, och när barnet är fött ska ett faderskapstest göras. Inte för att resultatet spelar någon roll, är det mitt blir jag glad, är det "Peters" (lättare att ha namn på de inblandade) kommer jag att adoptera barnet.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-11-30 16:07:33:
Nu har vi pratat alla fyra. Peter säger att om barnet är hans vill han att jag adopterar det. Visst, det är långt dit och han kan ändra sig, men det är så han känner just nu. Jag har sagt att om det är så, så adopterar jag självklart barnet.
Dock kommer barnet så småningom, när han/hon är stor nog, att få veta sanningen.
Min fru berättade i går kväll för mig att även hon varit otrogen. Det hände när hon var på en kurs förra hösten. Det var en klasskompis till henne, som hon fortfarande "tror sig" ha känslor för. Han verkar fortfarande vara intresserad av henne, så kanske att de blir de två nu, vad vet jag.
Hur kändes det, då, undrar ni säkert. Ja, faktiskt kändes det inte så hemskt som man kunde trott. Det gör inte min skuld i detta mindre, men på något vis känner jag mig inte lika "hemsk" längre.
Jag ser att några är så säkra på att ni aldrig kommer vara otrogna att ni är beredda att slå vad. Det är ju jättebra att ni känner så, och att ni är så säkra. Men jag vidhåller att man inte kan säga så, att man aldrig kommer göra si eller så.
Livet är inte så att man kan säga att man aldrig kommer göra en sak, eller alltid göra en annan. Saker förändras!
När jag gifte mig med min fru tänkte jag inte "Om fyra år kommer jag vara otrogen." Jag lovade att vara henne trogen, eftersom jag verkligen, i djupet av mitt hjärta, trodde att jag skulle vara det.
Jag kunde aldrig ana att det skulle bli så här...
Min fru har upprepade gånger sagt till mig att hon aldrig skulle vara otrogen, ändå var hon det.
Så döm inte andra, sitt inte och säg att ni aldrig kommer vara otrogna. Ni har ingen aning om vad framtiden bär med sig!
Nu håller min fru på att packa, hon ska bo hos sina föräldrar tills hon får tag i en lägenhet. Huset vi bor i ska säljas, och så småningom ska jag och Malin köpa ett hus tillsammans. Malin ska flytta hem till sin syster en tid.
