Dagisnoja
Hej,
Här har Ni en förstagångsmamma med dagisnoja. Jag är inte alls rädd för att det inte skall gå bra för min son. Jag märker att han är framåt på ÖF och lekplatser.
Det jobbigaste är jag själv. Gråter bara jag tänker på det och då är det inte alls för jag inte vill ha sonen på dagis eller för att jag inte vill jobba. Tvärtom jag tror det är kul på dagis.
Mitt problem är mer att jag tror mig kunna lipa tom när jag hämtar.
Tror jag lugnar mig när jag väl kommit dit och fått det hela avdramatiserat men jag undrar om det är nån med samma känslor där ute? Hur fixade Ni det? Hur lång tid tog det innan det släppte? Vad sa "fröknarna" till Er?
Suck...