• Äldre 19 Aug 18:57
    1882 visningar
    15 svar
    15
    1882

    Dagisnoja

    Hej,
    Här har Ni en förstagångsmamma med dagisnoja. Jag är inte alls rädd för att det inte skall gå bra för min son. Jag märker att han är framåt på ÖF och lekplatser.
    Det jobbigaste är jag själv. Gråter bara jag tänker på det och då är det inte alls för jag inte vill ha sonen på dagis eller för att jag inte vill jobba. Tvärtom jag tror det är kul på dagis.
    Mitt problem är mer att jag tror mig kunna lipa tom när jag hämtar.
    Tror jag lugnar mig när jag väl kommit dit och fått det hela avdramatiserat men jag undrar om det är nån med samma känslor där ute? Hur fixade Ni det? Hur lång tid tog det innan det släppte? Vad sa "fröknarna" till Er?

    Suck...

  • Svar på tråden Dagisnoja
  • April Mamma
    Äldre 19 Aug 19:03
    #1

    Visst är det jobbigt känslomässigt när det e dax för dagis...

    Jag tror att om inskolningen går bra så kommer det nog att vara lättare för dig.
    Min son var ledsen i början, då fick jag bita mig i läppen när jag lämnade på morgonen.
    Hur långt tid det tar är ju så olika, jag tyckte det var jobbigt i några veckor..Men jag jobbade 50% ett tag så att han fick en mjukstart..och jag med =)

    Man får vara stark så att barnet inte ser att man upplever det som jobbigt.

  • Äldre 19 Aug 19:07
    #2

    Ja man får vara det..stark alltså men jag tror inte det är där mitt problem ligger utan mer att det kan komma tårar när vi kommer dit redan. JÄTTEJÄTTE LÖJLIG känner jag mig.
    Var där på föräldramöte innan sommaren och var tvungen att blinka många gånger..ingen annan verkade ha mitt problem.

    Pappan skall ta det mesta av inskolningen men jag vill ju inte vara helt oinvigd innan jag för första gången kommer och hämtar på em så nån dag v 1 och nån dag v 2 får jag försöka vara med.

  • Äldre 19 Aug 20:38
    #3

    Ts, jag höll på att börja gråta när vi träffade dagmamman bara för att se vem hon var.. o så ska jag då skola in sonen första veckan i september.
    Känns supertungt, jag har värsta separationsångest, känner mig sjuk i kroppen.. ja, jag är helt enkelt fel person att ge råd.
    Ville bara skriva att du inte är ensam om dessa känslor, det gör ONT!

  • Äldre 19 Aug 21:33
    #4

    LizLiz: Ja då låter du som en sån som jag...
    Vi kanske kan höras om hur vi känner efteråt. Som jag skrev innan så behöver jag avdramatisera det hela..vilken händer när man ser hur det går till...
    Jag kan ha tankar som: Tänk om dagis skall på utflykt och tänk om de inte har koll på sonen då...jag får nog följa med eller jag vill inte att sonen skall följa med men tänk vilket tråkigt liv han skulle få om han inte fick följa med på nåt bara för morsan e nojig..

  • Pearli­sen
    Äldre 19 Aug 21:39
    #5

    Jag arbetar själv på dagis och just nu är pappa hemma med vår sessa.. jag är inne på andra veckan att jobba..
    Jag vet ju vad för branch det handlar om, så jag är nog lite arbetsskadad =)
    Kan känna att det är lite jobbigt att behöva lämna bort henne jag oxå, men jag vet ju att det utan några som helst tveksamheter kommer att bli både bra och kul för henne att gå på dagis..
    det som nog kommer vara jobbigast är nog lämningen om hon kommer att vara ledsen.. men jag vet av egen erfarenhet från jobbet, att det oftast går över bara man inte syns.. =)
    Jag får ju öva lite nu med att vara utan henne om dagarna då pappa går hemma med henne nu innan det är dags för dagis.. så det kommer nog gå ganska bra.. men visst är det ändå blandade känslor.. =)

  • Lishon
    Äldre 19 Aug 21:40
    #6

    Jobbigt. Du kommer alldeles säkert att känna dig lite bättre när du träffat personalen och blivit lite hemma på förskolan. Var öppen med hur du känner inför personalen. Be dem tala om för dig hur du ska göra vid lämning om det skulle krångla. De kommer inte att döma dig. Det är väldigt viktigt att du inte visar sorg när du lämnar. Försök att hålla dig och gråt ut i bilen om du måste. Du kommer ju att få träna att lämna honom korta stunder under inskolningen så du kommer nog att vänja dig. Det kommer nog att gå bra.

  • Äldre 19 Aug 22:21
    #7

    Jag jobbar på förskola och ett år hade vi en mamma som grät varje dag under den första månaden. Hon hade tårar i ögonen då hon pratde med oss om sitt hjärtgryn och även om vi berättade om hans dag.

    Det är okej, betyder att man bryr sig...

  • Äldre 20 Aug 06:42
    #8

    UmeåElin: Det är så jag känner att jag kommer vara...gråta när jag pratar med personalen om mitt hjärtgryn :)
    Ja det skall nog bli bra får vi hoppas.

  • Äldre 20 Aug 19:48
    #9

    Hej TS, ja, vi kan absolut höras av hur det går!
    Idag har jag jobbat första dagen o sonen var hemma med sin pappa. Jag hade sååå svårt att gå iväg på morgonen och skyndade mig hem så fort jag kunde. Jag har verkligen värsta separationsångest.. o då går han ännu inte ens hos dagmamman..

  • nbv
    Äldre 21 Aug 23:47
    #10

    Åh, känner så väl igen mig. Är världens blödigaste. Får till och med tårar i ögon när jag läser tråden Normalt, eller hur..
    Hänger nog gärna här lite för att stärka mig
    Vår tjej blir ett år den sista augusti, jag börjar jobba 1/10 och då tar pappa över och till och med det känns som ett svek från mig. Hur skruvad är man? Pappa är ju bäst. Eller en av de två bästa
    Hon börjar dagis vid årsskiftet eller precis i början av januari så hon har ju lite tid kvar men jobbigt är det. Hon är framåt och ganska tuff som TS pojk. Här gäller ångesten också hur mamma kommer vara...


    ♥ Lia 070831 ♥
  • Äldre 22 Aug 08:45
    #11

    när båda vill: Tror att tiden innan är det svåra egentligen...när man väl är där (OK ja jag kommer lipa lite i början det är jag säker på) så känns det ganska bra ändå...dagis e ju roligt!

  • TLT
    Äldre 22 Aug 10:42
    #12

    hej ts!
    åh jag är precis likadan!!
    har haft ångest för dagis ända sedan theo kom till världen, jag har verkligen bävat inför denna tiden....
    har alltid varit väldigt anit mor dagis (vet inte varför) men jag har velat vara hemma så länge som möjligt!

    vi skolar in just nu och allt går mycket bättre än vad jag kunnat hoppas på!
    han älskar det!

    jag är jätte ledsen när jag går ifrån honom, och tänker på honom hela tiden när han är där.

    men har börjat inse att dagis faktiskt är något bra.
    jag kommer sakna våra dagar ihop otroligt mycket men samtidigt så vet jag att han kommer trivas!

    så vänta och håll ut!!

  • Äldre 22 Aug 20:19
    #13

    Vad bra att du tipsade om den här tråden TS, för nu ser jag att inte jag är knäpp. Dvs det finns fler som mig. Jag var bara med första inskolningsdagen (resten skötte maken) och jag var väldigt nära att börja gråta flera gånger. Inte för att jag var särskilt ledsen, utan bara väldigt "känslig". T ex när någon av sönerna gjorde något gulligt eller roligt höll jag på att börja gråta... Det verkade som att det bara var jag (av totalt 5 mammor och 3 pappor) som var sådan och min man undrade varför jag bara satt där och inte hjälpte till mer. (Orsaken var alltså att jag satt där och koncentrerade mig på att inte börja gråta. )

    Som sagt, skönt att se att jag inte är helt onormal i alla fall.

  • Äldre 23 Aug 08:20
    #14

    Betty2: Kul att du hittade hit ;)

    Precis så är det..jag är inte ledsen bara oerhört känslig. Det kan bli tårar bara Anton gör nåt gulligt, eller får beröm.

    Men du kunde hålla tårarna, det är just det jag inte kan och det är oh så jobbigt.

    Jag träffade på skolfröken på gatan när hon var påväg hem. Jag tänkte vi måste ju heja eftersom vi setts förr och vi börjar om en vecka: Hejhej så jag...det här e ju Anton skall börja hos Er nästa vecka...Ja just det sa hon och pratade om att deras grupp e så go iår...JAG började lipa...jaha ja såhär e jag för det mesta nu sa jag och förklarade att jag inte är ledsen bara himla känslig...tror du hon har varnat sin kollegor: Hör up, nästa vecka kommer Antons mamma VÄLDIGT känslig :))

  • Äldre 27 Aug 18:09
    #15

    Idag har jag varit med på dagis och ja jag fick några tårar men det gick rätt bra ändå.
    Anton har varit där i 3 dagar nu och leker leker o leker så han mår bra men vi får väl se vad han tycker om att vi lämnar honom.
    Huga!

    För mig så hoppas jag att det skall vara mer avdramatiserat nu men jag är inte helt ok med det än :)

Svar på tråden Dagisnoja