Ingen livsglädje del xx

"Hej töser !

Någon av er som vet hur man botar smärta vid svanken typ?

Vet inte vad jag gjort , men det påverkar mitt humör... och jag som precis börjat le och skratta lite mer än vanligt.. nu klarar jag inte av det..

Och samma visa som alltid.. tar mig inte till läkaren.. rädd för allt han eller hon kan tänkas säga......."

I akut skede:
1. Värmedyna och vila.
2. Undvik att sitta. När du står så försök att spänna magmusklerna och rumpmusklerna så får du rakare hållning vilket ger avlastning för din rygg. Att ta korta promenader vid flera tillfällen per dag är bra då det ökar cirkulationen i ryggen. Alternera med att gå och att vila. Vila ryggliggandes med stor kudde under knäna och underbenen eller liggandes på sidan med böjda ben och en kudde mellan benen och en kudde att vila den övre armen på.
3. Avlastande övningar för ryggen exempelvis ligga på rygg på golvet och lägga underbenen på en köksstol så att vinkeln mellan rygg och lår blir 90 grader. I denna position slappnar ryggmusklerna av. Lägg händerna på magen och iaktta din andning så att den kommer ända nere från magen. Ligg så minst 15 minuter åt gången, gärna längre.

I senare skede då smärtan avtagit:
4. Fysisk aktivitet, promenader, styrketräning, gympa. Arbeta med att stärka bukmuskler och ryggmuskler så du får en "muskelgördel" som ger dig fin hållning och styrka.
5. Viktminskning vid övervikt.

Anonym (mörker) skrev 2008-10-28 00:35:36 följande:

Hej allihop!

Känner att tråden har varit tyst nu ett tag, hur mår ni?

Själv försöker jag ta mod till mig och berätta för min far och se om han kan hjälpa mig på nåt sätt!

Kramar till er alla!

hejsan, har inte riktigt ro å skriva nu men här är väl ungefär lika upp och ner som vanligt..har dock fått hem min sprillans nya laptop idag å det är ju bra:)

Hejsan. Jag har varit tyst också. Går på tre samtal till. Allt bottnar i att jag ska söka nytt jobb under föräldraledigheten. Bröt ihop senast idag på jobbet eftersom att chefen inte fattar hur stressreaktionen och kriser ter sig. Skulle behöva lugnande, men ska prata mer med bm till veckan. Så upp och ner, jämna plågor och trött. Har inte fått utvärderingen klar än.

Kram på er allihop.
Det finns inget tvång på att skriva. Kom bara ihåg att det många gånger lättar en smula när man får dela med sig av all skit man bär på.
Så skriv så ofta och så mycket ni känner för.

Hoppas du får allt stöd du behöver.

jag har sådan ångest ibland. gillar inte tystnad och ensamhet, det är fruktansvärt om kvällarna.. var tvungen att skriva..

Det får du så gärna viol. Jag brukar känna på samma sätt. Många tankar kommer på kvällarna om jag är ensam så jag försöker trötta ut mig rejält och bara somna, ofta på soffan, bara för att kunna slappna av och inte fastna i tankebanorna. Fick ett tips av psykologen. Skriva ner alla tankar på kvällen och på morgonen så går vi igenom det nästa vecka. Hm. Sur ofta på morgonen och stressad. På natten deppig. Jag skriver lite för det är ändå samma återkommande tankar. Allergin för tystheten kommer från min far som ofta gick och muttrade hemma när något var fel så det projicerade jag mot min man till en början. Nu har jag det lite mer under kontroll för tysthet är inte alltid dåligt men ibland.

hej jag hoppas man bara kan hoppa in??

jag fick en son för ett årsedan och blev sjuk precis efteråt. jag gick ner mig i en depression i våras och lyckades på något vis kravla mig ur det mörka hålet, men jag når bara en viss punkt sen går det inte mer. försöker sysselsätta mig hela tiden (så gott det går med min sjukdom) för att bara hålla huvudet ovanför vattenytan, men det är så kämpigt och så blir jag förkyld titt som tätt och då stannar ju hela kroppen av. då blir jag ledsen och deppig igen. vet inte vad jag ska ta mig till?? känns som att jag ska bryta ihop när som helst. när ska mitt gamla liv komma tillbaka?? sitter med en 1-åring och gråter varje dag. älskar honom, men man känner sig inte som en bra mamma när livet känns så här...tack för att jag fick skriva av mig..

Anonym (maskros) skrev 2008-11-06 07:05:37 följande:

jag har varit hos psykolog i våras när jag brakade in i väggen. tyvärr är det inte ovanligt med min sjukdom att man får depression så hon uteslöt förlossningsdepression...nån gång i mellan allt elände så kan jag känna mig riktigt glad, men sen kan jag plötsligt må sämre och gråta en vecka i sträck. jag vet ju att jag är välkommen hos den psykolog jag hade för hon var riktigt bra, men jag har ingen som kan ta hand om min son (min sambo gick arbetslös i våras) och jag kan inte ta med mig honom dit då jag måste ta buss.

måste säga att jag sitter fast i denna lägenhet för jag klarar inte bära min son i trapporna . under graviditeten flyttade vi till denna plats och jag känner ingen här. var meningen att jag skulle börja träffa människor på öppna förskolan, men jag blev sjuk istället...

har en deprimerad alkoholiserad pappa som ringer jämt, men som jag inte har nå't stöd att få från. annars har jag mailkontakt med andra vänner, men ingen riktigt som står mig nära. så det är bara min sambo jag kan prata med och han är världens underbaraste, men det känns ensamt när han inte är hemma. tycker så synd om honom och min son som ser mig ledsen så här...älskar dom ju så mycket!!

Anonym (maskros) skrev 2008-11-06 12:46:54 följande:

Anonym (maskros) skrev 2008-11-06 14:38:51 följande: