oOHalalOo skrev 2009-02-19 20:27:25 följande:
Sakonline''Egentligen blir jag bara irriterad när jag läser sånt där. Jag är hellre skild och lycklig än, gift och olycklig. Det där handlar bara om fasader, det borde även du förstå. Finns nog många muslimer som rent pyskiskt hade mått bra om de vågat skilja sig, precis som alla i övrigt. Dock kanske det är svårare för muslimer att vara skilda, kanske finns fler dömande och kritiserande personer i omgivningen.''Men du förutsätter ju att man är olyckligt gift då bara för att man inte har börjat utifrån attraktionen, eller hur? Hur kan du veta att det handlar om fasader? Har du någon grund för det du påstår? Dessutom verkar du dra alla arrangerade äktenskap över en kam, blir ju inte mer rätt för det. Det kanske finns såna som rynkar på näsan, men det kan man stöta på även på annat håll. Skilsmässa är ju däremot tillåtet i Islam och både man och kvinna kan ta ut den. Så inte måste man vara gift om det skulle skära sig.
Nej, nej, jag tror man kan bli lycklig tillsammans. Finns många olika förhållanden och relationer, alla är vi tillsammans av olika anledningar. Jag menar bara att förutsättningarna för att hitta rätt och inte bara acceptera sitt öde borde ju vara större UTAN arrangerade äktenskap. Jag bloggade om detta idag, där jag frågade mig detta.
kattungejavel.blogg.se/2009/february/utkast-for-ovrigt.html
"Snacka om att verkligen rannsaka sig själv och grubbla ut vad det är man måste veta som inte går att ta reda på senare. Stressigt läge. Som speeddating fast utan lek. Eller så får man tänka på ett helt annat sätt, än om man vore 30 år, frånskild och van vid ett annat utgångsläge. Det kanske är som det gamla, slitna ordspråket; det man inte vet om mår man inte dåligt av. Man kanske inte har (eller får ha) så höga krav; viktigast är att man har samma värderingar (som man får ta reda på genom korta enkätsvar) och fysiskt attraktion. Det handlar antagligen om helt andra premisser än vad jag grundar mina val på. Istället för att bygga upp ett äktenskap innan man gifter sig, bygger man på det efteråt? Har jag förstått det rätt då?
Och tänk. Det kanske blir samma resultat i slutändan ändå? Antingen ett lyckokast, eller platt fall och ond svanskota? Fast känns som att man får ett rätt så stort försprång ändå, med att kunna dejta och möjlighet till samboende, och nästan ett Du-slipper-ut-ur-äktenskapet-kort i fickan. Och bröllop är ändå bara en romantisk kul grej, med någon mindre viktig juridisk innebörd någonstans långt borta ingen bryr sig om."