Ända eller enda?

Ända sitter man på, men kan också vara nåt man avslutar...:Nu ändar jag detta förhållande...

Enda är när det är EN...den ENda...

Ändan sitter man på men är också ett avslut. Ändan på en penna, på en väg.

Jag går till vägens ände.

Du är den ende för mig.

En regel jag läste nyss  var: "Det enda du har ända till är att sitta på"

Annars kopierade jag även detta:

Ende/enda = ensam i sitt slag, bara en; vard. äv. endaste (förstärkande); inte en endaste en

Ända = yttersta delen av något; slut
=stump (garnända);
= ändamål (till den ändan lät han...);
= (vard.) bakdel, stjärt
= göra slut på, (ändalykt, skämtsamt även=bakdel)
=(understryker riktning el rörelse) ända hit, ända till månen

Ur Bonniers svenska ordbok

Men sen blir det lite svårare för med ä kan även skrivas då man talar om tid. T ex, ända sedan jag var barn...

Men man får tänka på bara att enda har med antal att göra. Vid resten av gångerna använder du ända.

Finns säkert bättre grammatiska regler för detta men själv går jag mest på känsla faktiskt.

Nu får ni väl ändå ge er som säger att det

Nu får ni väl ändå ge er som skriver att det ENDA ÄNDA betyder är bakdelen eller slutet på ryggen. Så är det alltså inte. Ta och kolla i Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. Där står det klart och tydligt att ÄNDA har flera betydelser.  Tack för ordet/G