Vad är det för "krterier" som gäller för att soc ska ta ens barn ?

Det är väl inte så konstigt att det är dem som blivit illa behandlade och fått sina liv förstörda som hörs mest?? Förstår inte varför du ens kommenterar en sån självklar sak?
Om jag bryter armen och söker läkarhjälp så finns det ingen som helst anledning att kontakta media när min arm har läkt. Om jag däremot bryter armen och söker läkarhjälp och de gör ett misstag så jag får amputera hela armen så finns det anledning att kontakta media för att de ska upplysa allmänheten om hur illa det kan gå om man hamnar hos en inkompetent läkare med undermålig utbildning till exempel.

Jag tror att hon menar att i antalen fall i media kan verka många men att de kanske bara utgör några få procent av alla fall som soc. tar sig an. D.v.s. att de flesta (mer än 95%?) är fall som fallit ut väl och därför inte kontaktar media.

Ungefär som att krisreportagen om skolan visar en skrämmande bild om trivsel etc. men när föräldrar fyller i enkäter om sitt barns skola är en övervägande del mycket nöjda med den. Konstigt va?

Anonym (lisa) skrev 2009-05-20 11:04:57 följande:

Om du inte ens förstår varför jag kommenterar en så "själklar sak" kanske du ska tänka efter vad den här debatten går ut på.
Uppenbarligen så finns det folk här som blivit dåligt behandlade (i deras egen tanke) av soc och som därmed vill "ropa varg" till alla andra, när en berättelse alltid har minst tre sanningar, en för var sida som är inblandad och en för de som står utanför och ser på.

Om man får sitt barn omhändertaget är det en skymf mot en som förälder, man känner sig misslyckad och man fajtar tillbaka med allt vad man är värd utan att ens snudda vid tanken att soc kanske sett något som man själv inte ser, eftersom man har någon form av problematik, det behöver inte ens vara en diagnos eller ett missbruk utan bara problem att se saker för vad de är...
ALLA (med få undandtag) som fått sina barn under LVU skriker om att de inte gjort fel... en del får med sig press och media som ser sin chans att få ett sensationsreportage och att sälja lösnummer. Vi måste ha i huvudet att INGEN tidning bryr sig om något annat än att sälja, och denna typ av sensationer säljer just pga det finns folk som genast hänger på utan att ens försöka se andra sidan. Och eftersom som har sekretess och därmed inte får lägga ut akter i media ens om de inblandade säger okej, de får inte kommentera enskilda fall pga lagen och därmed har pressen guldläge då de står oemotsagda

den som är utredd kan avsäga sig sekretessen.. dvs att jag som förälder är okej med att pressen lägger ut MIN akt.. men soc kan inte bryta det och besvara det som sägs i akten....oavsett vad den fria personen säger

Anonym (lisa) skrev 2009-05-20 10:22:01 följande:

Jag har kollat några av de där artiklarna och det finns ju en hel del att ifrågasätta även om man inte är socialassistent själv. För det första är flera anonyma (liksom här), vilket minskar trovärdigheten´. Sedan är det bara deras sida av saken man får höra. Vissa påstår t.o.m. att de blivit utredda helt utan anledning (liksom ett par i denna tråd)! Som om soss bara genom någon slags elak slump valt ut dem att trakassera - inte så trovärdigt...

Jag sökte hjälp för min son när situationen var ohållbar här hemma.
Min erfarenhet är att soc kan vara helt fantastiska. Jag fick precis det stödet som jag behövde, kände att jag kunde bolla mina problem med dem och få de redskapen jag behövde för att få vår tillvaro att fungera.

Jag mådde också väldigt dåligt just då och gick i samtalsterapi med depression.
Hemma var det kaos och jag fick sällan städat....detta pratade vi om också, och jag fick tips och råd hur jag skulle minska kaoset hemma. Delvis påverkade ju våran kaotiska hemmamiljö sonens hälsa.

Det var aldrig tal om att de skulle omhänderta sonen eller göra någon utredning, jag hade ju själv sökt hjälp.....det påpekade de ofta att det var starkt av mig att själv söka hjälp hos dem och att de fall där de får rycka in oftast handlar om en förälder som inte vågat/velat be om hjälp i tid eller där föräldern inte insett problemen.

Vad menar du egentligen? Soc gör INGENTING utan att först göra en utredning!
Det är genom utredningen de beslutar vilka hjälpinsatser din familj kan behöva.
Så detta tror jag tyvärr inte alls på!

Anonym (lisa) skrev 2009-05-20 16:09:10 följande:

Jag tror att det handlar om ett missförstånd om vad en utredning ÄR. Som utredningar framställs här är utredningar något förnedrande och rotande i privatlivet medans min uppfattning om en utredning (och jag har varit med om tre st personligen) är att man samtalar med tjänstemän/kvinnor om sin situation, de talar ev med andra som möter barnet i vardagen tex förskolor skolor och sen fattar man ett beslut om det behövs insatser. Om man sammarbetar så blir det ju inte värre än så, om man motsätter sig så drar det hela ut på tiden och utredningen blir en större maskin.

Jag samarbetade då under utredningen, men likt förbannat blev jag jävligt illa behandlad och dem tog även mina barn ifrån mig.

ja men då fanns det säkert något under utredningen som gjorde att de ansåg att det fanns orsak till detta...

Det var jag som skrev inlägg 66 som du ifrågasatte.

Det jag menar är är att de inte startade någon utredning om min lämplighet eller huruvuda sonen fungerade hemma, utan de lyssnade på vad jag sade och hjälpte mig med det jag bad om hjälp med.
Sedan ställde de ju motfrågor för att få en bild av hur de skulle kunna hjälpa oss. Men det var ju jag som var där frivilligt. Ville jag inte ha mer hjälp så var det bara för mig att återgå till vårt liv.
Det var ju jag som behövde få hjälp med hur jag skulle hantera situationen för att hela familjen skulle må bra.

Du har nog missuppfattat situationen helt och hållet. Soc arbetar inte på det sätt som du försöker beskriva.
Men det gör inget - så länge både du och barnen mår bra idag så spelar resten ingen roll.

Var då?