Jo jag har stallt in mig på det värsta men hoppas på det bästa...
har läst mycket om denna cancern och har förståt att den är i princip obotlig.
tack för erat stld värmer jätte mycket.
beklagar din sorg
skickar varma kramar till er alla som varit /är med om samma sak..
Anonym (medkänsla) skrev 2009-07-09 10:59:24 följande:
Jag tycker att du ska förbereda dig för det värsta men hoppas på det bästa. Men cancer bukspottskörteln är i princip obotligt. Det handlar mer om hur lång tid hon har kvar och framför allt hur det tiden ska vara. Vissa här ovan har ju faktiskt fått flera år efter diagnosen. Det kanske inte är någon tröst, och den är svår att finna just nu. Det kan låta hårt - för det är inte det du vill höra - men jag tycker att du ska ställa dig in på att hon kanske inte kommer att finnas så länge till därför se till att säga allt det du vill säga, ställa alla de frågorna som du vill ställa, be henne berätta om sin barndom och annat. Ge henne saker som hon vill ha, upplevelser och så vidare. Spendera mycket tid men henne.Jag har själv sorg just nu eftersom en nära släkting, bara 46 gick bort i fredags i en kombination av bukspottskörtel- och levercancer. Han fick sitt besked 2 april. Sen gick det så fruktansvärt snabbt. Man kan inte tro att det är sant. Han genomgick samma behandlingsschema på samma ställe som anonym (stockholm). Vi är många som vet vad du går igenom.Kram