• Anonym (ledse­n,förv­irrad)
    Äldre 7 Jun 12:35
    75750 visningar
    28 svar
    28
    75750

    min mamma har fått cancer i bukspottkörteln

    för någon dag sen fick jag reda på att min mamma har fått cancer i bukspottkörteln. jag skulle vilja prata med folk som är i samma sits.. finns det någon chans för henne. vet att det är jätte farligt. skulle vilja höra att det finns folk som har klarat sig igenom det. tacksam för alla svar. hon har redan besegrat cancer en gång tidigare.. då hade hon i livmorden.

  • Svar på tråden min mamma har fått cancer i bukspottkörteln
  • Äldre 11 Jul 12:37
    #11

    hej. jag beklagar verkligen att detta händer.

    jag förlorade själv min pappa för exakt 9 år sen (igår) och det gick väldigt fort. han hade dock en annan sjukdom.
    det trista med det var att jag inte hann säga och göra det jag ville med pappa, utan helt plötsligt fanna han inte mer. och det är en sorg som man alltid bär med sig

    du har nu "chansen" (låter så knäppt) att umgås med din mamma under den tuid ni har kvar. att säga det ni vill mm.

    men ibland undrar jag, vad är bäst? att bara dö och inte veta nåt, eller veta att man ska dö och hinna säga adjö?

    jag hoppas ni har en bra relation i övrigt, så du inte behöver känna skuld över det sen

    kramar

  • mitten­avapri­l
    Äldre 11 Jul 12:43
    #12

    Min farmor som var 93 år fick diagnosen i april. Hon var för gammal för att göra något åt det och gick bort strax efter midsommar. ( Hon gav upp då hennes son (min far) gick bort i cancer i mars iår)

    Ta vara på den tid ni har tillsammans och gör allt som din mor känner att hon vill göra.

    Du/ni har en svår tid framöver men som ovan här skiver så iom beskedet så har ni tid till att säga adjö.

  • Anonym (ledse­n,förv­irrad) Trådstartaren
    Äldre 11 Jul 22:09
    #13

    jo vi har väldigt bra relation.. vi kan prata om allt och inget.. jag kommer ta vara på våran tid tillsammans... göra saker hon vill göra se till så hon får träffa sina barnbarn...

    jag är nog tacksam att jag fick reda på innan, så jag hinner säga allt jag vill säga och allt vi vill göra ihop. varit med om min morfar han dog i sömnen. det var helt oväntat. han och jag hade väldig speciellt band.. där han var hittade ni mig, hjälpte honom plocka mask till fiskningen, meka med bilen ja allt man kan tänka sig.

  • Äldre 12 Jul 07:35
    #14

    Anonym (ledsen,förvirrad) skrev 2009-07-11 22:09:34 följande:


    jo vi har väldigt bra relation.. vi kan prata om allt och inget.. jag kommer ta vara på våran tid tillsammans... göra saker hon vill göra se till så hon får träffa sina barnbarn...jag är nog tacksam att jag fick reda på innan, så jag hinner säga allt jag vill säga och allt vi vill göra ihop. varit med om min morfar han dog i sömnen. det var helt oväntat. han och jag hade väldig speciellt band.. där han var hittade ni mig, hjälpte honom plocka mask till fiskningen, meka med bilen ja allt man kan tänka sig.
    jag och min farfar stod varann jättenära. jag brukade vara hos dom minst varannan helg.
    och en dag när dom låg o vilade middag så hördes ett konstigt ljud från sovrummet. smög dit för att titta, och där ligger farfar, helt blå och med ögon och mun öppna, stirrandes på mig. han dog av en hjärtattack.

    jag var 15. det är en bild som har satt sig på mig.(så klart) men jag var ändå så modig att jag efter att ha ringt 112, gick o stängde ögonene och försökte stänga munnenm och la armarna så fint på bröstet och sjöng för honom.

    på morgonen när vi åt frukost hade jag sagt till honom att jag tyckte han skulle unna sig ett par nya byxor. då sa han " jag ska ändå inte leva länge till"...(samma dag som han dog) och han var orolig o vankade fram o tillbaka kvällen innan. om han bara sagt till oss att han var orolig!
  • Anonym (ledse­n,förv­irrad) Trådstartaren
    Äldre 12 Jul 20:26
    #15

    ursch vilken jobbig uplevelse du varit med om. det låter som du var väldigt stark tjej när du var 15år.
    skickar många värmande kramar till dig..


    Tina83 skrev 2009-07-12 07:35:44 följande:
    Anonym (ledsen,förvirrad) skrev 2009-07-11 22:09:34 följande:
    jag och min farfar stod varann jättenära. jag brukade vara hos dom minst varannan helg. och en dag när dom låg o vilade middag så hördes ett konstigt ljud från sovrummet. smög dit för att titta, och där ligger farfar, helt blå och med ögon och mun öppna, stirrandes på mig. han dog av en hjärtattack. jag var 15. det är en bild som har satt sig på mig.(så klart) men jag var ändå så modig att jag efter att ha ringt 112, gick o stängde ögonene och försökte stänga munnenm och la armarna så fint på bröstet och sjöng för honom. på morgonen när vi åt frukost hade jag sagt till honom att jag tyckte han skulle unna sig ett par nya byxor. då sa han " jag ska ändå inte leva länge till"...(samma dag som han dog) och han var orolig o vankade fram o tillbaka kvällen innan. om han bara sagt till oss att han var orolig!
  • rednec­k girl
    Äldre 12 Jul 20:34
    #16

    min morfar dog av cancer i just bukspottskörteln.det gick fort.fanns inget att göra sa dom.fruktansvärt att stå bredvid och inte kunna hjälpa till.ta vara på din tid med mamma.tala om hur mycket du älskar henne.lev i nuet.måla inte fan på väggen innan ni vet utgången.

  • Anonym (ledse­n,förv­irrad) Trådstartaren
    Äldre 20 Jul 20:59
    #17

    idag var mamma och prata med läkarn... hon har inte cancer.. hur glad som heldt

    men förstår inte hur en läkare kan säga innan hon gjort magnet röntgen att det var cancer och att det inte såg bra ut????

  • Anonym (Stock­holm)
    Äldre 21 Jul 06:48
    #18
    Anonym (ledsen,förvirrad) skrev 2009-07-20 20:59:19 följande:
    idag var mamma och prata med läkarn... hon har inte cancer.. hur glad som heldtmen förstår inte hur en läkare kan säga innan hon gjort magnet röntgen att det var cancer och att det inte såg bra ut????
    Men det låter ju jättekonstigt!!!!!

    När min man åkte in akut på sjukhuset gjorde de alla undersökningar man kan göra (röntgen, ultraljud, datortomografi och gastroskopi) INNAN han fick besked om att han har cancer. Läkarna misstänkte ju det ganska omgående eftersom han hade alla symptom på cancer i bukspottkörteln, men de sa inte ett knyst om det förrän de hade gjort alla undersökningar, vilket tog två dygn.

    Man måste ju kunna anmäla den där läkaren din mamma träffat. Klart man inte får säga att det är cancer innan de VET om hon har det eller inte. Och varför sa de att hon har just bukspottkörtelcancer? Hade hon högt blodsocker? Vilka symptom hade din mamma? Och vad är det för fel på din mamma nu när hon inte har cancer?
  • Anonym (ledse­n,förv­irrad) Trådstartaren
    Äldre 21 Jul 21:42
    #19

    hon hade inflamation i bukspottkörteln först..

    prata med mamma igår efter jag skrivit här innan läkarna hade sagt igår att alla prover ser bra ut och det dem hade sett förut var vattencystor så dem ska dem hålla koll på så dem inte blir större.

    jo man kan anmäla dem. ska se hur mamma vill ha det om hon vill anmäla lr inte.... om hon vill ska jag fixa det så slipper hon göra det..

  • HannaM­arie
    Äldre 11 Aug 18:57
    #20

    Jag beklagar verkligen. Min moster som har stått mig väldigt nära gick bort i cancer i levern och bukspottskörteln. En riktigt kamp som fick henne att leva på övertid sa läkarna. Hon hade jävlaranamma...I slutet av hennes sjukdomstid kunde hon inte längre tala, då fick hon reda på att hon skulle bli farmor....hon fick aldrig träffa honom. Jag vill inte lämna ut namn då det kanske är känsligt för resten av släkten. Jag är så glad att jag fick ta ett sista adjö när hon låg där så vacker, med en vit värmande poncho, ett fotografi och en ängel i kedja runt halsen. En likadan ängel har hennes barnbarn runt halsen i dag. Det finns ingenting jag kan säga för att få dig må bättre nu när du vet din mammas sjukdom. Bara försök få tiden som är kvar att bli meningsfull och minnesrik. Lev väl

  • Äldre 14 Apr 21:34
    #21
    +1

    Hej! Jag vill dela med mig av min pappas historia angående cancer i bukspottkörteln. Min pappa var 66 år hösten 2010 och kände sig inte bra, ont i magen och tappat lite i vikt pga ingen direkt matlust. I december kring lucia blev han alldeles gul och sökte först då hjälp. Han blev omedelbart inlagd och dom konstaterade att han hade stopp i gallgången, därför hade han fått gulsot . Dom gjorde nån lätt op så gallgången blev fri igen. Efter det blev han röntgad och dom hittade då en tumör på bukspottskörteln. Detta besked fick han på julafton. Han fick permis och satt här hemma hos oss alldeles sjuk o trött stackaren . Läkarna på Hbg lasarett bedömde att tumören satt så pass bra att han kunde bli opererad men att det var en stor operation. Redan 7 januari 2011 blev han opererad då dom tog bort halva bukspottskörteln , hela tolvfingertarmen, en bit av tunntarmen och en bit av magsäcken. Operationen gick bra men en del komplikationer där dom till slut fick ta bort hela bukspottskörteln . Då han låg på intensiven 3 v efter op drabbades han av en inre blödning och nästan strök med. Men han återhämtade sig sakta men säkert. Han låg inlagd på sjukhus i 8 månader pga att han hela tiden hade läckage i tarmarna . Men till slut kom han hem och han är helt återställd idag lite mer än två år senare ! Eftersom han inte har någon bukspottskörteln så får han insulinsprutor några gånger per dag men det har han lärt sig att leva med. Jag ville bara dela med mig av min pappas fall och säga till er som drabbats eller har anhöriga som drabbats att det inte behöver vara slut. Jag trodde det med min pappa men tack vare operationen whipples så har han blivit frisk. Kämpa på

  • Äldre 24 Oct 23:59
    #22

    Min mamma, 71 år, kämpade in i det sista...

    Min mamma fick diagnosen bukspottkörtelcancer i slutet av mars detta året. Efter att under tid haft smärtor i både mage och rygg. Man trodde först det var magkatarr men efter röntgen så såg man förändringar i bukspottkörteln. Det vi fick veta var att tumören satt på ett gynnsamt ställe och att den kommer att opereras bort. Den hade heller inte spridit sig till andra delar. Man började planera för en operation i Lund. Innan operation ville läkare i Lund göra en ytterligare röntgen, fråga mig inte varför. Efter denna röntgen kom beskedet....cancern är spridd till hela bukpartiet och därför görs ingen operation. Jag hade då redan tagit reda på information om sjukdomen via internet och visste därför att endast ett fåtal som opereras överlever ett par år och att de som inte kan opereras dör inom 1 år. Detta var såklart inget som jag och mina syskon berättade för min mamma. Mamma förklarade tidigt att hon inte var klar med livet och tänkte genomgå cellgiftsbehandling. Hon valde den tuffaste behandlingen. Varannan måndag fick hon cellgifter genom dropp. Förutom detta fick hon äta mängder med medicin mot värk, illamående, förstoppning....ja listan kan göras lång! Hon hade redan innan diagnosen börjat tappa i vikt och värre blev det. Man satte in palliativ vård och hon fick hjälp av fantastisk personal. I juni blev hon jättedålig. Hon kräktes så fort hon försökte äta. Hon blev inlagd på hospis och vi anhöriga såg slutet närma sig. Men efter några dygn repade hon sig och kunde komma hem igen. Cellgiftsbehandlingarna fortsatte och hon åldrades mer och mer, åt mindre och mindre, tappade mer och mer i vikt. En ny röntgen gjordes, cancern hade inte spridit sig mer. Detta gav mamma styrka att fortsätta kämpa. Efter ytterligare några behandlingar så blir hon så pass dålig att hon inte klarar av någonting på egen hand. Man bestämmer sig för att ändra från den tuffaste behandlingen till en mycket lindrigare. Tyvärr märkte varken hon eller vi någon skillnad. Hon blev inlagd på hospis igen. Eftersom jag bor i en annan stad så blev det mycket telefonkontakt med mamma. Nu märkte jag att hon hade svårt att prata, gav svar på andra frågor än de jag ställde samt lät uppgiven. På kvällen den 22:e oktober får jag samtal från syskonen om att jag borde komma till sjukhuset. Mamma hade under eftermiddagen varit dålig men ändå så pass pigg att hon orkade prata men efter ett toabesök förändrades allt. Jag satte mig i bilen i ilfart till sjukhuset. När jag kommer in är mamma kraftigt smärtlindrad och hon sover. Efter ett par timmar vaknar hon och ser att vi finns på plats. Hon kramar min hand men har inte förmågan att uttrycka sig i tal. Hon kämpar för att andas och varje andetag känns tungt. Jag ser hur mycket hon plågas och jag kan se paniken i hennes ögon...hon var ju inte klar med livet. Hon får mer smärtlindring och lyckas slappna av. Vi sitter vid hennes sida hela tiden. Natten fortlöper och efter ett par timmar blir andningen lugnare. Jag blir rädd, hämtar sjuksköterskorna som kommer in. Jag kan se lugnet i deras ögon. De har varit med om detta förut och vet vad som kommer hända härnäst. Allt går sedan på några få minuter. Hon tar sista andetaget kl 03.10!

    Detta är en hemsk sjukdom med en minimal chans att överleva. Jag är glad att jag de sista månaderna träffade mamma så ofta jag kunde och orkade. Från det att hon fick diagnosen till att hon tog det sista andetaget tog det nästan exakt 7 månader! Jag befinner mig nu i en stor sorg och känner med er alla som har eller haft anhöriga som drabbats av detta!

    Nu står man här, 30 år gammal, utan sin mamma.

  • Anonym (Valle­)
    Äldre 5 Nov 10:34
    #23

    Oj! Grattis att det inte var cancer!!

    Var på väg att nämna att man kan ha den snällare enokrina varianten (eller var det exokrin som varn snällare). Hur som hellst är det bara 5% som har den - Steve Jobs t.ex, men han struntade ju i att gå och göra något åt det.

  • Anonym (Marie­-Loise­)
    Äldre 24 Nov 17:33
    #24
    Noelmoa12 skrev 2013-04-14 21:34:24 följande:

    Hej! Jag vill dela med mig av min pappas historia angående cancer i bukspottkörteln. Min pappa var 66 år hösten 2010 och kände sig inte bra, ont i magen och tappat lite i vikt pga ingen direkt matlust. I december kring lucia blev han alldeles gul och sökte först då hjälp. Han blev omedelbart inlagd och dom konstaterade att han hade stopp i gallgången, därför hade han fått gulsot . Dom gjorde nån lätt op så gallgången blev fri igen. Efter det blev han röntgad och dom hittade då en tumör på bukspottskörteln. Detta besked fick han på julafton. Han fick permis och satt här hemma hos oss alldeles sjuk o trött stackaren . Läkarna på Hbg lasarett bedömde att tumören satt så pass bra att han kunde bli opererad men att det var en stor operation. Redan 7 januari 2011 blev han opererad då dom tog bort halva bukspottskörteln , hela tolvfingertarmen, en bit av tunntarmen och en bit av magsäcken. Operationen gick bra men en del komplikationer där dom till slut fick ta bort hela bukspottskörteln . Då han låg på intensiven 3 v efter op drabbades han av en inre blödning och nästan strök med. Men han återhämtade sig sakta men säkert. Han låg inlagd på sjukhus i 8 månader pga att han hela tiden hade läckage i tarmarna . Men till slut kom han hem och han är helt återställd idag lite mer än två år senare ! Eftersom han inte har någon bukspottskörteln så får han insulinsprutor några gånger per dag men det har han lärt sig att leva med. Jag ville bara dela med mig av min pappas fall och säga till er som drabbats eller har anhöriga som drabbats att det inte behöver vara slut. Jag trodde det med min pappa men tack vare operationen whipples så har han blivit frisk. Kämpa på


    Jag har också en sån historia där allt gick bra. Min kusin fick cancer i bukspottkörteln och dom opererade bort en del av bukspottkörteln och mjälten. Alltså inte Whipples. Det beror på var tumören sitter. Bukspottkörteln är uppdelad i huvud, kropp och svans. Kusinens satt i svansen. De fick bort allt och hon mår bra. Precis som den som skrev innan så har hon fått diabetes men hon slapp cancern iaf. Om man bara upptäcker det i tid så behöver det inte vara kört. Om man har mycket cancer i släkten och många av dom i magen bör man vara vaksam om man får ont i magen, blir illamående, bajset blir ljust, kisset blir mörkt och värk som kan stråla ut upp åt ryggen. Så förlora inte hoppet det första ni gör, som får diagnosen cancer i bukspottkörteln. Det är en aggressiv cancer men det behöver inte vara kört.
  • Äldre 31 Dec 04:13
    #25

    Min pappa som är 78 år har för tre månader sedan fått diagnosen bukspottkörtelcancer. Prognosen är ca ett år kvar att leva. Han får cytostatika för att försöka bromsa tumören. Han har jätteont och orkar knappt röra sig. Han orkar mindre och mindre. Han har gått ner i vikt så han ser ut som ett benrangel. Jag är så fruktansvärt förtvivlad och ledsen. Vet inte vad jag ska göra. Jag har ända sedan jag var liten (är nu 36 år) varit fullkomligt skräckslagen att förlora mina föräldrar och nu börjar det bli verklighet... Jag lider av att se min älskade pappa må så dåligt.... Vill inte förlora honom....

  • Äldre 31 Dec 05:48
    #26
    Anonym (ledsen,förvirrad) skrev 2009-06-07 12:35:27 följande:

    för någon dag sen fick jag reda på att min mamma har fått cancer i bukspottkörteln. jag skulle vilja prata med folk som är i samma sits.. finns det någon chans för henne. vet att det är jätte farligt. skulle vilja höra att det finns folk som har klarat sig igenom det. tacksam för alla svar. hon har redan besegrat cancer en gång tidigare.. då hade hon i livmorden.


    Min pappa hade cancer i bukspottkörteln och levern. Det var så långt gånget att de trodde at han haft det minst i ett par år. Det gick fort...

    Det finns säkert möjlighet att det går bättre om man upptäcker cancern tidigare och sätter in behandling.
  • Anonym (Varit där)
    Äldre 31 Dec 08:38
    #27
    Morganw skrev 2016-12-31 04:13:22 följande:

    Min pappa som är 78 år har för tre månader sedan fått diagnosen bukspottkörtelcancer. Prognosen är ca ett år kvar att leva. Han får cytostatika för att försöka bromsa tumören. Han har jätteont och orkar knappt röra sig. Han orkar mindre och mindre. Han har gått ner i vikt så han ser ut som ett benrangel. Jag är så fruktansvärt förtvivlad och ledsen. Vet inte vad jag ska göra. Jag har ända sedan jag var liten (är nu 36 år) varit fullkomligt skräckslagen att förlora mina föräldrar och nu börjar det bli verklighet... Jag lider av att se min älskade pappa må så dåligt.... Vill inte förlora honom....


    Jag var med om samma med min mamma. Hon levde just över 1 år vilket är ovanligt länge. Se till att ligga på,så din pappa får smärtlindring. Min mamma hade först morfinplåster och sedan fick morfinpump inopererat. Hon fick också näringsdryck på recept. Min mamma fick ständiga diarréer och kunde inte tillgodogöra sig fett. Hemsk sjukdom detta!

    Ta tillvara på tiden och träffa din pappa så mycket som möjligt. Man har även rätt till anhörigdagar genom FK vid svår sjukdom. Fast det är nog bara 100 dar om jag minns rätt. Var pappa som tog ut dagarna på min mamma. Jag var mammaledig så jag var så ofta jag kunde hos mamma med min bebis.
  • Anonym föräld­raledi­g
    Äldre 31 Dec 09:10
    #28

    Min pappa fick diagnosen cancer i bukspottkörteln under hösten. Han genomgick en whipple efter ungefär en månad där de tog bort tumören, det kunde också konstateras att cancern inte hunnit sprida sig. Nu ska han få cellgifter för att minska återfallsrisken.
    Är det någon som vet hur stor risk det är för att cancern kommer tillbaka? Tänker på att det är så få som överlever på längre sikt, trots lyckad operation.

Svar på tråden min mamma har fått cancer i bukspottkörteln