• Anonym
    Äldre 26 Jul 20:05
    1755 visningar
    15 svar
    15
    1755

    Samarbetssamtal + misshandel = ?

    Är det någon som kan regler kring hur socialtjänsten ska hantera föräldrar med en historia av misshandel i förhållandet - jag har hört att man ej ska behöva gå i samarbetssamtal med sin fd förövare, stämmer detta?
    Och i sådana fall, måste förövaren vara dömd för brottet?

  • Svar på tråden Samarbetssamtal + misshandel = ?
  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 26 Jul 20:48
    #1

    puffar

  • Anonym (insat­t)
    Äldre 26 Jul 20:50
    #2
    Anonym skrev 2009-07-26 20:05:09 följande:
    Är det någon som kan regler kring hur socialtjänsten ska hantera föräldrar med en historia av misshandel i förhållandet - jag har hört att man ej ska behöva gå i samarbetssamtal med sin fd förövare, stämmer detta?Och i sådana fall, måste förövaren vara dömd för brottet?
    Samarbetssamtal är alltid frivilliga! Ingen kan bli tvingad att delta i sådana!
  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 26 Jul 20:57
    #3
    Anonym (insatt) skrev 2009-07-26 20:50:19 följande:
    Samarbetssamtal är alltid frivilliga! Ingen kan bli tvingad att delta i sådana!
    Jag vet att dom är frivilliga, men det kan ju ses som att man är osamarbetsvillig om man inte deltar = inte bra i en kommande vårdnadstvist.
    Därför undrar jag om det finns några särskilda riktlinjer?
  • Anonym (~~~~)
    Äldre 26 Jul 21:00
    #4

    Varför vill du inte gå på samarbetssamtal då? Sålänge man sitter där är man inte i någon risk att bli misshandlad, sen kan man få följe med någon till/från bilen om man känner sig hotad.

    Att gå på samarbetssamtal kan vara bra många gånger, för då kan andra se hur man blir behandlad etc. OM det skulle komma till vårdnadstvist.

    Soc. antecknar eller registrerar itne samarbetssamtal, däremot kan man kalla in dem som vittne i vårdnadstvister om det skulle behövas. Samt kan de skriva dokument om huruvuda ett umgänge skall äga rum som är juridiskt bindande.

  • Anonym (insat­t)
    Äldre 26 Jul 21:09
    #5
    Anonym skrev 2009-07-26 20:57:17 följande:
    Jag vet att dom är frivilliga, men det kan ju ses som att man är osamarbetsvillig om man inte deltar = inte bra i en kommande vårdnadstvist.Därför undrar jag om det finns några särskilda riktlinjer?
    Har man verkliga skäl att inte vilja delta i samarbetssamtal blir man förstås inte klassad som icke samarbetsvillig - det är en myt!
  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 26 Jul 21:23
    #6
    Anonym (~~~~) skrev 2009-07-26 21:00:04 följande:
    Varför vill du inte gå på samarbetssamtal då? Sålänge man sitter där är man inte i någon risk att bli misshandlad, sen kan man få följe med någon till/från bilen om man känner sig hotad. Att gå på samarbetssamtal kan vara bra många gånger, för då kan andra se hur man blir behandlad etc. OM det skulle komma till vårdnadstvist. Soc. antecknar eller registrerar itne samarbetssamtal, däremot kan man kalla in dem som vittne i vårdnadstvister om det skulle behövas. Samt kan de skriva dokument om huruvuda ett umgänge skall äga rum som är juridiskt bindande.
    Hoppas du skojar?

    Har man blivit misshandlad under lång tid, med följden att göra allt för att undvika konflikter (det behöver inte handla om att åka på en rak höger), kommer det knappast bli tal om SAMARBETE mellan parterna. Den ena parten kommer alltid ha en psykologiskt övertag, något som är väldigt svårt för socialarbetarna att se under en timmes samtal om dom inte har kunskap om den bakomliggande historien.
  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 26 Jul 21:25
    #7
    Anonym (insatt) skrev 2009-07-26 21:09:23 följande:
    Har man verkliga skäl att inte vilja delta i samarbetssamtal blir man förstås inte klassad som icke samarbetsvillig - det är en myt!
    Men tar rätten saken på allvar då om misshandlaren inte blivit dömd för sitt brott? Det skulle ju kunna vara "skitsnack" för att försvåra omständigheterna, eller hur?
  • Anonym (~~~~)
    Äldre 26 Jul 21:31
    #8
    Anonym skrev 2009-07-26 21:23:35 följande:
    Hoppas du skojar?Har man blivit misshandlad under lång tid, med följden att göra allt för att undvika konflikter (det behöver inte handla om att åka på en rak höger), kommer det knappast bli tal om SAMARBETE mellan parterna. Den ena parten kommer alltid ha en psykologiskt övertag, något som är väldigt svårt för socialarbetarna att se under en timmes samtal om dom inte har kunskap om den bakomliggande historien.
    Oj hoppsan vad defensiv man kan bli då?

    Berätta för socialarbetarna då liksom?
  • Anonym (insat­t)
    Äldre 26 Jul 22:15
    #9
    Anonym skrev 2009-07-26 21:25:09 följande:
    Men tar rätten saken på allvar då om misshandlaren inte blivit dömd för sitt brott? Det skulle ju kunna vara "skitsnack" för att försvåra omständigheterna, eller hur?
    Fast för att göra en riskbedömning (som domstolen är skyldig att göra i vå-bo-umg-ärenden) behövs ingen fällande dom ...
  • Anonym (Bränd­)
    Äldre 26 Jul 22:34
    #10

    Fråga din advokat om råd just i ditt fall, TS. Det är olika från fall till fall.
    Jag gick med på samarbetssamtal fast jag inte ville. Jag var precis som du rädd för vad FR skulle skriva i sitt utlåtande annars. Jag hade ingen dom mot exet just då, den kom senare.
    Jag hade PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) och mådde fruktansvärt dåligt av att behöva träffa exet. Det spelade ingen roll att det fanns andra personer i rummet. Minnena av misshandeln och rädslan satt i ryggmärgen.
    FR gick hela tiden på pappans linje och när jag sa att jag mådde dåligt av att behöva sitta i samma rum, (vi hade kontaktperson vid lämning/hämtning), sa handläggaren "men tänk på barnet".
    Jag blev så förbannad men visade det inte förstås. Man måste vara strategisk med FR. Anledningen till att jag polisanmälde och ansökte om vårdnaden var ju enbart barnet. Om vi inte hade haft barn så hade jag aldrig suttit där och blivit förnedrad av FR utan dragit från landet tills han hade hittat ett nytt offer.
    De daltade med pappan och ifrågasatte mig tills han höll på att slå ihjäl nästa kvinna och åkte in. Då först började de lyssna på mig.

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 26 Jul 22:43
    #11
    Anonym (Bränd) skrev 2009-07-26 22:34:32 följande:
    Fråga din advokat om råd just i ditt fall, TS. Det är olika från fall till fall.Jag gick med på samarbetssamtal fast jag inte ville. Jag var precis som du rädd för vad FR skulle skriva i sitt utlåtande annars. Jag hade ingen dom mot exet just då, den kom senare.Jag hade PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) och mådde fruktansvärt dåligt av att behöva träffa exet. Det spelade ingen roll att det fanns andra personer i rummet. Minnena av misshandeln och rädslan satt i ryggmärgen. FR gick hela tiden på pappans linje och när jag sa att jag mådde dåligt av att behöva sitta i samma rum, (vi hade kontaktperson vid lämning/hämtning), sa handläggaren "men tänk på barnet". Jag blev så förbannad men visade det inte förstås. Man måste vara strategisk med FR. Anledningen till att jag polisanmälde och ansökte om vårdnaden var ju enbart barnet. Om vi inte hade haft barn så hade jag aldrig suttit där och blivit förnedrad av FR utan dragit från landet tills han hade hittat ett nytt offer.De daltade med pappan och ifrågasatte mig tills han höll på att slå ihjäl nästa kvinna och åkte in. Då först började de lyssna på mig.
    Tack för ditt svar. Vi har gått igenom vårdnadstvisten redan, jag anmälde men det lades ned i brist på bevis, och min anmälan vändes istället emot mig av motparten i själva tvisten.
    Jag fick ensam vårdnad, men har ändå kämpat på med samarbetssamtal för barnens skull, precis som du säger mår jag fruktansvärt dåligt med ångest, ilska, maktlöshet, inför varje samtal. Det är hemskt att behöva gå igenom denna energiurladdning varje gång.
    Detta har jag hållt på med i flera år, vi separerade -03, och jag fick vårdnaden -07. Först nyligen fick jag höra att med en sån bakgrund ska man inte behöva gå tillsammans på dessa samtal. Då menar jag även samtalen under FRs utredning.
    Jag känner mig totalt överkörd, och undrar om detta verkligen stämmer, för i sådana fall har jag ju blivit felbehandlad.
  • Anonym (Bränd­)
    Äldre 27 Jul 10:30
    #12

    Jag vet inte hur det är nu men tidigare fanns det en generell riktlinje inom FR att INTE rekommendera samarbetssamtal när det hade förekommit hot och våld.

    Vid vårt första samarbetssamtal bodde jag i ett annat område och gick bara med på det för att handledaren, som dessutom var psykolog, skulle få se hur exet betedde sig. Mycket riktigt satt han med hårt knutna nävar, blängde argt på mig och höjde rösten, t.o.m. mot psykologen. Han blev så aggressiv att hon fick be honom lämna rummet.

    Efteråt berättade hon 'off the recorcd' att hon hade skrivit "personlighetsstörning?" om honom i sina anteckningar och när jag ansökte om besöksförbud ställde hon upp och vittnade. (Jag fick inget besöksförbud ändå trots hot och trakasserier dygnet runt.) Psykologen avrådde bestämt från fler samarbetssamtal för allas säkerhet och min psykiska hälsa. Jag mådde fruktansvärd dåligt under den här tiden.

    När jag flyttade till ett nytt område under tvisten så berättade jag för FR där om vad som hände under vårt första samarbetssamtal. Jag gav dem nr till psykologen så att de skulle få en neutral bedömning men de viftade bort det direkt.

    De brydde sig inte ett dugg utan övertalade mig till att sitta där igen med mitt aggressiva ex. De försvarade honom t.o.m. när han kallade mig fula saker. "Man kan uppfatta ord så olika förstår du och jag tror att XX kände sig hotad när du sa att du vill ta det här till tingsrätten."

    Den här mannen hade alltså misshandlat mig psykiskt/fysiskt och var dömd för olaga hot för mig och de sa till mig att HAN kände sig hotad när jag försökte få myndigheternas hjälp att skydda mig och barnet. De hävdade in i det sista att han bara hade lite separationsångest tills han en dag häktades igen för olaga hot, grov misshandel och mordförsök.

    Det är alltså helt godtyckligt om FR kommer att pressa på om samarbetssamtal. Det handlar bara om vilken handläggare du får och det i sig är skrämmande. Min personliga åsikt är att samarbetssamtal i fall som våra är fullkomligt meningslösa, inte gynnar barnet på något sätt och bara ger pappan ytterligare ett tillfälle att manipulera och skrämmas.
    Det är dessutom ren förnedring för kvinnan.Jag vet inget annat brottsoffer som måste sitta och konversera artigt med sin förövare.

  • Anonym (insat­t)
    Äldre 2 Aug 21:08
    #13

    Anonym (~~~~) skrev: "Soc. antecknar eller registrerar itne samarbetssamtal, däremot kan man kalla in dem som vittne i vårdnadstvister om det skulle behövas."
    - Det kan man inte göra! Samtalsledare i samarbetssamtal arbetar, om de byts ut inför ev utredning, under familjerådgivningssekretess och är därmed befriade från vittnesplikt.

    "Samt kan de skriva dokument om huruvuda ett umgänge skall äga rum som är juridiskt bindande."
    - Det kan de bara göra om de har delegation på den uppgiften!

  • Anonym (insat­t)
    Äldre 2 Aug 21:11
    #14
    Anonym skrev 2009-07-26 21:25:09 följande:
    Men tar rätten saken på allvar då om misshandlaren inte blivit dömd för sitt brott? Det skulle ju kunna vara "skitsnack" för att försvåra omständigheterna, eller hur?
    . Ja domstolen är alltid skyldig att göra en riskbedömning vid avgörandet av familjerättsmål (vilket inte kräver att det skall finnas en dom i botten), men det är klart finns inga vittnen eller annan form av trovärdig bevisning kan det vara svårt....
  • Anonym (insat­t)
    Äldre 2 Aug 21:11
    #15
    Anonym skrev 2009-07-26 21:25:09 följande:
    Men tar rätten saken på allvar då om misshandlaren inte blivit dömd för sitt brott? Det skulle ju kunna vara "skitsnack" för att försvåra omständigheterna, eller hur?
    . Ja domstolen är alltid skyldig att göra en riskbedömning vid avgörandet av familjerättsmål (vilket inte kräver att det skall finnas en dom i botten), men det är klart finns inga vittnen eller annan form av trovärdig bevisning kan det vara svårt....
Svar på tråden Samarbetssamtal + misshandel = ?