Augustibebisar 2008, del 9

2 barns
Det är sådär då man flyttar. Det är skithårt första veckorna, innan man kommer in i det. Tänk på hur mkt du har längtat! Det kommer att gå fint, ska du se.

Carina, åh... Vill ge dig en kram! Det är skrämmande i början när man flyttar när man inte känner någon och känner inte till platsen och butikerna luktar annorlunda osv osv.... Men det kommer att gå bra. Snart kommer säkert Danmark att kännas som ditt hem. Nu ska du gå och och köpa lite dääänske winerbrrrö med chokoläää i midn :)

heidi:
Haha jora det finns här
Men det är så jobbigt just nu.
Sambon är glad såklart men jag saknar mamma hon är mitt allt och det är oöjligt att ringa och det kostar massa..
Affärerna ligger långt bort hans mamma bor mitt i en liiiten by och om man ska åka iväg till ''stan'' haha ja då måååste man ha bil.

Vt:
Just nu tänker jag på vad fan jag har gjort.
Det känns jobbigt.
Men jag få se hur allt blir när vi har hus.

Carina: det tar ett tag att bo in sig och att flytta till ett helt nytt land gör så att det kanske tar lite längre tid. Det blir nog bra när ni får något eget och slipper bo hos hans mamma.

Lille,
Ja, vi har provat att ta in katterna lite, men jag känner mig hängig nästan direkt... Känner mig som en idiot som skaffade 3 nya katter för ett år sedan, och nu måste jag kanske avliva dom... Men samtidigt så kan jag inte ha dåligt samvete för det, hur skulle jag kunna veta att jag ska bli allergisk??

Jucea
Nä! Det låter du bli!

Vilda Tiger skrev 2009-09-30 14:19:37 följande:

Jucea
Hellre än att du tar dö på dem.

VT,
Ja... Usch det bär verkligen emot! Såklart försöker jag ju omplacera dom i första hand!! Och min Toss-bebis kan jag inte skiljas från på nåt vis alls, utan hon får bli kvar oavsett och vara utekatt isåfall. Hon trivs bra ute så det är absolut inga problem för henne. men att ha 4-5 stycken, som tvingas vara ute hela tiden, det känns inte rätt.

ja fy va hemskt det är att behöva avliva friska djur.

Jag berättade ju att jag skulle till en gammal barndomskompis förra helgen. Jag var där fre till lör och det var jättemysigt.
Hon hade en liten hund, liten yvig sak vet ej rasen, jättesöt, Ior hette han.
Sam som inte är van vid att vara nära djur tyckte att det var superspännande och lite läskigt.

Innan vi skulle åka hem på lör förmiddag så skulle vi gå en runda i skogen med hunden. Carina kallar på hunden men den är inte inne, hon säger att han måste ha gått ut när Moa och Elliot gick ut och lekte.
Hon kollar i trädgården för han sticker aldrig iväg, om inte det kommer en tik som löper.

Han är inte där och vi bestämmer oss för att gå rundan och se om vi hittar honom, de har en runda de brukar gå. Men vi hittar inte honom och han är inte hemma när vi kommer hem heller.

Sen åkte vi ju hem och dagen efter får jag ett mess från min kompis som berättade att Ior aldrig kom hem och att de ringde från djursjukhuset och han hade blivit påkörd och spräckt halva nacken och var förlamad Han avlivades så han slapp lida mer. Hon är såklart helt förtvivlad nu.

Jag tycker också att det är fruktansvärt, vi var ju precis där och lekte med honom, och så får man såå dåligt samvete, tänk om vi inte hade åkt dit, då kanska han hade levt nu. Tänk om det var Elliot som släppte ut honom osv.....
Vet att jag inte ska tänka så men jag gör det ändå!