Förekomst av falska HIV-intyg?

Vi har olika åsikter helt enkelt. Ovh olika fakta.

Låt oss lämna det åt det. Jag ska i varje fall vidare i livet nu

Ha en trevlig kväll

Som vårdanställd kan jag bli upprörd över hur liten kunskap samhället har om de framsteg HIV-forskningen gjort

Vad _jag_ anser är väl irrelevant i sammanhanget? Vad forskningen kommit fram till är det inte...

Fru U skrev 2009-10-20 21:07:42 följande:

Håller med!!!

Fru U skrev 2009-10-20 21:11:24 följande:

Fast d uhar inte direkt visat på några fakta öht i denna tråd ... bara skrivit vad du anser att man skal väga in och ta hänsyn till.

Jupp (tillfälligt inhopp på fl på väg mot sängen). Jag anser att det är upp till var och en att bedöma riskerna.

FL är ingen fakta-databas utan det är tyckande och tänkande man delar med sig av. Precis som jag skrev.

Angla skrev 2009-10-20 21:38:02 följande:

Som många andra skriver så finns det alltid en risk att barnet är sjukt från alla adoptionsländer och även när man får barn från magen. Men de allra flesta barn som kommer till sverige genom adoption är friska.

Om man vill minimera risken än mer så tror att det är just länder som Sydafrika man ska sikta in sig på. Anledningen till det är att de allra flest barn som kommer till Sverige genom adoption från Sydafrika har kända föräldrar. I Sydafrika kommer många gånger mammorna till mödrahem innan födseln, mammorna är också med och väljer föräldrar. Man känner då till om föräldrarna har en sjukdomshistoria. Sydafrika är ett adoptionsland som är känt för bra omhändertagande av barn och bra dokumentation.

Man ska om man är väldigt orolig inte välja länder som t.ex Kina. Där alla barn i princip är hittebarn. Man har då ingen aning om föräldrars sjukdomar eller vanor. Dokumentationen man får från Kina vid adoption kan också variera stark. Ibland bra men íbland till och med direkt felaktig, gällande vikt, längd, blodprover, vaccinationer som barnet fått och även ibland sjukdomar. Men i de allra flesta fall går det ändå bra även från länder som Kina.

Ett annat sätt att gardera sig ytterligare för sjukdomar är att önska ett lite äldre barn då det finns många läskiga sjukdomar som uppträder först när barnet är lite äldre. Läskiga sjukdomar som autism m.m.(något nytt att fundera på). Jag har varit i adoptionsvängen länge och bara hört talas om ett barn som kommit till Sverige med HIV utan att de visste om det. Men jag har hört talas om fler som kommit med autism från både Asien, Sydamerika och Europa. Men faktiskt ingen från just Afrika.

Fru U skrev 2009-10-20 21:46:54 följande:

Fast i inlägg 41 skriver du fakta ... Och de länkar jag hänvisar till måste jag nog anse vara fakta då det ena tex var faktablad för smittade från läkare, det andra sjukdomsinformation från smittskyddsinstitutet och den tredje en länk de hänvisar till.

Vad händer med de barn som är HIV positiva. Kan de adopteras eller blir de kvar på barnhemmen?

 Ja, det undrar verkligen jag också!

 De kan adopteras precis som vilka andra barn som helst. Och gärna då av föräldrar som läst på lite extra om just den här kroniska sjukdomen och som förstått hur extremt liten risk det är att smittas själv.

De flesta blir tyvärr kvar men fler och fler adopteras.

Vad bra, Tycker det är så synd att barn ska behöva stanna på ett barnhem bara för att de har oturen att födas med en sjukdom. Gäller även missbildningar.

I Kenya görs HIV testerna på sjukhus och/eller på barnhemmet. Många har två tester bakom sig, vår dotter till exempel. Sen görs ett second opinion besök hos en läkare och då görs ibland ytterligare ett test. Hur någon skulle kunna förmå sig att lämna tillbaka sitt barn i det läget kan jag inte begripa men det är förmodligen därför man gör sitt läkarbesök för att kolla allt innan man bestämmer sig. Oj, vad vi redan hade bestämt oss HIV eller inte. Det hela känns helt tryggt och jag tror inte att sannolikheten är så stor att de skulle kunna eller vilja köpa ett intyg på gatan. Adoptionsorganisationen känns väldigt seriös.

Det är så lätt att oroa sig för sjukdomar hit och dit men när det kommer till kritan spelar de lika liten roll som det förmodligen gör för mamman som är påväg in på förlossningen. Ett barn är vad man längtar efter och skavanker har vi allihopa.

Läste en artikel, förmodligen i "Att adoptera" som handlade en familj med HIV positiva adoptivbarn. Det är verkligen inte så dramatiskt som man kan tro även om det inte är okomplicerat. Har man förutsättningarna och kunskaperna behöver man verkligen inte vara rädd. Vi hade tagit emot Ida vilka virus hon än hade burit på.

/ Anna

Jag håller med ovanstående. Mitt barn är mitt oavsett!
När jag skulle få samtycket undertecknat så frågade socialsekreteraren mig om och hur jag kunde veta att HIV-testet stämde... :-O
Jag vågade inte säga till henne då - var rädd för att hon skulle krångla med underteckandet - men jag kände verkligen att "vem bryr sig - har hon HIV eller vad sjutton som helst så får jag hantera situationen helt enkelt"

När man kommit så långt som till att man ska få barn - ja, då är man förälder som helt enkelt älskar och tar hand om det barn som ödet skänker en.

Behöver inte vara så för alla heller, vi adopterar inte för att vi måste utan för att vi vill....

Alla adopterar ju för att de vill med allt vad det innebär.

exakt.

det låter på ts som att hon ser adoption som ett sämre val än att få biobarn för att man måste. Ingen tvingas till att adoptera!