amma v/s jämställd

jag tycker det är lika naturligt att amma som att gå. tyvärr kan inte alla göra det o då fins det hjälpmedel. amning har inget med jämnstäldhet att göra enligt mig.
Ska en man som lever med en rullstolsbunden kvinna sitta i rullstol för att det ska bli jämnställt?

Om vi tänker oss att båda jobbar 50 procent så kan man ju som kvinna pumpa ur, så att pappan kan ge. Före och efter jobbet, samt under dagarna kvinnan är hemma kan hon då amma, medan pappan sköter det de dagar han är hemma t.ex. Vi kommer att lösa det så den här gången, men börjar inte dela på föräldraledigheten såhär förrän om en månad när lillen ska fylla 7 månader. Därför kommer gröt och puréer också vara ett alternativ.

Med äldsta barnet började jag jobba heltid när han var 6 månader gammal och då gjorde vi också enligt ovanstående. Pappan tog iofs inte nätterna förrän barnet var ca 8 månader eftersom pojken sov fastklistrad vid bröstet tills dess. Detta var något vi säkert kunde ändrat på, men jag bromsade lite där, eftersom jag på något egoistiskt vis tyckte om att vara "utvald", då pappan plötsligt fick så mycket mer tid med barnet än jag.

Även om vi samarbetar om allt rörande barn, hem och hushåll och ger varandra alla chanser till ett bra yrkesliv kan jag tycka att jämställdheten är mycket svårare att hantera sedan barnen kom. Sådant som att hålla reda på vilka kläder som behöver inhandlas har vi just kommit på (efter fyra år!) att det i princip bara är jag som gör. Han köper dem ibland på egen hand, men jag påtalar när det är dags.

För mig handlar inte jämställdhet om milimeterrättvisa, och att han och jag ska dela prick lika på allt som behöver göras. Jag helammade min dotter i femmånader, och delammar henne ännu när hon blivit tre år gammal. Och lever i en jämställd relation med min man!

Medan jag ammar finns det oändligt mycket annat för honom att göra vad gäller barnen och hemmet. Att dela på ansvaret och utförandet på ett sätt som fungerar optimalt för oss alla - det är jämställdhet för mig!

Tycker inte heller att det är millimeterrättvisa från dag ett i form av vem som matar etc som medför jämställdhet. För mig är det mer en fråga om att båda planerar, att båda bär, att båda svarar på barnets signaler, att båda stannar upp och känner av förädringen det innebär att få barn, att båda tänker på och funderar kring barnet som person eller vad barnet kan förväntas kunna etc, att båda håller ordning på när åt barnet senast/vad barnet väger osv osv i all oändlighet. Alltså hela den där ansvartbiten som kvinnor så lätt sitter med annars. Som kommer av att vara "den enda som" eller den som är först eller primär förälder. Då blir man den som måste tänka på allt som har med barnet göra.

Jag tror det beror mycket på vilken typ av jobb man har om man kan vara jämställd i den aspekten att man kan gå tillbaka tidigt eller pumpa ur på jobbet. I mitt yrke kan jag inte se att det är möjligt då jag inte själv kan bestämma tempo, vad som ska göras när eller ens vara säker på när jag slutar. Eftersom jag har den erfarenheten av arbete blev jag nästan provocerad av boken "Uppdrag mamma" som är skriven av 30plussare i Sthlm med arbeten som verkar vara mer av "frilanstyp". Inte konstigt att man kan vara mer jämställd i form av delat ansvar när mamma och pappa kan styra arbetstider själva och vara hemma mycket. En helt annan femma när pappor tar sina tio dagar och sen går tillbaka till arbete och inte sätter sin fot innanför hemmets fyra väggar mellan 7.30 och 17.00. Om sedan mamman har det likadant så blir övergången till pappaledighet också väldigt abrupt för barn och föräldrar. Så jag skulle säga att vilken sorts arbete man har påverkar hur mycket ett litet barn kan få tillgång till både mamma och pappa under sin första tid i livet.

Min syster pluggar och tanken var att hennes man skulle vara föräldraledig under tiden. Det lyckades ett par månader men sedan blev det för tufft ekonomiskt så nu jobbar han, dock inte heltid utan mer sporadiskt. De har löst det med helamning (nästan för det var rätt struligt i början med fel tag, viktnedgång och sjukhusvistelse) under första tiden, lite tillägg då och då och nu blir det mer och mer tillägg dagtid för att min syster måste gå på föreläsningar etc. Men nätterna bara amning. För att det är lättare och för att få närheten och bröstmjölken. Trots att de båda strävar efter jämställdhet och båda är hemma mycket så är det min syster som tolkar barnet bättre, svarar bättre på dess signaler osv. Sådant kan bädda för att hon kommer att få huvudansvaret. Hon känner redan att hon har det.

Kanske är det viktigare att män tränar på att tolka sitt barn, svara sitt barn, vara nära sitt barn lika mycket som kvinnorna tränar detta när de får barn? Att det är där det sitter att bädda för ett jämställt föräldrarskap?

Men du efterlyste praktiska råd om just amning och jämställdhet. Jag har inte så många såna. Eftersom jag inte riktigt själv hade lust att inskränka amningen. Inte heller möjlighet att trixa med deltidslösningar.

Men har man flexibla jobb så lättar det ju lite efter att lunchsmakisen är introducerad. Då känns det ju lite fånigt om man inte kan komplettera mmåltiden med ersättning/bröstmjölk på flaska likaväl som med amning. Då kan ju mamman få tid att jobba kring lunch.

En svårighet som ocså tillkommer är ju att arbetslivet kräver lite framförhållning iaf om man är anställd. Och man vet ju inte vilket barn man får och hur barnet kommer att vara när det gäller äta ofta och länge eller kort och effektivt och rätt glest. Dessutom kan ju sådant förändras rätt fort och plötsligt. Arbetsgivare och vikarier uppskattar nog inte den plötsligheten.

Ok, lååångt inlägg med diverse tankar.

Jag ser ingen motsättning i amning och jämställdhet. Har tom. läst att vissa studier har visat på en positiv korrelation mellan amning och jämställda förhållanden (vilket kan bero på många orsaker självklart).

Jag anser mig leva i ett jämställt förhållande och jag helammade R (eller, E fick iaf bara bröstmjölk) i nästan 6 månader. Ammar fortfarande i liten omfattning, E är nu 13 månader.

Jag har pumpat ända från början så pappan har kunnat mata om det har behövts och jag började jobba deltid när E var 5 månader. Jobbar främst helger så pappan var hemma de vardagkvällar jag jobbade (jag hann börja innan han slutade).

Pappan var ledig under Es 6 första levnadsveckor och sedan har han tagit ut semester så han har varit hemma ganska mycket samt plockat ut enstaka FP-dagar lite här och där. När E var nästan 1 år började jag plugga på heltid och pappan är hemma.

Även fast jag har varit hemma mest har pappan varit hemma en hel del och han har skött mycket på hemmaplan samt haft heltidsansvar för E under kvällar, helger och semester.

Jag tycker inte att amning går emot jämställdhet. Jag tror att kompetenta människor kan kombinera det hur bra som helst. Jag tycker det är väldigt bra att du ska göra ett fördjupningsarbete och jag tycker det är väldigt viktigt att man strävar efter jämställdhet!

Amning som argument är ganska löjligt, då det inte är speciellt många månader det handlar om heltidsamning. Ersättning är ett jättebra komplement eller substitut om det är så att amningen börjar inkräkta på jämställdheten.

Är amning vs jämställdhet verkligen en stor fråga? De flesta i min bekantskapskrets har ju inte helammat längre än max 6 månader. Jag har ammat rätt mycket rätt länge jämfört med de flesta jag känner och vid 9 månader har det inte varit något problem att vara borta en hel dag. Dvs att det inte varit något problem att dela lika på de 18 månader som vi vill vara hemma. Jämställdhet och lika ansvar för barnen för mig innebär inte att varje dag måste vara exakt jämställd, men att livet i stort ska vara det.

Om mamman helammar så krävs det nog större medvetenhet kring jämställdhet för att inte pappan ska halka för långt efter. Men amningen i sig behöver verkligen inte vara ett problem.

Det är väldigt enkelt. Den som ammar tar de första nio månaderna och den andra tar de sista niomånaderna.

Om jämställdhet ska bedömas i 50-50-delad föräldraledighet så har i alla fall vi inte haft några som helst problem att kombinera först helamning i sex månader och sedan delamning i ett par år med jämställdhet. Att dela resten av ansvaret för barn och hem, uppfostran och engagemang är självklart heller inga problem att kombinera med amning - även det har funkat prickfritt här hemma. Finns det verkligen någon som tror att det inte går? Varför?