• Äldre 11 Jan 14:37
    22510 visningar
    30 svar
    30
    22510

    Vad är jobbigt med tvillingar?

    Jag fick tvillingar nu i höstas och trodde att det skulle bli hur jobbigt som helst, tänkte att det var lika bra att vara inställd på det. Än så länge har det inte varit så jobbigt som jag trodde och det är jag såklart glad över. Men det finns stunder då det känns jobbigt att ha två bebisar på en gång och jag inbillar mig att föräldrar med "bara" en bebis inte upplever dessa problem.

    Om man bortser från det "självklara" att det är jobbigt när båda skriker samtidigt eller sömnrelaterade problem, vad tycker ni andra tvillingföräldrar är det som gör det jobbigt att ha två bebisar istället för en?


    Morten & Vidar - mina underbara små kottar
  • Svar på tråden Vad är jobbigt med tvillingar?
  • Jensin­e
    Äldre 11 Jan 15:16
    #1

    Mina killar är födda i maj & än så länge tycker jag inte att det har varit jobbigt - kanske blir det så när dom börjar gå? Än så länge är det superduperkul!!!

  • Piasto­wska
    Äldre 11 Jan 16:34
    #2

    Läs tråden jag startade "Ni med tvillingar - känner ni er begränsade i er vardag!".
    LOGISTIKEN är jobbig....

  • Topdog
    Äldre 11 Jan 16:46
    #3

    Jag tyckte också att det var en baggis med tvillingar. När de var ett halvår tänkte jag att jag gärna skulle ha ett tvillingpar till, ganska snart. Sen blev dom 10 månader. Slutade sova, äta, fick tänder och kröp runt. Överallt. Klättrade. Jag höll på att bli galen. Jag som trodde att det första året skulle vara jobbigt och att det sen skulle bli lättare.

    Logistiken blev också ett allt större problem ju tyngre dom blev. Jag kände mig mer och mer isolerad. Vad gäller dagis så blev det helt klart ett problem både första och andra vintern. Dom smittade varandra fram och tillbaka eftersom båda hade lika dåligt immunförsvar.

    Trotsåldern är väldigt jobbig med tvillingar. En 4 åring som ligger på trottoarkanten och vägrar att röra sig medan den andra glatt rusar efter en hund 150 meter framför. Och så kommer det en lastbil körande i 60 på 30-väg.

  • mammam­utillt­re
    Äldre 11 Jan 19:49
    #4
    Topdog skrev 2010-01-11 16:46:35 följande:
    Jag tyckte också att det var en baggis med tvillingar. När de var ett halvår tänkte jag att jag gärna skulle ha ett tvillingpar till, ganska snart. Sen blev dom 10 månader. Slutade sova, äta, fick tänder och kröp runt. Överallt. Klättrade. Jag höll på att bli galen. Jag som trodde att det första året skulle vara jobbigt och att det sen skulle bli lättare. Logistiken blev också ett allt större problem ju tyngre dom blev. Jag kände mig mer och mer isolerad. Vad gäller dagis så blev det helt klart ett problem både första och andra vintern. Dom smittade varandra fram och tillbaka eftersom båda hade lika dåligt immunförsvar. Trotsåldern är väldigt jobbig med tvillingar. En 4 åring som ligger på trottoarkanten och vägrar att röra sig medan den andra glatt rusar efter en hund 150 meter framför. Och så kommer det en lastbil körande i 60 på 30-väg.
    hahaha ja jag håller med topdog......finns vissa stunder som blir extra stressiga med två som vid påklädning ,trots, när de är ledsna och vid sjukdom..som när båda fick vattkoppor vid 9 månader och var proppfulla av koppor kunde inte lägga ner dem på 3 dygn och eftersom det då är 2 så kunde vi inte heller byras vid men efter en vecka var de bra :) .
    Och som topdog säger så var första året på dagis katastrof trots att devarit sjuka mkt innann de började på dagis eftersom storasyster drog hem smitta så var de sjuka konstant när de började själva, och då många gånger turades de om....jag jobbade inte mkt det första året.

    Men sen kan jag med erkänna att jag tycker att det var lättare att få tvillingar än vad jag trodde, hade en på 4 år när jag fick dem med och jag upplevde första året med henne som jobbigare än med mina tvillingar. Jag umgicks med en tjej som hade en liten som var lika gammal som mina två då de var bebisar och hon verkade ha det jobbigare än mig, trots at jag hade två...men jag tror att mkt blir vad man gör det till med tvillingar så lär man sig väldigt mkt som att man blir tvungen att prioritera för man hinner och orkar inte allt, man blir bra på att planera och vi har många gånger skrattat mitt i kaos som skulle kunna leda till sammanbrott istället man lär sig acceptera...
    Sen fick jag mersmak av mina tvillingar tyckte jag var fantastisk som redde ut två bebisar på en gång och nu har vi fått vår fjärde lilla plutt...tvillingarna är stora nu de är 3 år.

    Vet knappt vad jag skrivit nu men kanske nåt sammanhängande ;)
    mamma till 4 godingar
  • Äldre 11 Jan 20:15
    #5

    Håller med topdog & mammamutilltre, första året på förskolan var hemskt-ständigt sjuka. De smittade hela tiden varandra, sög upp allt och smittade oftast övriga familjen. Men vi bytte till dagmamma och det var skillnad, de har inte blivit smittade med ngt hos henne.
    Men nu är de i den underbara trotsåldern 2,5 år och det är dubbelt så jobbigt! 
    Tyckte när jag hade ett barn att de inte skall sitta i vagn när de är 2,5 år MEN med 2 st 2,5 åringar så är det ett måste om man skall komma framåt och vara skyddade från trafiken. En vill gå före medans den andre hittar ngn pinne etc som så spännande {#lang_emotions_wink}. Men det är UNDERBART när man hör deras kluckande skratt som bara de två själva kan få till, då märks det att de har ett speciellt band med varandra {#lang_emotions_laughing},

  • Äldre 11 Jan 20:24
    #6

    Det kan vara knivigt att resa själv med 2 småbarn/bebisar, när vagnen ska med på tåget och man måste lägga ifrån sig bebisar först och sedan gå av tåget och hämta vagnen, blöjbytena på resan (ingenstans att lägga bebis nr 2), trösta 2 samtidigt, amma den ena och låta den andre vänta (skrikandes) på sin tur för att det är för krångligt att dubbelamma på krängande tåg inför alla andra... Flyga själv med 2 barn under 2 år har jag för mig inte är möjligt då de ska sitta i knät. Det lättaste är att bila, men det kan bli mååånga stopp på vägen..

    Nåja; nu är mina pojkar 2 1/2, om något kanske de kan uppfattas som lite störande av andra om vi reser med tåg/flyg, men det skulle vara det enda problemet. Det är så väldigt mycket lättare när de blir större, jag lovar!

  • sesses­sa
    Äldre 11 Jan 20:46
    #7

    Om man bara ska nämna de jobbiga så först å främst allt bitande! Mina tjejer (20mån) biter varandra så fort de vill ha en leksak den andra leker med.. Vilket resulterar i att de alltid har fula bitmärken, eftersom de alltid vill ha den upptagna leksaken!
    Sen när man ska iväg och barnen ska vara extra fina, dvs rena! Man tvättar Ettan, tvättar Tvåan. Klär på ettan första lagret, klär på tvåan första lagret. Inser att ettan hittat någon trevligt att smutsa ner sig med.. Byter första lagret på ettan, och inser att tvåan också smutsat ner sig..

    Men i det stora hela tycker även jag att de är betydligt enklare att ha tvillingar än vad jag hade förväntat mig!

  • mianna
    Äldre 11 Jan 21:04
    #8

    haha, mkt känner man igen som skrivit här redan.
    har också två, pojkar som snart är 11 mån. Jag har inte tyckt att det var så jobbigt hittills, visst stunder finns ju när ingen av oss får sova, varken min man el jag el barnen. Sen önskar man ju att man hade minst 4 armar ibland men det går ju ändå. De får vänta på varandra, det finns ju liksom inget man kan göra.

    Det jag känner nu dock är att de är ju ÖVERALLT, en i soffan o drar i gardinen så blomkrukorna ryker, den andra inne i badrummet för ngn glömt stänga dörren .. Ahhh, man kan ju inte dela på sig,,, vem tar man först??? När de båda gråter, vem tröstar man först. Lite sånt upplever jag som frustrerande ibland. men jag hade tankar INNAN barnen föddes att Oj, hur skall detta gå? Men det har inte varit alls så "jobbigt" som jag trodde och som många sa..
    NEJ, I love it, det tar lite tid men med planering går allt o rutiner underlättar!

  • Knosan
    Äldre 11 Jan 22:18
    #9

    Jag tyckte det var skitjobbigt när mina tjejer var runt två år och hysteriskt mammiga. De hade inte börjat på dagis och när pappan kom hem från jobbet, fick han inte lösa av mig, för då var det gallskrik non stop, tills de satt i mitt knä igen! Han stod bredvid och kunde inte göra nånting.

    Det kan ju låta lamt att inte ta den striden, men efter att ha varit ensam med två tvååringar, varav den ena behöver bäras pga att hon har ett funktionshinder och den andra tycker att den första får för mycket uppmärksamhet. Så fort jag vände ryggen till var den andra och puttade omkull den första som inte har så bra ballans.
    Jag orkade inte höra på gallskrik i fem minuter ens!

    Som tur är funkade det med pappan när jag inte var hemma, så det var gudomligt skönt att komma till jobbet även om jag bara jobbade en dag i veckan i början. Det var som semester!!

    Nu blir tjejerna snart fyra, och fortfarande är det en del tjuvnyp när man inte ser på, men lilla tjejen har iaf börjat ge igen. De leker mer med varandra och är inte bara rivaler längre och tack o lov är de inte lika trotsiga utan mest den ena, som förvandlas till monster lite då och då under dan. Andra tjejen är lättare att avleda. Hon får sina bryt hon med, men de är oftast inte så långa.

    Summa sumarum, så tror jag ändå att det är lättare med två tvååringar eller tvillingar öht, än vad det är att ha en 2-2,5 åring och en bebis. Jag hade nog velat ha barn tätt om vi inte fått tvillingar, men nu när jag vet hur det är med en trotsig 2-3 åring hemma, så är jag ytterst tacksam att det inte blev så!

  • mandel­blomma
    Äldre 12 Jan 07:32
    #10

    som flera andra skrivit här så tycker jag det var en walk in  the park med två bebisar mot vad jag trott och mot vad många sa....men då de blev runt ett år så förvandlades den enkla vardagen till kaos och nu när vintern kommit och de är runt 1½ år är den riktigt jobbig i bland även om det visst är mysgt och roligt också..:)

    Men de sliter i allt, pillar upp barnsäkra spärren på tvättmaskinen, drar i gardinerna ( de har dragit så myket att gardinstångens fästa släppt från väggen...), de klättar upp på bordet och står där och dansar, sliter i alla sladdar och har dragit ned DVD;n som en jakt trofe över hela huset...när de ska på med ytterkläderna är det brottningsmatch gånger två där det slutar med att jag klär på mig ytterkläderna utomhus på trappen.
    De väcker varandra på nättera och ena killen är vaken ca 2 h per natt...
    NU rabblade jag bara upp allt jobbigt, såklart har vi mysstunder också.,....två som pussas och vill kramas, två som spexar och vill dansa tillsammans och håller varandras händer och sjunger, två små troll att älska helt enkelt även om vardagen inte alltid är enkelt.

    Vi har inte börjat dagis ännu och med tanke på hur mycket sjuka de blir väntar vi nog ett tag till...även om det å andra sidan kanske skulle underlätta vardagen lite om de började nu.
    Vi jobbar heltid båda två och med barnvaktshjälp och överlappade scheman så fungerar det ok i alla fall.

Svar på tråden Vad är jobbigt med tvillingar?