Ni som är eller läser till läkare?

De första åren har man ju mest föreläsningar, men även labbar, seminarier och redovisningar, då kan man bestämma rätt mycket över sin tid och välja att läsa in ämnen själv istället för att gå på föreläsning, även om man ju brukar få en bra hint om vad som är viktigt på föreläsningarna.
Under de senare terminerna är man mycket schemalagd ute på sjukhusen med långa dagar och ibland kvällar och helger. Då är det svårare att komma ifrån, men det börjar mjukas upp lite och är faktiskt ok att gå om man behöver hämta på dagis tex.
Jag hade många kursare med barn och för dem verkade det gå bra, de fick bara plugga mer koncentrerat när de väl pluggade. Många jobbar också extra på helger, nätter och lov, men det blir långa veckor då.

Lycka till om du står i tagen att söka eller börja på läkarutbilningen, det är väldigt givande och kul!

Är mycket tankar i huvudet nu, har just påbörjat ssk-utbildning men är inte helt säker på att det är rätt för mig... Har en bakgrund som naturvetare och funderar på om medicin kanske skulle passa bättre än den mer omvårdande rollen som ssk...
Är det någon som har erfarenhet av båda utbildningarna och/eller yrkena och kan lista för- och nackdelar och vad som gjorde att du valde det ena eller det andra? Hur känns det att dra igång en så pass lång utbildning som en läkarutbildning? Hur gammal var du (och övriga i klassen) när du började? Någon som inte har haft full behörighet och ansökt om s.k. reell kompetens (saknar själv biologi B, har biologi A samt högskolekurs som enligt mig borde väga upp det) och hur gick i så fall det?

Jag tycker att du ska ställa dig frågan om vilka arbetsuppgifter du vill ha i framtiden, de skiljer ju markant mellan ssk och läkare! Vad är din bild av sjuksköterskans arbetsuppgifter?

Min drömbild har varit (och är kanske fortfarande?) att jobba som barnmorska på förlossningen. "Vanlig" sjuksköterska känns inte så lockande...
Finns det någon här som har börjat plugga till ssk och sedan bytt till läkare?

Om drömmen är barnmorska så är det ju bara ett alternativ som finns!

Min sambo hade scehmalagt mellan 8-17 varje dag då det var läsperiod. Det var iofs en hel del casegrupparbeten, men de gick inte att "smita ifrån" då de kontrollerades muntligt dagen efter, eller var skriftliga inlämningar. När han sedan började jobba på sjukhuset var det samma arbetstider som gällde och mot slutet tillkom även jourer 1-2 kvällar/nätter per vecka. Han hade tur som hade mig som barnvakt/husfru

Lycka till, allt går om man vill!

Har precis börjat plugga till ssk och vi har några i klassen som vill bli läkare men som inte kommit in än och pluggar ssk under tiden. De ser det som ett bra alternativ och framförallt så vill de hålla igång intresset och vårdkunskaparna medan de söker igen. Kanske stannar de kvar, eller så går de vidare till läkare så småningom. Vad jag hört, så är de bästa läkarna... de som först varit sjuksköterskor. Just för att de varit insatta i en helt annan sida av vården, de har den omvårdande biten oxå och inte bara den medicinska. Många läkare saknar tyvärr omvårdnadsbiten och medmänskligheten tycker jag!

Själv är jag lite i din sits. Eller har varit... Jag ville bli barnmorska och hade svårt att se mig som sjuksköterska. Men jag kände att jag inte bara ville stå och trampa, utan ville komma nån vart. Så jag sökte in och hoppade på sjuksyrra.
Enligt de som pluggat ett tag så ser det ut som så att minst 50% av de tjejer som söker in till ssk, ska bli BM i början av utbildningen. Men det ändras rätt rejält under tidens gång vart efter man blir mer insatt i andra ämnen! Flera väljer ambulanssjukvård och akutvård tex. Vissa inser att man trivs superbra inom äldrevården osv.
Så mitt råd är nog ändå att ge det ett försök!

Jag var väldigt inriktad på just förlossningsBM i början. Nu är jag lika mkt inriktad på BM på tex ungdomsmottagning och kanske barnsjuksköterska! Kanske dyker det upp fler saker som intresserar mig under resans gång!
Det finns så mkt man kan göra som ssk egentligen!

Läkare har aldrig lockat mig måste jag säga. Det känns för mkt rullande band och för lite patientkontakt för att jag ska gilla det! Men är det det mer medicinska man vill åt... så är det ju läkare man ska satsa på!

Det viktiga är nog att man tar något beslut i någon form... Kanske behöver man inte just ta ett slutgiltigt beslut. Men börja med något. Har några i klassensom egentligen vill bli läkare men känner att de är för gamla nu och därför läser till sjuksyrra! Så påbörja innan du känner att tiden bara rinner iväg och du "tvingas" ta ett beslut pga ålder! Det är ju trist!

Lycka till och hoppas du kan hitta rätt i tankarna/känslorna!

Beror nog helt på vilken ort du går på. Själv läser jag i Uppsala och nu under preklin så är det en hel del som jobbar deltid. Det är inte strikt 8-17, utan brukar "bara ha föreläsningar i 2-4 h/ dag och så tillkommer ju de obligatoriska momenten som labbar, seminarium, fallarbeten osv. Självklart kan det variera beroende på kurs men det nya läkarprogrammet bygger ju mycket på att man ska läsa mycket själv. Vet att KI och GBG kör mer på det gamla systemet med schemalagt 8-17 varje dag.

Till de kliniska terminerna kan det nog bli svårare då man, som många har skrivit, är utplacerad från 8-17. Om du inte har varit inne på sidan www.läkarstudent.se skulle jag rekommendera den då info om det mesta finns där.