Är det bara jag som kräver?
Jag är tillsammans med en kille, han är trevlig på många sätt men har också en hel del tråkiga sidor. Nu har han flyttat tillbaka till sin egna lägenhet för att "känna" hur det känns att leva själv, varför han flyttade var för att jag ber honom att hjälpa till hemma. Han jobbar heltid och jag är hemma med vårat barn, han menar på att han jobbar hela dagarna och MÅSTE få sitta framför tv:n när han kommer ifrån jobbet, då menar jag inte bara en timma eller så, utan där sitter han från att han kommer hem tills det är dags för läggning. Detta händer inte bara några gånger, utan varje dag.
Om jag inte lagar mat som han gillar, så ställer han sig inte för att laga något till hans lunch-låda, utan äter då inget men om jag däremot lagar något som han tycker om, jaa då ska jag göra iordning en matlåda till honom.
Är det bara jag som kräver att karln ska hjälpa till hemma? Det jag ber honom är att antingen diska, slänga på en tvättmaskin eller dammsuga..... det handlar inte om varje dag men några gånger, vi levde ju ändå i samma lgh och vi är två i ett hem så då tycker jag att man hjälps åt.
Nu är jag ensam och det känns väldigt skönt att inte behöva tjata eller plocka undan hans skit.... men vet inte om jag vill fortsätta detta överhuvudtaget.
Han är 32 år så jag tycker att han borde vara vuxen nog att inse att man hjälper till båda två, inte att en ska göra ALLT hemma, det tänker jag inte acceptera.
Så, är det bara jag som kräver att karln ska hjälpa till?
Visst ska man dela på det och hjälpas åt även om jag för tillfället är hemma med ett litet barn?