villsågärna38 skrev 2010-03-22 15:34:35 följande:
Jag tror att du missförstod mitt inlägg. Jag skrev att jag tänker så ibland när det är jobbigt, tror inte att jag är ensam om att ha tänkt de tankarna. Var ärlig i inlägget, kanske för ärlig, eftersom det inte är helt politiskt korrekt att tänka så. Däremot skrev jag inte att jag tycker att det ska vara på det sättet, att det är rätt eller rättvist och min grundinställning är att alla familjer som bedöms lämpliga ska få adoptera. Varför ingen adopterar det lilla barnet från Kina är inte jag rätt person att svara på. Vi har inte varit gifta tillräckligt länge för att kvalificera oss för Kina så hur gärna jag än hade velat adoptera det barnet så får jag/vi ju inte det.
Jag förstår. Men ibland måste man tänka lite längre än kring sig själv. Allas väg till barn ser olika ut, hur man än får sina barn, jag menar, det finns ju "orättvisor" (man man nu ser det så) bland dem som föder sina barn också.
Jag ber om ursäkt för att jag lät grinig men det här är ett ämne som verkligen får mig att bli grinig eftersom diskussionen om vem som har mest rätt att adoptera/ska få företräde dyker upp lite här och där med jämna mellanrum och ibland får jag nog. Jag har sett folk med papper i Kina ha den här diskussionen, att köerna där inte skulle vara så långa om de som inte hade barn fick företräde. Samtidigt som folk uppenbarligen hellre väntar tre, fyra, fem eller sex år i Kinakön än adopterar det här väntande, friska lilla barnet. Då har man inte barnlängtan tycker jag, då har man längtan efter ett visst sorts barn (och nu pratar jag om de som står i Kinakön med papper i landet men även till andra som väljer bort barn av vissa kön, med viss hudfärg eller från vissa länder).
Adoption finns till för att barn ska få föräldrar, inte tvärtom. Vart barn som adopteras har övergetts för att deras biologiska föräldrar inte kunde ta hand om det. Var adoption startar med ett tragedi. Tänkt på det när man gnäller över köer eller tänker att jag borde få gå före i kön för jag har inga barn. Tänk också på alla de barn som inte passar in på adoptivföräldrarnas krav och blir kvar på barnhemmen. Flytta fokus från er själva och se hela bilden. Då kanske ni tänker annorlunda.
Sen förstår jag att det kan vara jobbigt när man just fått besked om att det inte blir några biologiska barn, det gör jag. Men kärlek har inget med blodsband att göra, det kan jag försäkra er om.