Toboas skrev 2012-02-04 09:19:25 följande:
I så fall verkar det ganska lugnt eftersom tecken på tidens slut är:
"Strax efter den tidens lidanden skall solen förmörkas och månen mista sitt sken. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas"
Uppenbarligen trodde den som skrev texten att stjärnorna satt på himlen och därför kunde falla ner på jorden. Klart bristande förståelse för universum när det gäller någon som påstår sig ha skapat det. Det finns inte heller något som tyder på att solen ska förmörkas de närmaste miljarder åren och att månen skulle mista sitt sken hänger ju direkt ihop med solen (även om det verkar som personen som skrev det återigen inte verkar ha koll på det mest grundläggande som vi lär våra 9-åringar idag).
Jag känner mig klart lugnad av texten, inget tyder på att domedagen är nära.
Himlen förmörkas.
Uttrycket att himlen eller himlakropparna förmörkas används ofta som en bild av att gynnsamma förhållanden ersätts av dystra, mörka framtidsutsikter och förhållanden, som när mörka moln utestänger allt ljus både dag och natt. (Jfr Jes 50:2, 3, 10.)
Att den bokstavliga himlen sätts i samband med människors framtidsutsikter motsvarar till viss del det gamla arabiska uttrycket ”hans himmel har fallit till jorden”, vilket betyder att vederbörandes makt eller välstånd har minskat avsevärt.
Gud har vid flera tillfällen låtit sin vrede komma till uttryck genom himlafenomen, av vilka några bokstavligt förmörkade himlen. (2Mo 10:21–23; Jos 10:12–14; Lu 23:44, 45)
För Juda kom en sådan mörkrets dag i uppfyllelse av en dom som Jehova hade uttalat genom profeten Joel, och den nådde sin kulmen när Juda ödelades av babylonierna. (Joel 2:1, 2, 10, 30, 31; jfr Jer 4:23, 28.)
Allt hopp om hjälp från himlen verkade vara ute, och som det förutsades i 5 Moseboken 28:65–67 skulle de ”känna skräck natt och dag”. Varken solens ljus på morgonen eller månens sken på kvällen gav någon lindring eller något hopp.
Genom profeten Joel varnade Jehova emellertid också Judas fiender för att de skulle råka ut för samma sak när han verkställde sin dom över dem. (Joel 3:12–16) Hesekiel och Jesaja använde samma bildspråk när de uttalade Guds domar över Egypten och Babylon. (Hes 32:7, 8, 12; Jes 13:1, 10, 11)
Aposteln Petrus citerade Joels profetia på pingstdagen då han uppmanade folkskaran som var samlad: ”Rädda er undan denna förvridna generation.” (Apg 2:1, 16–21, 40)
De i den generationen som inte hörsammade uppmaningen fick uppleva en mörk och dyster tid mindre än 40 år senare, när romarna belägrade Jerusalem och till slut lade staden i ruiner.
Före pingstdagen hade Jesus emellertid uttalat en liknande profetia och visat att den skulle uppfyllas under hans närvaro. (Mt 24:29–31; Lu 21:25–27; jfr Upp 6:12–17.)
Jesus säger således att det ”efter de dagarnas vedermöda” skall komma att bli himlafenomen av något slag. (Jämför Joel 2:28–32; 3:15.)
Detta kommer att göra olydiga människor så oroade och förskräckta att de kommer att ”slå sig själva under jämmer”.
Många kommer att bli ”vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”. Men de sanna kristna däremot kommer att ”lyfta upp” sina ”huvuden”, därför att deras ”befrielse närmar sig”. — Lukas 21:25, 26, 28.