Min katt är döende!

Styrkekramar t dig. Det är alltid hemskt när ens hjärtevän blir sjuk och är döende. Det du kan göra är att ta tillvara den tid ni har kvar tillsammans och försöka ge honom den mat du vet han älskar. För din egen skull så kan du ju gosa m honom o på så sätt ta farväl av honom innan det är dax att han får somna in innan plågorna blir för mkt för honom.
Jag har själv förlorat katter genom åren och förstår din sorg och förtvivlan.

Inte mkt till hopp kanske, men min katt hade ännu sämre funktion för 4½ år sen, jag fick också beked om att hon inte kommer leva länge (hon var då så akut sjuk så hon låg inne på djursjukhuset i flera dagar).
MEN idag lever hon och mår utmärkt! Ivarjefall om man ska se till hennes beteende. Mkt kelen, leker och busar, äter mkt men är iof ganska mager.
Ultraljud visade att ena njuren inte funkade alls och den andra minimalt (efter storleken på dom).
Så mkt kärlek och noga med specialkosten (fast min har fått lite godis utöver, hon ska då ha kvalitet på livet den tid hon har).
Hoppas hoppas du ändå får behålla Sisu en tag till och att han får må bra under den tiden!
Har varit i din sits så jag vet precis! Min katt var också 7 år då...och har en mkt speciell plats i mitt hjärta. Två gånger har jag stått på djursjukhuset och fått besked att det här kommer hon troligen inte att överleva...när jag går och lägger mig nu kommer hon och lägger sig brevid mig och spinner som bara hon kan
Kram!

Men gud! Verkligen jättetrist. Förstår att du mår dåligt.
Ge honom det absolut bästa sista dagarna hemma, med dig, gosa, mys, lek (om han orkar) Fota honom! Ta lite egen tid med honom.... (om du kan) Var ego!
Men, låt honom gå och tänk på allt du har fått av honom, har han även fått av dig! Ni har ju haft varandra och han har haft det bra, men, han är sjuk och måste gå vidare.
Du kommer inte över det, men det kommer att kännas annorlunda efter ett tag, tillåt dig att sörja, ge dig den tid du behöver, minns honom. Han kommer till ett ställe där han inte har ont, inte lider. Och han kommer ha med sig de ljusa minnen av dig och han kommer att lämna dig med de ljusa minnen du har av honom!

Som han mår nu verkar han inte lida, han är bara mager och dricker mer, jag kommer självklart låta han somna in när han blir sämre. Jag kan inte vara självisk och se han lida för att jagi nte klarar av tanken på att han inte finns hos mig mer. Hans sista tid ska få vara lycklig och när det är dags så är det, men hur jag ska hantera det vet jag inte då det känns så oerhört tufft!
Jag blir tårögd nu oxå när jag bara skriver om detta, Sisu ligger vid mina fötter och sover nöjt. Att det snart inte kommer vara så...Fyfan så hemskt...Inte min pälsbebis!! Jag var alltid säker på att han skulle leva länge minst 15år och så blir det såhär, när han inte ens fyllt 8år... gah!

Tack för dina ord det värmer!

Men hur är det möjligt? Har veterinärerna undersökt henne eller nåt? Är njurarna lika dåliga ännu men hon lever och mår bra ändå? Åh en del av mig blir glad för ditt inlägg för det ger mig hopp! Men en annan del av mig blir nästan arg, för att det ger mig hopp, förstår du hur jag menar? Jag vågar inte hoppas helt enkelt...

Tack, jag ska göra just så, önskar bara det fanns något mer jag kunde göra!

Ens käraste "bebisar"! Usch :( Vill inte tänka mig in i din situation! Går det inte att donera som man gör med oss människor?

Så länge du inte märker att han mår dåligt av det så tycker jag att du ska behandla honom som vanligt + massa kärlek såklart!

Massor med kramar till dig :(

Ja jag önskar det vore möjligt att byta ut njurarna helt enkelt men det görs inte på djur, inte än iaf.
Att jag är så chockad är nog mest för att jag inte alls var beredd på att få ett sånt här besked igår hos veterinären, att han är döende och inte har mkt tid kvar! Jag hoppas han får må bra och hinner med en sista sommar iaf, han älskar så att få ligga i solen med magen i vädret och njuta...Åh min lilla lilla katt... :'(
Så länge han inte mår dåligt eller har ont så ska han få så mkt kärlek och tid som vi bara hinner ge honom.

Fråga mig inte hur det är möjligt.
Sommaren då för snart 5 år sen så märkte jag väl att hon drack mer, men vi hade småbarn och katten var pigg och så. Lite magrare men dom är utekatter (bor på landet) så jag tänkte väl det är att hon är ute mkt.
Så en dag ringer min man mig på jobbet, S låg helt utslagen här utanför....
Trassligt med veterinärer men fick komma iväg, prover togs och hon tyckte vi kunde åka hem...nästa dag ringer hon, du måste SKYNDA dig till djursjukhuset (då hade vi ringt in på natten och bett om att få komma...) hon kan dö när som helst...Slängde allt jag hade för händer och åkte iväg upp. Hon blev inlaggd, ultraljud gjordes. Och enl vet var ena njuren helt ur funktion och andra var liten. Minns när hon palperade henne, ja här har vi en pytteliten njure, den lär inte funka spec bra...och den här andra...den var ännu mindre....men dom la in henne och hon fick antibiotika några dagar och vätskades upp, började äta och fick komma hem. Sen kollade vi upp njurvärdena några gånger och dom sjönk, blev aldrig normal men dock mkt bättre.
Sen beslöt vi här hemma för att inte kolla henne mer på ren rutin. Utan mer gå på henne allmäntillstånd. För ett år sen sövdes hon för att göra ren tänderna. Då togs prover inför sövning, dom hade gått upp lite sen sist men ändå var dom väl ok. Vet tyckte inte heller hon var orimligt mager på nåt vis, dessutom bra tandstatus.
Så där är vi idag. Hon ska inte leva...eg...men lever gör hon och mår bra. Tänk på kvällarna när hon och hennes dotter (dom är 12 resp 10 år) drar järnet här hemma...ok dom håller på 5 minuter och sen går dom och lägger sig, men bara att dom gör det!
Jag förstår precis med det där att du inte vill ha hopp! Men går det så går det! Kollade vet om det var nån infektion i urinvägarna? Att dricka mkt är bra enl min vet, för då spolar dom igenom njurarna bättre. Så länge han kissar bra också då förståss.
Håller tummarna!

Jag får faktiskt tårar i ögonen! Usch.
Men tråkigt att dom inte kan göra sånna ingrepp på djur! Borde ju gå..
Jag förstår dig! Det är ju inte det man vill höra när man går till vetrinären, då vill man ju ha bot!
Men ja, man behöver ju inte måla fan på väggen, han kanske har gått så ett tag utan att ni vetat om det, så han kanske kan leva ett tag till med, man vet ju aldrig.. Och så länge han mår bra! Lider iaf med dig, massor!