Min katt är döende!

Ja jag läste det och det känns bra att veta att jag kan göra det som känns bäst, skulle kännas hemskt att lämna honom hos veterinären som om han inte vore något värd, jag vill att han får vila där jag kan besöka honom och minnas honom.

Det är så orättvist, varför redan nu, han som alltid varit den starkaste och friskaste av mina katter...

En stor kram till alla som stöttat och jag skänker en tanke åt alla av er som oxå förlorat ett älskat djur, det är en sån hemsk tragedi som man inte vill behöva gå igenom men som ju tyvärr är nåt man måste ta när man skaffar husdjur...snyft.

Tyvärr har djur ofta mer ont än vad de visar. Ett djur visar ofta inte att de har ont förrän de verkligen har jätteont. Ett djur som visar att det har ont är ett lätt byte för rovdjur, därför väntar de inn i det längsta.
Min hund lekte med en boll fast hon hade livmoderinflammation, och var så full av var i livmodern att hon vare sig kunde bajsa och kissa. Fick låta avliva henne på eftermiddagen.

Men. Livet är en gåva. Jag tror att jag skulle vilja leva lite till om det gick även om jag hade ont och var sjuk. 

Men hur vet vi det?
Kan vi översätta mänsklig smärta till hur djur upplever smärta?
I våra ögon mätt måste din hund lidit oerhört av att ha så mkt var i magen så det stoppar upp urin och avföring. Men hunden såg en boll och det var viktigare för henne att leka! Din hund kanske där och då inte upplevde något lidande? Sen att det skulle bli ett grymt slut för henne om hon inte blev avlivad är det säkert inget tviviel om. Jag är lessen för din skull.
Men när då katter som fått diagnosen njursvikt, som vi pratar om här i tråden, ändå är som vanligt! Min katt upplever vi tom har blivit mer social, hur ska jag kunna säga, troligen har hon jätteont men hon visar det inte....Varför skulle hon ha ont? Vad är det i fysiologin som gör att hon skulle ha ont? Inget enligt mig.
Däremot har jag upplevt min katt när hon verkligen har ont, dels efter ett kejsarsnitt när hon fick infektion i magen med stora sammanväxningar som följd, då bet hon efter sina kattungar, hon verkligen försökte låta dom dia men hon klarade det inte. Sen en gång då hon hade en mkt stor abcess i rumpan. Då morrade hon så fort hon såg mig och gick och gömde sig.
Det finns tydliga tecken när våra djur lider! Sen finns det mindre tydliga, i vissa fall kan man med en diagnos avgöra att det är dax att djuret ska avsluta sina dagar innan det blir värre. Det finns andra diagnoser när man vet att de trots allt kan leva ett gott liv länge.
Och om man är en vettig djurägare som lever med sina djur som familjemedlemmar och respekterar dom som djur så vet man när dom inte längre mår bra! Det är tamdjur vi har!

(min 12 åring med njursvikt sen 5 år drar just nu järnet i hallen i sällskap av en leksaksmus...ska jag tro hon upplever svår smärta pga sin njursvikt?)

USch min katt gick bort för snart ett år sen fick han när jag var 11 o o han blev 17 år o 11 mån.... saknaden är enorm o jag skulle såååå gärna vilja ha en "ny" katt men då är maken o dottern allergiska....ta tillvara på tiden o tänk på kattens bästa. Vår katt fick väldigt aggresiv cancer i halsen. det tog 2½ v från att han visa symtom till att han var borta vi fick 3 dagar hemma med smärtstillande för att få ta farväl o låta tanken sjunka in. Han magrade mkt fort o eftersom cancern satt i halsen kunde han inte äta.....Livet går vidare men jag kan fortfarande gråta när jag tänker/pratar om honom.

Tänkte bara skriva att Sisu nu har fått somna in... Han blev till slut så dålig att jag inte kunde dra ut på det mer, han var fortfarande tillgiven och kelen men sov så mkt och sista beviset för hur dåligt han mådde kom när han kissade i sängen, något han aldrig någonsin gjort, inte ens som kattunge innan han lärde sig gå på lådan. Så för två veckor sen fick han stilla somna in i min famn hos veterinären. Vi har begravt honom bland blommorna vid vårt lantställe i en fin papp-kista som veterinären gav oss, med sig fick han en nalle (han tyckte om att bära runt på nallar i munnen) och ett foto på matte&husse. Vi har gråtit så mkt men det känns fortfarande overkligt. Han har ju funnits hos oss i nästan åtta år ändå!

Jag kommer aldrig glömma min Sisu, en katt som han får man bara en gång i livet, han var perfekt på alla vis. Tack för ert stöd!

Vad sorgligt, vet hur det känns

Skickar massor av styrkekramar då jag vet hur ont det gör att mista ett djur man älskar högt.

Tack snälla!

*kram*

Skönt att höra att han levt ett gott liv hos er.

Ni har mitt deltagande. Vet precis hur det känns då jag som sagt fick ta bort min Tusse i mars. Då var han 14,5 år gammal och jag hade haft han sedan han var unge. Det känns fortfarande tomt och trist hemma. Ibland kan jag nästan känna hans närvaro, hur han smyger in i rummet där jag befinner mig, hur jag kan se han i ögonvrån, känna tyngden på täcket vid fotändan, skum känsla men jag kan inte förklara det.

Ja det är konstigt hur fäst man kan bli vid en katt, det blir som en slags fantomsmärtor, jag tycker mig oxå bara vänta på att han ska komma gåendes med sin nalle i munnen eller att han ligger o sover i mitt knäveck när jag vaknar till på natten... Katter är verkligen underbara djur, man får en sån otroligt fin relation till dom om man har tur och intresset såklart. Jag kommer nog aldrig vilja leva utan katt, tur att jag har mina andra katterr som kan ta mig igenom den här svåraste tiden efter min Sisus bortgång. Hade nog varit 1000ggr värre om jag inte hade nån katt alls längre...Tack! Jo jag gjorde mitt bästa för honom men alltid kommer jag nog undra om man kunde gjort något mer... Men ja, han fick mkt kärlek och bra mat och rena lådor... Vad mer kan man egentligen ge?

Jag var i samma sits som du TS, med avmagring, skyhöga värden och tilltagande epilepsi så var det inte mycket att göra. Efter 9 ½ år tillsammans så somnade hon in .

Den här skänker lite tröst när det är som jobbigast.

"Regnbågsbron

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider. 

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans"

Ja det var en fin dikt, verkligen! Tänk om det vore så... Ledsen att höra att din katt hade det lika jobbigt och inte heller fick bli gammal innan det vart dags...